29 juli Vallejo
Vi vaknar vid ca 7 varje morgon och ungefär 12 timmar senare ska jag skriva i bloggen. Då kommer samma fråga, varje kväll, VAR sov vi i natt? Alltså, antingen har vi galopperande orkan-alzheimers eller så är det så att dagarna och övernattningställen går i hop för oss nu. Tur är att jag har skrivit upp på kartan var vi sover varje natt. Jag har full förståelse för Kungen och artister som turnerar, en ny stad varje dag, att det kan vara svårt att veta var man är. Jag gör det inte, i alla fall inte utan att tänka efter eller tjuvkika i facit. Det var en gång en svensk musiker som skrev: "Vi har varit på turné, å har kommit lätt på sné, finns det ingen som kan säga var vi é?" Ack vad det stämmer!
Men nu till dagens händelser. Vi hade bestämt oss för att leta reda på en golfbutik så maken kunde köpa sig en golfklubba. Vi ställde in GPSen och för en gång skull hittade den rätt.
Vi kom fram till ett stort köpcenter som hette Sherwood och låg på Robin Hood Boulevard. Vad vitsiga de är, jenkarna! :)
Så nu köptes det klubbor. För er som fattar så blev det en putter, en hybrid 3:a och en pitching wedge (jag fattar nada men nån gör väl). Nu var maken glad som en lärka så jag fick gå in i en zoo-affär! Det blev lite leksaker till kissarna där hemma.
Sen körde vi mot Sacramento, väl där drog vi vidare mot Vacaville. för att fortsätta vidare till Fairfield.
Men nu till lite bilder. Tyvärr kan jag inte visa klubborna för de ligger förpackade för flygresan redan. Jag börjar väl med vad jag såg när vi precis skulle lämna parkeringen i Stockton
De här människorna gör ett jättejobb! Eloge till dem!
Sen körde vi igenom lite "vanliga människors" kvarter. Fina hus här o där, men inte så mycket till trädgårdar, så trångt som husen låg. Men vad vet jag vad som fanns på baksidan....
Genom Sacramento körde vi på highwayen så vi såg inte så mycket, men så fort vi lämnat stadsgränsen såg vi vad som väntade! De underbara gula kullarna var tillbaka! Och de skulle passeras!
När vi närmade oss lyckades jag även få med både kossor o berg på samma bild!
Så kom vi till Fairfield. Det var där vi hade tänkt stanna först men där hade de inga rum. Men de har Jelly Belly Candy Factory & Vistorcenter!
Vi körde dit glad i hågen. Men vi var typ inte ensamma. Att stå i kön för att komma in och se fabriken skulle ta minst en timme från den punkt vi skulle stå. Så vi nöjde oss med att handla i butiken, vi och 3 miljoner barn och 1 miljon föräldrar!
Vi grabbade snabb till oss fem sånna här påsar och kastade oss genom kassan och sedan ut, till den underbara tystnaden utanför..............
Köp tre få två var det så därför blev det fem.
Utanför stod den stora Jellybellyn
Vi körde vidare och hamnade i Vallejo. Där fanns det plats men det skulle ta en timma innan vi fick rummet. Så vi körde en sväng. Vind för våg letade vi en vingård men hittade ingen öppen för allmänheten. Så vi körde till Vallejos turiscentrum. GPSn körde fel, vilket inte är så ovanligt, men vi hittade det ändå, tur vi är utrustade med sunt förnuft och ögon.
Där inne fick vi kontakt med en underbar kvinna som gav oss massor med tips. Var vi skulle äta i kväll, vad vi skulle göra i San Francisco (där hon hade bott), vart vi skulle åka i morgon för att träffa på öppna vingårdar och så gav hon oss ett tips på var vi skulle sova. Det kommer att bli två nätter här www.chablisinn.com och jag är inte säker på att jag har internet där. Det lär ju visa sig, blir det ett upplägg i morgon så blir det. Annars får jag ta igen det i SF när vi kommer dit.
Det går båtar från Vallejo till SF så det ligger då vid en bukt. Du hittar det säkert på kartan. Här i Vallejo ligger även det stora, och jag tror, berömda nöjesfältet Six Flags Discovery Kingdom. Inget vi ska prova på....
Ha det så bra nu och bli inte oroliga om det inte blir något upplägg på några dagar.
28 juli Sequoia och Stockton
Vi börjar väl med dagens första träd
Vi åkte runt parken med en sån här tram
Träden var stora även på håll, i synnerhet om man har något att jämnföra med
Granarna/tallarna eller vad det är som är bredvid, de är också stora.
Sequoian är rak och ståtlig och bildar inga grenar förrän i toppen. Grenarna är tjocka som våra tall-stammar hemma
Vi fick ett par pauser med tramen och då träffade på lite glada människor
Så kom vi till "Det trogna paret", The Faithfull Couple. De har vuxit i hop vid roten men längre upp delar de på sig. Skulle ett av dem börja dö så dör det andra också. Fast nu har de stått här i säkert 2000 år så de lär stå ett tag till.
Så såg vi lite rådjur också, får jag presentera fru Rådjur
Å så var det herr Bock
Men vi störde visst mitt i middagen
Så vi körde i väg igen.
I skogen bränner skogsväktarna i bland av vegitationen. Detta är bra för marken och träden. Ett sequoia-träd klarar en brand bra. Trädet på bilden är brunnet i mitten så att om man ställer sig där inne kan se ända upp till himlen. Att trädet inte dör beror på att näringen dras upp i de yttre delarna av trädet.
Nä jag vet inte vem det är som står där......
