24 november Dyster månad, dyster vecka

Ja jag har haft lite mycket om mig. Det började redan i onsdags förra veckan

Då ringde de från pappas vårdboende och sa att han blivit sämre. Fått en stroke som gjort honom förlamad på höger sida, tappat talet och troligen också synen.

Började vaka onsdagskväll och natt. Åkte hem på torsdagen vid 11-tiden och sov till 14. Sen tillbaka igen. Satt till nattpersonalen kom. Åkte till pappa vid 10 på fredagen. Satt där hela dagen. Överlät nattvaket till personalen. Åter där lördag. Satt hela dagen, från morgonen till kvällen. Samma sak på söndagen. Fast då var jag hemma på förmiddagen för att städa men blev inringd av Sofi som var där i stället för mig. Han var lite sämre, andades 5 andetag (djupa sådana) och höll sedan andan i 36 sekunder. Jag var kvar till natten kom. Måndag var jag tvungen att jobba lite på fm. Men jag satt hos pappa från 13 till 03, det var tisdag nu. Sofi kom o löste av mig vid 03 och jag sov till 08. Sen upp igen och byta av Sofi. Kl 14.45 tyckte jag att elementet gurglade (de hade precis satt igång värmen) men sen fick gurglet basröst. Det var pappa som hade börjat gurgla. Klockan 15.50 var han död.

Min lilla pappa har nu förenats med sin älskade fru! De dansar nog för fullt, både till Glenn Miller och Count Basie!


Naturligtvis är jag ledsen, pappa o jag hade nått speciellt. Men han var dålig och det var skönt att få vara med honom precis till sista andetaget. Han drog sista andetaget när vi alla höll i honom i handen.

Nu väntar städ o röj, begravningsentreprenör, urnsättning (ingen kyrka för det ville inte pappa). Så denna helg går åt att göra lägenheten i ordning.

En sista bild på pappa. Hans 81 födelsedag. Då fick han sin älskade lille hund, som han hade på köksbordet länge länge. Nu har vi hittat den längst in i garderoben. Skatter ska man gömma!


Hemma har Tösen saknat mamma och viker inte från min sida på natten.

Imorgon, fredag, är jag ledig från jobbet. Vi ska röja lägenheten och jag ska upp i ottan för att baka bullar till de på vårdboendet, som tack för allt de gjorde för pappa!

Kommentarer
Postat av: Ulla

Jag känner igen din historia Marie sedan i våras när min egen pappa gick bort, på ungefär samma sätt. Känner med dig och är glad att du har din fine man och dina barn omkring dig. Försök att ta hand om dig själv lite så du kan vila lite i sorgen, trots allt praktiskt. Kram Ulla

2011-11-24 @ 21:27:39
Postat av: Inkan o Ligan

Åh Många Kramar

2011-11-24 @ 23:50:07
URL: http://www.inkanochligan.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0