9 sept Teknikens under o gamla vänner
Nu äntligen har jag fått ut de 219 utvalda bilder från Paris som jag vill bränna. Vad jag menar med fått ut, är att jag fått dem på en CD som jag kan lämna in hos min fotokille. Sitter med Photoshop på min dator och att bränna bilder därifrån var inte det enklaste. Tur man har en son som är tekniskt bevandrad. Lite hjälp på traven fick han ge sin mamma.
Här är det tvära kast. Måste bara skänka min goaste, närmaste, äldsta (då menar jag inte ålder), längst-bort-boende vän, Anna. Hur kan man hålla så nära kontakt i 41 år? Vi känner av varandras känslor. När det händer allvarligare saker alltså. Vi kan tänka på varandra samtidigt och ringa varandra samtidigt. Fast goa Anna bor 60 mil från mig (rätta mig i milantal om jag har fel, Anna!) så känns det som om hon är hos mig varje dag. Erkännas ska väl att samtalen kan bli få, typ ett i kvartalet. (Ooops nu i skrivande stund kom jag på att jag missade mitt gudbarns 19 års dag!!! Skäms! Det är Annas son som är mitt gudbarn. Får nog gnugga geniknölen lite o hitta nått till honom....i efterskott. Nästa år får jag sätta mobilen, mailen och vad mer som fungerar, på larm, för då fyller han ju 20!)
Sen har jag ju en mycket nära och varm vän som jag inte vill mista för allt i världen, hemma på min gata i stan. Vi stöttar varandra genom vått o torrt, glädjestunder såsom sorgestunder. Vad går upp mot att sitta i var sin ände av soffan med varsitt vinglas och bara prata prata prata. Å så pratar vi lite till! Det är faktiskt en form av livskvalitet!
Detta är också livskvaliet! Åtminstonne om man är katt!
Jag gjorde mat åt lilla kissen häromdagen. Då tiggs det må jag säga!
Snälla husse som låter mig smaka!
I helgen var jag på Take Off med jobbet. Vi hade så roligt, hela fredagnatten! Lördagen var lite tröttsam, den blir lätt det efter bara fyra timmars sömn........ Men vad skönt det är att få komma hem till sin familj och till den här lille gossen!
Min vippa är så snuffsig och luktar så gott!
Ha det nu så bra där ute i vimlet!
Ja du min vän, vad gör väl 60 mil hit eller dit. Det har ju varit både längre och kortare. Vi har stått där vid varandras sida i uppgångar och nedgångar, i med och motgångar. Stöttat när det behövts men utan att ställa en massa krav. Råd kan man ge men det är upp till var och en att välja om de vill följa dem. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses om det så går år emellan. Jag har bara en önskan och det är att få följa med dig genom hela livet i just den här kravlösa vänskapen. Och det tror jag är vad lång vänskap handlar om.
Tack tack för att jag fick läsa dina ord idag, det var just vad jag behövde. Igår fick jag nämligen ett mail från en inte så kravlös vän som gjorde mig så ledsen. Men det är ju som vanligt... det var väl det du kände *ha ha*.
Stora kram!