Sååkte vi vidare och kom till parkens högsta träd, Mariposa trädet
Sedan kom vi fram till vårt andra stop. Här står jag brevid en pigg 30-åring!
Vi hoppade senare av turan och gick ensamma tillbaka till parkeringen. Nåja, vi var ju inte ensamma precis, det var många som gick på stigarna. Vi kom fram till sequoian som man kan köra igenom (om man nu skulle vilja) men nu räcker det att gå igenom den. STOR är namnet
Längs med vägen vi gick hade ett träd fallit. Man hade delat det för att vägen skulle komma fram. Visst är det imponerande stort. Även om sequoian trillar omkull så ligger det kvar i evighet. Det ska jag visa sen.
Denna rot tillhör ett långt långt gammalt träd som föll för några hundra år sedan. Men har bilder på soldater från inbördeskriget som står här på med sina hästar. Då förstår ni hur stort det är och hur hållbart det är även om det faller
Med lite folk framför blir den större, men ni anar hur långt det är....
Så lite utav längden. Det är kapat fyra gånger och alla delarna ligger kvar.
Förr fick folk ströva fritt omkring bland skogens träd, men det slet på naturen och tillslut beslöts det att det skulle regleras. Ett resultat av detta att gå på egen hand kan man se i detta träd. Någon gång, för 50+ år sedan, karvade någon in årtal och troligen namnen, men namnen är borta.
Tja efter denna underbara upplevelse körde vi zigzag-vägar tillbaka, samma väg som vi hade kommit igår. Men nu hade vi siktet inställt på Stockton för att imorgon ta oss lite norröver i Californien. Kanske hitta lite vinodlingar.
Ha det så bra!
27 juli Yosemite Naturreservat
Vi kör ut ur San Jose och kör öster ut. Där möts vi av härliga kullar med böljande gult gräs. Helt enkelt underbara, jag kan inte se mig mätt på dem. Allt som oftast går där kossor eller hästar och betar i allt det gula
När vi passerat kullarna med gyllene gräs kom vi fram till ett av USAs bördigaste områden San-nånting. I vilket fall som helst så öppnade landskapet upp sig och odlingar av mandel och äpplen slogs om utrymmet med betande boskap och för en gång skull har vi i dag sett mjölkkor!
Så kom de där härliga böljande kullarna igen. Vi hade ingen aning om var vi körde men vackert var det.
Skämt å sido så åkte vi över Fremont - Pleasanton - Modesto - Oakdale - Chinese Camp - Groveland och sen var vi inne i Stanislaus Naturreservat. Nu var det inte långt kvar till Yosemite. Vi hade en hel del vackra vyer i dag, men vädret var som vanligt dimmigt och disigt så ni får hålla tillgodo.
Vi körde över en stor bro och den gick över en sjö som jag inte vet vad den heter. Men fint var där.
Nu bytte kullarna färg, de blev gröna i stället
Vi körde igenom små städer, mer eller mindre vakna
Sen rev vi oss i huvet o undrade om vi hade hamnat i mörkaste småland i stället?
Men landskapet var underbart, jag måste nog säga att detta var vackrare än Grand Canyon.
Till slut var vi då framme i
Det är svårt att återge de mäktiga bergen, dels är det svårt att visa hur höga och stora de är, dels var det så förb.... dimmigt. Men ni får väl återigen använda fantasin
Rätt som det var kom det en liten bäck flytande, eller om man ska kalla det bäck det är nog en flod. I varje fall så stod det massor med bilar längs stränderna till denna flod och det visade sig att folk badade i floden. Det fanns även stränder där folk låg och solade. Det såg riktigt skönt ut. Vattnet var precis klart man såg allt där i, stenar, grenar och kanske fiskar.
Så kom vi fram till ett vattenfall. Jag lyckades zooma in och fota det men för att ni ska få lite förståelse om hur litet/stort det är så lägger jag även ut en bild tagen på håll.
Vattenfallet är uppe till vänster i bilden
Vi kom fram till Yosemites välkomsts center och konstaderade att vi hade en o enhalv timmes bilåkande kvar innan vi skulle vara framme i Wawona där vi ville se de gigantiska sequoia träden.
Så nu sitter vi i en liten stad som heter Oakhurst och i morgon bittida kör vi den hemska kringelkrok vägen tillbaka till Wawona och tar en turbuss som kör runt oss.
Så idag var det sten och i morgon blir det träd! Mycket ska man se här i världen!
Efter träden ska vi försöka ta oss mot Sacramento men vi vet inte hur långt vi hinner.
Men vi bor bra på Days Inn och har en underbar utsikt från vårt fönster, titta här bara
Tja det var allt för idag.
Ha det så bra så länge!
26 juli Hearst Castle och San Jose
Innan jag börjar med dagens händelser vill jag säga nått: Om du inte har någon karta och ändå vill se vart vi varit, ta fram följande länk http://maps.google.se/maps?sourceid=navclient&hl=sv&rlz=1T4HPNN_svSE307SE214&q=karta+usa&um=1&ie=UTF-8&split=0&gl=se&ei=NgttSraWEMb7tge2w_2IDA&sa=X&oi=geocode_result&ct=title&resnum=1
Sedan tittar du på vänster sida, där finns en massa rappakalja men högt upp rinns en liten pil som stänger det fältet. Klika sedan på USA och zooma in så mycket eller lite du vill, ta fram karta eller satelitbild, vilket som. Sen kan du hänga med!
Nu till dagens händelser. Vi hade träff med Hearst Castle kl 09.30 så vi ställde väckarklockan i går. Men som vanligt vaknade vi vid 7 och var klara i god tid.
Men i dag var vädret inte med oss. Så här såg det ut på vägen
Tråkigt! Nu kunde jag inte fota zebrorna som gick i hop med kossorna och betade. Ja, det fanns zebror där. Hearst hade en gång på 20-talet ett zoo med många olika sorters djur. Men vid andra världskriget gjorde han sig av med djuren genom att skänka dem till olika zoon i Californien. Men zebror, några sorts bockar och några andra djur blev kvar och just zebrorna härstammar från dem som fanns där på 20-talet.
Utan zebror i kameran kom vi fram till välkomstcentret. Där fanns tingeltangelbutiker, snabbmat a la Hearst, toaletter och turbussarna till slottet
Vi behövde inte vänta länge förrän bussen gick iväg upp till slottet. Egentligen ska jag erkänna att jag inte var så förfärligt imponerad mer än av själva bragden att på ett berg bygga ett hus som står emot jordbävningar (jo det är bevisat) och att göra det under 20-talet när man använde handkraft till mycket, det är enastående. Men så är det också en kvinna som är arkitekt och ingenjör och som ordnat med allt. Mer information om detta kan ni säkert hitta här http://www.hearstcastle.org/
Det var dimmigt i dag, så vi såg inte upp till slottet i dag.
Men det stod en fin gammal brandbil i välkomstcentret. Säkert är den i från någon av Hearst filmstudior
Vi som bor i Europa ser ju detta lite då och då, tinnar och torn och gamla trätak från 1600-talet. Men som sagt, att göra detta på denna plats, det är något att bli imponerad av. Jag ska bara visa lite från utsidan och lite från ett gästhus. Hearst var en exentrisk person inte tu tal om saken. Men amerikanarna är bra på att förvilla en. De talar till exempel inte alls om depressions åren och vad som hände på slottet då. De talar inte om hans familj, men faktum är att han hade hustru och ett antal barn i New York, men på slottet var frun bara några få gånger. Där hade han istället en annan kvinna som var värdinna. Men de nämner inte hustrun över huvudtaget, henne kan man läsa några få rader om i en utställning i välkomstcentret.
Hearst åkte själv runt i världen och såg ut det han ville köpa, men han hann inte med allt. I stället använde han sig av bulvaner som utförde det han ville världen över. Efter kriget var det ju amerikanerna som hade pengar och Europa behövde kapital så det var säkert inte så svårt att köpa konst och annat från Europa då.
Men nu till bilderna.
Vi börjar med den fina trappan. Tyvärr fick jag inte fritt fotorum. Vi hade en familj från Kina/Japan/Korea ja jag vet inte varifrån, men de var ö v e r a l l t. De hade tre rundspringade ungar och två små bebisar som de bar i sele på magen. Ett himla levande och gastande var det i alla fall. Så ena tanten kom naturligtvis med på mitt foto av trappan för hela familjen Kines skulle fotas en och och en framför trappan.....hrmmmmm
Japaner japaner överallt japaner! Nä, sen la jag upp en stategi att lägga mig före asiaterna så jag slapp få med dem på alla kort.
På utsidan fanns en underbar pool. Den är fortfarande i bruk. De som jobbar på Hearst Castle får en gång om året bjuda med sig familj plus tre personer och bada och övernatta på slottet. Då badar de i denna pool. Poolen blev ombyggd tre gånger innan Hearst var nöjd. Varje gång gjorde han den större och större. Men fin är den i alla fall nu
De vita marmor statyerna var gjorda i Italien och då av italiensk marmor. De var kritvita, vilket är ovanligt för marmor. Vi frågade hur det om sig; jo det berodde på att luften är så ren här uppe. Inga föroreningar som ger statyerna stryk. De var så vita att de nästan inte gick att få bra kort på i solen
Ni ser, vitt vitt vitt
Men poolen var magnifik i alla fall, skulle gärna slängt mig däri
Sedan skulle vi få se ett av gäst husen. Det var uppbyggt så här; ett sovrum, ett dressingroom, ett badrum, ett badrum, ett dressingroom, ett sovrum. Alltså var badrummen vägg i vägg. Sedan var det ena sovrummet för damen och det andra för herren. Jag tror inte det bodde några gifta par just i detta hus, tror inte ens det var så många gifta par på besök på slottet. Hearst bjöd gärna dit filmstjärnor och andra kändisar och de kom mer än gärna dit. Charlie Chaplin, Lucille Ball, Cary Grant, Roy Rogers, Amelia Earhart, Howard Hughes ja gräddan av kändisvärlden.
Men lite bilder från gästrummen, vi börjar med ett av damernas sovrum
Sen omklädningsrummet
Sen kom herrens omklädningsrum
Å så kom sovrummet
Så fanns det ett vardagsrum i huset, eller uppehållsrum som de kallade det
Hearst krävde att alla måltider skulle ätas i matsalen i La Casa Grande. Det ingick ingen roomservice eller självhushåll i ett besök på slottet. Han hade även andra krav på gästerna. Efter frukost skulle de ha någon aktivitet; tennis, ridning, simning, vandring ja vad som helst utom att sitta passiva. Sedan var det cocktail dags på aftonkvisten. Max två cocktails fick man för Hearst gillade inte berusade människor. Sen var det middag och sen lite biljard eller poker. Sedan var det dags för bioförevisning, lekar som maskerad med tema eller något annat som gjorde att man som gäst på slottet aldrig hade tråkigt.
När vi nu hade gjort ett gäst hus närmade vi oss det stora huset, La Casa Grande. Vi som ser sånna här byggnader ganska ofta, tycker att det påminner om en kyrka och faktum är att inspirationen kommer från kyrkor i Europa
Men fasaden var full av detaljer, roligt att titta på
Ser ni de små keruberna som håller upp balkongen?
Sen fick vi gå in och se på sällskapsrummet och matsalen. Bilderna är så mörka där ifrån så jag bryr mig inte om att visa dem. Sedan fick vi även en liten filmförevisning i biosalongen. Därefter gick vi till den magnifika inomhuspoolen (som tyvärr inte används längre)
Bottnen
Taket speglar sig i vattnet, bottnen är slät. Det gula stenarna ni ser i botten och på väggarna och golven, de är av guld.
Det tog åtta man tre år att lägga de 2 miljonerna mosaikplattor som utgör poolen!
Där var så vackert! Andra hade nöjt sig med kakel, men här skulle det vara mosaik!
Ser ni den lilla balkongen? Den kom man upp på genom trappor som fanns bakom väggarna på sidorna. Det gick utmärkt att dyka från den lilla balkongen
I taket var det målat fiskar så att man skulle få illusionen av att vara under vattnet när man flöt omkring i poolen
Ja de rika de levde sitt eget liv......
Nu var turen klar och vi körde vidare norröver, längs med det dimmiga havet. Vi kom fram till en stad som hette Gorda men av den såg man mest dimma
Men så kom vi över ur dimman tillfälligt och kom fram till en utsiktsplats. Där stannade vi. Så fort vi klev ur bilen uppenbarade sig denna krabat
Ser ni honom? Om inte, här kommer fler för han var inte ensam! De var så söta och fick flingor av oss, MUMS!
De var så söta och inte alls rädda, de åt ur handen på en. Men man får passa sig, man kunde trampa på dem när de sprang runt fötterna på en eller bita en i fingrarna när de fick mat.
Men vi hade ju inte stannat för att se på ekorrar, vi skulle ju leta sjölejon. Men de ända vattendjur vi hittade var dessa
Surfare!!
Ja ja, nu räckte det med frisk luft, ekorrar och vatten, vi körde vidare. Jag har filmat vägen den gick allt annat än rak, den ena u-kurvan efter den andra.
Vi kom så småning fram till en liten by mitt i det området som kallas Big Sur. Där åt vi jättegoda hamburgare. Medan vi satt på restaurangen blåste två bilar med skogsvaktare förbi med blåljusen på. Sen kom det en ambulans. Tja nått hade ju hänt och det var på samma håll som vi skulle åka.
Jo då efter en liten stund kom vi fram till olyckan. En motorcyklist var inblandad men vi kunde inte se någon bil med skador.
Han ligger där framme nånstans på marken, med sjukvårdspersonal runt sig. Antagligen slog han sig ordentligt, vilket han kunde ha. Här kör de nämnligen som om de var gudar, samt iklädda shorts och t-shirt, och allt som oftast utan hjälm. Som en berömd mc-förare sa en gång; Dra en vass osthyvel över huden så vet du hur det känns att slå runt med mc. Då räknar han bar med köttsåren, inte blåmärken och brutna ben.
Nåja, vi kom vidare och körde rakt in i....................
DIMMAN
Vi kom fram till Bixby Bridge, byggd 1932 och nått sorts ingenjörs-underverk. Jag gillar inte broar så jag blundade
När man kör denna sträcka som vi nu kör, så ska man bli hänförd av utsikten men detta var vad vi såg
Man får fantisera om att det är vacker, vi har i alla fall varit här.
Vi vek av i från kuststräckan när vi kom till Santa Cruz, då tog vi sikte på San Jose. Vi siktar på Yosemite nämnligen.
Så nu är vi i San Jose. På vägen hit körde vi igenom en stad som hette Gilroy. De kallade sig för "Vitlöksstaden" och faktum var att när vi körde igenom så luktade det vitlök i bilen! Kul upplevelse. De sålde även vin med vitlökssmak, men nä tack!
Nu ska vi vila innan vi drar vidare i morgon
Ha det!
25 juli San Simeon, nånstans på västkusten
Ja, jag har svårt att förklara för någon som inte sitter med atlasen i knät, var vi är någonstans. Men vi har kommit en bit på väg, även om vi kör långsamt och på små vägar.
Dagens berättels börjar när vi kör från Ventura. Ett pärlband av stränder väntar oss på vägen. Först kom vi till Emma Woods Bay, där var fint
Sen kom vi till ett ställe som hette Fagria. Där var det fina små hus och säkert jättedyrt att bo
Bilens instrumentbräde kommer med på många bilder så nu vet ni säkert hur den ser ut!
Längs med vägen fanns det gott om sånna här
Som ville ut i det här
Sedan stod det husbilar så långt man såg längs med vattnet, så vi såg inte så mycket utav utsikten åt det hållet liksom
Var det hit alla husbilar skulle som vi såg på vägen över Amerika??? Man kan nästan tro det. Där stod de på rad, med sina bilar lössläppta från dragkrokarna.
Skulle det aldrig ta slut på husbilar?
I Carpinteria hade de också en pir man kunde gå ut på, men den slutar på en liten söt ö
Sedan fanns det andra saker där ute i vattnet, inte lika söta som ön, men de fanns ändock där, som pärlor på rad. Jag vet att kortet är suddigt men det var svårt att fånga dem där ute. Långt till vänster, vid horisonten på kortet, syns en suddig kontur, det är en oljeplattform.
Tänk att de ligger så nära land ändå. Vi såg nog tio styck idag, där ute i vattnet.
Vi körde vidare gamla Highway 1 och kom så småningom till detta berg. Skulle vi köra runt eller rakt på?
Nä, vi skulle igenom en tunnel. Den första riktiga tunnel vi åkt igenom på hela resan.
Bergskedjan vi åkte igenom hette Santa Ynez Mountains.
Vi styrde nu mot Lompoc. Skulle vi få en skymt av det kända fängelset? Vi får vänta o se.
Vi körde genom böljande landskap, man bara väntade sig att familjen Ingalls från Lilla Huset på Prärien skulle komma rullande över åsarna!
Vi rullade in och ut ur Lompoc, såg bara skylten till Lompoc Penitentiary men inte en skymt av nått fängelse. Det hade de gömt väl mellan kullarna!
Vi körde vidare och hamnade i Orcutt. De hade dåligt (eller bra) med fantasi när de namnade sina gator. Titta bara:
A-gatan
G-gatan
H-gatan
Och ja, vi körde förbi, B-C-D-E-och F-gatan också. Kul sätt att namna gator i alla fall; "Var bor du? På F-gatan".
I Orcutt hade de även en gammal drive-in bio. Den var inte längre i bruk antar jag för platsen där bilarna skulle stå var full av containrar. Vi körde förbi en drive-in bio till lite senare på dagen, men den fotade jag inte, den så lika sliten ut.
Vi körde genom de böljande fält vi ser på gamla och nya västernfilmer
Vi passerade även lite oljeborrare. Ser ni dem? Det ska vara två styck på bilden
Så kom vi till den lilla spanskklingade staden Guadalope. Å vad fanns det där? Jo en Falafel-Kung!
Vi såg även en moské idag. Trodde inte de vågade synas i Amerika längre.
I vilket fall som helst, vi hade en liten kringelikrok väg i dag också. Det var som om man var tillbaka på Gran Canaria och körde.
När vägen hade slingrat sig färdigt så kände vi att det var dags för en liten paus. Vi stannade vid en liten butik vid vägen som sålde grönsaker och frukter. Vi köpte jordgubbar, körsbär och lite godis.
Stora jordgubbar, men vi köpte lite mindre
Det fanns mycket gott att välja mellan
Vi körde vidare och kom till Morro Bay. Där hängde molnen över bergen så vi är nog högt upp. Det var längesedan vi såg havet.
Men det var vi tydligen inte....det var dimma vi såg
För vi var i höjd med havet!
Så kom vi till Cayucos, där var också fint och troligen dyrt att bo
Man ska nog även vara frälst av surfing för att uppskatta läget 100%
Idag såg vi tjurar, eller oxar rättare sagt, precis vid vägen
De måste ha specialtränade magar som fixar att äta detta torra gräs, men STORA var de i alla fall även om det inte syns på kortet
Var det inte kossor så var det surfing
Vi hamnade till slut i San Simeon. Här ligger William Randolph Hearst slott. Ett slott han byggde efter att ha blivit inspirerad av slotten i Europa när han var där som 10-åring. Imorgon förmiddag ska vi dit på guidad tur så det kommer säkert fler bilder i morgon. Nu får det bli ett på distans
Vi har fått ta till en ny taktik när det gäller att jaga sovplatser. Om det är bara för att det är helg eller om det är så här för att i är på västkusten vet vi inte, det ger sig på måndag. Men nu checkar vi in tidigt på eftermiddagen, runt 2-tiden och sedan ser vi oss omkring på orten vi bor på. Kommer vi senare finns det inga rum. I dag fick vi sista rummet, ett rum som de inte ens hyr ut. Det är ett rum där den ena sängen är borttagen så här finns bara en queensiced säng. Vi fick rabatt på rummet förståss, så vi tog det. Vi delade ju 1.40-säng i Grand Canyon så det ska nog gå.
Vi hörs igen!
Ha det!
24 juli På väg till Los Angeles
Fast inte riktigt till down town. Nä, vi ställde in GPSen på Hard Rock Cafe på Universal Studios, så vi styrde dit.
Vi såg ofta havet innan vi vek av upp på interstaten. Men i dag var det en grå början på dagen så korten blev sisådär
Vi närmade oss LA och naturligtvis klumpade trafiken ihop sig. Men en bild på lite av skylinen bjuder jag på
En till
Sedan hade vi fullt upp med att läsa skyltar, karta och GPS! Det var ett virrvarr av vägar
Å detta var inte det värsta virrvarret av alla men det var här jag hann ta fram kameran
En skylt med lite kända namn på
Vi tog oss i alla fall fram till Universal. Sist vi var här, för 21 år sedan, då fanns det vara själva Universal Studios men nu hade det bygts upp ett litet köpcentrum utanför. Det var där det låg.....Hard Rock
Det var så fint där inne, kanske tyckte vi det för att detta var det första HR vi varit på i dagsljus! Det blev i alla fall ingen kyckling för mig denna gång, jag äter ju alltid deras chicken-fajita. Men nu var klockan 11.30 och det var tal om lunch, inget annat. Så jag tog HR Bruschetta. Mums!
Fem styck var de från början
Maken han tog någon sorts hamburgare, fast ändå inte hamburgare. Strimlat, rökt kött, i bröd och så coleslaw till det
Gott var det som vanligt!
Sen gick vi runt och fotade lite. Det var nästan inget folk där så vi störde inga denna gång. Ett par intressanta gitarrer visar jag här, mycket mer finns men alla är nog inte intresserade.
Vi börjar med Richi Sambora, gitarrist i BonJovi. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmums
Å så Carlos Santana
Så lite interiörbilder. Det brukar ju bli mörka sådana, men inte här
De hade en fin bil hängande i taket över baren
Å så dagens inköp. Nu får de inte plats på väskan längre så jag köpte dessutom ett HR-band att sätta fast alla pins på
Mätta och glada körde vi vidare. Mer gula berg
Där borta i diset o dimman finns vattnet
Men till slut kom vi fram till Ventura och ett Motel6. Där är vi nu.
När vi hade vilat en stund och jag hade bloggat, tog vi en tur ner till själva Ventura. Där var så fint! Vi åkte ner till stranden och gick ut på deras långa långa pir.
597 meter lång var den.
Det var fantastiskt vacker, havet gjorde underbara vågor.
Vi gick hela vägen ut
Folk stod och satt och fiskade på piren och där det finns fiskare där finns det......
Just det, vackra tretåiga fiskmåsar!
Längst ut på piren hade de lämnat ett utrymme som gjorde att man kunde se ner till stockarna som gick ner i vattnet. Där satt stora klumpar med snäckor, såg kul ut.
Med lite perspektiv i bilden så förstår ni vad jag menar
När vi vände och gick tillbaka till land var utsikten underbar
Ute på havet tog surfarna tillvara på dagens sista vågor. Det var häftiga vågor!
Efter att ha gått strandpromenaden fram och tillbaka, åkte vi till Denny's och åt kvällsmat. Sen en tur med bilen i omgivningarna och sedan hem. Nu har vi spanat in var vi ska äta frukost i morgon. Kanske.
Ha det så bra!
23 juli San Diego
Vi körde från Las Vegas och styrde mot San Diego. Vi tänkte ju doppa oss i Stilla Havet.
Vi drog i från Las Vegas vid halv tio. Bara någon kilometer utanför stadskärnan började öknen.
Vi körde o körde och det var bara öken
Även bergen var öken
Detta var nu inte så konstigt eftersom vi körde genom Mojave öknen.
Efter ett litet tag blev det lite mer växtligehet, även om arten tillhör öknen; Kaktusen
Vi närmade oss San Diego. Det är ju vanligt att de drabbas av gräsbränder med förödande facit. Inte så konstigt, man kunde nästan höra hur det knastrade, så torrt var det.
Det var inte ökenberg, det var gräs som var så gult. Så gult var det överallt.
Vi körde bland annat förbi Baker och Barstow. I Baker skröt de om att ha världens största termometer. Tja, döm själv
Den termometern visade på 107 gr Farenheit. Hur mycket det blir i Celsius? Jo, jag har lärt mig detta: 107 - 20=87, dela 87 på hälften = 43,5, dra bort 2 och du har 41,5 grader Celsius. Enkelt va?! Tänk om miles/km och gallon/liter var lika enkelt.
Sedan trodde vi GPSen hade fått fnatt. Den sa att vi närmade oss en stad som hette Zzyzx. Tänk, det fanns en stad som hette så, se bara på vägskylten
När vi körde uppe på Mount Ida, då fanns det en by som hette Y, men det var inte så konstigt tyckte vi när vi kom dit, för vägen delade sig där och gjorde ett Y. Klart byn ska heta Y då!
När vi körde ner från bergen så var det så brant att långtradarna behöve "runaway-ramps", säkerhetsramp om de skulle bli av med bromsarna. Så här såg det ut
Rampen är täckt av ett tjockt lager med singelgrus så att det stoppar upp en skenande lastbil.
Nåväl, nu närmae viss San Diego så vi ställde in GPSen på Coronado Hotell och efter lite trixande (GPSen tog oss av o på interstaten hela tiden, fattar inte varför) kom vi till den långa bron. Tyvärr håller det disiga vädret i sig så bilderna är inte 100, lägg dessutom till en smutsig bilruta..... Men här är Coronado Island i fjärran
Å här är San Diegos siluett
Att komma över till Coronado är som att komma till en stad i miniatyr. Det är ju en stad förvisso, men allt är så pluttenuttigt. Bussarna till exempel, de är utstyrda så de ser ut som spårvagnar
Det är blomsterplanteringar och träd överallt och lummigt. Lite inslag av södern och lite inslag av norr.
Men så kom vi då fram till dagens mål, The Pacific Ocean!
Nä, Pamela Anderson var inte badvakt!
Vi gick den fina strandpromenaden fram till Coronado Hotell
Det var inte bara fåglar som flög över huvudet på en här, nä även stora plåtfåglar dånar över denna strand. Detta pga att militärflygplatsen ligger där stranden slutar.
Men det fanns även pyttesmå fåglar. Lyckades fånga denna på bild men det är svårt att visa hur liten den är. Först trodde vi att det var skalbagge av nått slag som flaxade. Den är kanske 5 cm från huvud till stjärtfjäder, det är litet det.
Bladen är vanliga yucca-plamer
För 21 år och 5 månader sedan satt jag, maken, min mor och far här och solade. Då var vi i San Diego för att hälsa på en gammal arbetskamrat till mamma. Platsen var sig lik i alla fall.
Tänk att man kan komma i håg vissa detaljer så väl.
Nåväl, vi gick vidare till hotellet. Passade förståss på att gräva ner tårna i sanden
Vi gick till det anrika hotellet Coronado. Det är ett stort fint hotell, som till och med varit med i en Bond-film, men fråga mig inte vilken.
Vi gick i alla fall in för att höra vad det kostade att sova en natt där. Nu var det inte ett hotell som bara tar en-natts-gäster så det fick bli ett rövarpris för en natt, 380 dollar!!!! 3 500 kronor för en natt! Nä tack.
Vi gick tillbaka till bilen, men först var det ju nödvändigt att känna på vattnet. Skulle vi hämta badkläder eller inte?
Det var som om bottnen var full med guldkorn, syns om man tittar noga på bilden
Men det var för kallt för oss så vi nöjde oss med blöta fötter.
Vi satte oss i bilen och ställde GPSen på Oceanside och ett Motel6 där. Så det var till att åka över Coronado Bridge igen. Det är en maffig bro!
Vi körde norr över och körde då på gamla Highway 101.
Vi kom så småningom fram till ett litet näs. Tja så litet var det inte men surfarna gillade det.
Å på andra sidan låg: Los Penasquitos Marsh Natual Reserve Boundary
Vi körde Historic 101 ända fram till Oceanside, där vi inte fick plats på Motel6 utan la oss på Americas Most Valued och det var nog det sämsta vi legat på hittill. Internet hade de men det trådlösa räckte nog inte mer än 30 cm för till rummet kom det inte.
Men så till dagens väg:
Å så dagens vattentorn/tank
Just precis, vi åkte genom på gränsen till Death Valley, hujedamig! Tur att vi tog oss därifrån!
Det var allt för nu, jag ska genast sätta tänderna i 24 julis inlägg.
22 juli Secret Gardens och lite Strip
Nåväl; idag blir det många bilder så håll i hatten nu kommer de!
Ingången till Secret Gardens
Det första man kom till var delfinerna. Det var inga delfinshower utan man fick vara med när tränarna gjorde nått med delfinerna
Naturligtvis kunde man se dem under vattnet. All korall var gjord för hand och inte plockad i havet, allt för att värna om naturen.
Sedan gick vi vidare till barnkammaren. Där bodde det tre busiga ungar.
En utav dem liksom flinar åt oss
Så kom en skötare och genast blev det fart på barnen!
- Får vi en godis, snälla?
-Tja busungar, simma dit så får vi se!
- Så här, blir det bra så här?!
Naturligtvis fick alla tre ungar fisk så det räckte. Söta var de, och busiga.
Sen närmade vi oss det gröna området. Precis innanför ingången kom två bjässar vandrande mot oss. De la sig tillrätta precis framför oss. Och så började de leka i hettan!
Två ståtliga vita lejon från Timbavati
De leker trots värmen.
Men tillslut blev det för varmt även för dessa herrar
De la sig tillrätta och plötsligt......är det två ögon som ser rakt på och igenom mig
Det var två underbara blå ögon som inte utstrålade annat än välmående. Tur det var stängsel emellan annars hade jag nog varit där inne på två röda sekunder.
Men det var som sagt varmt, även för djur som är vana vid värme. Så de la sig tillrätta och bara flämtade (känner du igen dig Nalleman?)
Även leoparden som låg långt där bak, var varm och slö
Så kom vi till de vita, randiga tigrarna. Även de var slöa men man kunde i alla fall se dem
Underbara är namnet!
Så kom vi till vita lejonhonor (hanarna har vi ju sett)
Denna livsnjuterska hette Jahan
Så kom snötigrarna. Kommer inte ihåg om det var snötigrar de tidigare också, men antagligen var de det. Hanar i en bur och honor i en, det är ju ett måste att hålla isär dem, om man inte vill ha okontrollerat många ungar.
Sen var det inte mer tigrar och lejon, förutom i souvernir-shoppen. Jag hade gärna klappat någon av dessa underbara kattdjur, men det är ju jag de'.......
Vi kom tillslut ut på Stripen, dock är det inga neonljus tända
Vi tog vägar genom hotell så mycket vi kunde för värmens skull. Här är vi på väg genom Ceasars Forum, ett lyxvaruhus.
Så ut på Stripen igen
Den klassiska skylten vid Flamingo hotell. Lovar att den gör sig bättre i mörkret.
Ett par av mina gamla tonårsidoler uppträde på Flamingo. Donny & Marie Osmond; tänk de såg inte en dag äldre ut än vad de gjorde 1975, tänk vad plastikkirurgi kan åstadkomma!
Nåväl, vi gick så fort vi kunde i värmen för att snabbt komma till Bellagio. Det är där den underbara fontänen finns. Men naturligtvis kom vi precis när den slutade så vi fick vänta 20 minuter på nästa. Tro nu inte att vi stod ute o väntade, inte en chans i denna värmen, nä vi gick in på Bellagio och såg oss omkring.
De hade häftigt tak i receptionen
Glasblommor!
En fin fontän, täckt med mossa och blommor. Om det är äkta har jag ingen aning om, men fint var det
En "liten" groda av mossa
Vet ni vad det blir om man pussar denna groda??? Jo.....en mossig prins!!!!!!!! hihihi
Snett emot Bellagio ligger Paris
Sedan var det Bellagio
Nu skulle skådespelet börja. Att visa foton av det är inte att göra det rättvisa. Vi har det på film med men den kan jag inte lägga ut här (vet inte hur man gör). Men de har alltså komponerat vattensprut till en känd melodi, nu när vi tittade var det Frank Sinatra som sjöng. Vacker var det i alla fall.
Fantastiskt var det att se! Jag är glad att vi gick där i värmen och svettades för detta.
Bäst hade nog varit att sett den på kvällen men korten hade nog inte blivit så bra då.
Så här till sista kan jag väl visa ett par kvällsbilder som vi tog i från rummet precis nu i kväll
Så där jag, Stripen på kvällen.
Det var allt för denna gång. Imorgon bitti drar vi vidare mot San Diego och kanske kan vi där doppa fötterna i Stilla havet, vid Coronado Island. Faktum är att just San Diego är bästa (och ända enligt vissa) stället i Californien där man kan bada direkt i havet.
Ha det så bra!
21 juli ....fortfarande
Det blev ingen Strip i dag...... Vi trodde vi visste var HardRock låg. Så vi tog monorail-tåget dit. Men tji fick vi. De håller på att bygga i ordning en HardRock på Stripen. Men i stället hade de en shuttle som tog oss till "gamla" HardRock Cafe och Hard Rock hotell.
Men några bilder blev det idag.
MGMs lejon ur två vinklar
Mitt över gatan fanns New York, eller i alla fall en kopia
Så har vi då byggarbetsplatsen Hard Rock
Men det blir nog bra när det blir färdigt. Nu tog vi som sagt shuttlen. Medan vi väntade på den passade vi på att handla lite till "barnen" där hemma. Men vad det var tänker jag inte visa här, det måste ju få bli en överraskning.
Så kom vi fram till Hard Rock och fick vår mat. Jag åt som vanligt chicken fajitas och maken åt HR hamburgare. Mums! Till detta tog vi varsin öl men denna gång ville vi inte ha glasen, det är svårt nog att få hem de två vi redan har.
Som efterrätt tog jag som vanligt en Lemondrop och maken en Brainfreeze.
Efter maten gick vi till Hard Rock Hotell för att kolla om de kunde hjälpa oss med en natt i San Diego. MEn det gick inte, man kan bara boka över telefon. Men har kollat lite vad de tar för olika "paket" och det är definitivt inte billigt så vi får nog se efter något annat boende om vi ska runt San Diego. Tid har vi ju.
Nåväl, några bilder från Hard Rock Cafe och Hotell
Insidan för en gång skull!
Den klassiska gitarren i neon
Entren
Sen den nödvändiga pinen
Sen gick vi till hotellet/casinot. Men de kunde inte hjälpa oss efter som man måste ringa o boka. Men de hade lite roliga montrar med kläder. Bland annat denna, som i dessa dagar säkert är het.
Tja sedan tog vi taxi hem. Det är så HETT att gå även om klockan är 21 på kvällen. Temperaturen i luften är 34 grader! Och sedan sprutar trottoarer, väggar, allt i sten, värme som lagrats över dagen. Imorgon ska vi försöka gör stripen i alla fall. Det är ju lite skillnad att gå o ta kort på dagen när neonskyltar inte syns eller ta dem i skymning. Men för att undverka värsta värmen kanske man får kliva upp vid 4 på morgonen...... Jaja den som lever får se. Nu ska jag gå och dricka upp ett halvt badkar med vatten och sedan krypa till kojs och se nått på tv. En dag och en kväll kvar i denna skruvade stad. Imorgon ska jag i alla fall gå o se tigrarna hos Sigfried & Roy på hotell Mirage (www.siegfriedandroy.com).
Ha det så bra så länge!
PS I går kväll hade vi ytterligare ett fantastiskt skådespel utanför fönstret. Åskoväder! Det var något visst att se det från tjugonde våningen måste jag säga.
21 juli Inget att rapportera
Vi har ätit brunch på Sahara, vi har legat vid poolen och vi har varit på rummet. Svalaste ställena alltså, fast då får jag nog räkna bort poolen för där var det VARMT!
Ikväll när vi går ut ska kameran med så det kommer att komma bilder från LV, jag lovar. Hard Rock står på tapeten nu för dagens middag och dagens pin-inköp.
Ha det så länge, kanske kommer ett nytt inlägg fortare än beräknat!
20 juli Nu är vi i Las Vegas!
Kan ju säga att vi betalade 90 dollar för hotellrummet i Grand Canyon (absolut bara för säng o rum) och 90 dollar för det superfina rummet, med tillgång till pool, jacussi, internet och frukost som ingick i Shamrock. Fast Shamrock hade ju ingen Grand Canyon att erbjuda så alla har sitt.
Men stora Sahara, de har internet för $12.99 i 24 timmar och det får vi leva med.
Nu ska vi sluta gnälla och se vad som hänt i dag.
Klockan ringde 04.15 (!) för vi skulle passa soluppgången (som, fick vi reda på, skulle ske 05.26!) Så med andra ord var vi färdiga för avfärd när väl solen hade gått upp. OM den nu skulle göra det någon gång. Det var förfärligt med moln i vägen för solen.
Solen, var är du????
Kallt var det att stå där o vänta på solen. Tog lite bilder under tiden. Vem, t ex, är det som går här?
Tja nån med en skruv lös är det i alla fall för man ska ju ta sig dit också.....
Men vi undrade om solen skulle gå upp någongång...
SNART kommer den kanske kanske
Men mer blev det inte på berget denna dag.
Så vid någon gång i otte-ottan lämnade vi Grand Canyon. Vi körde mot Williams för att ta sikte mot Las Vegas.
Vi kom vid Grand Canyons flygplats och vad hittar vi där, i oljudet av helikoptrar som startar? Jo ELK's dvs dov-eller kronhjort. Vackra var de i alla fall. Liten bildkavalkad:
Cloose encounter
Ståtlig
Sen körde vi vidare mot Las Vegas. På vägen skulle vi passera Hoover-Dam som är ett imponerande bygge av människo-hand. Vi går från fascination av naturens hand till människohand. Svårt att återge på bild eftersom man inte får uppfattningen av hur stort/litet något är. Men här är dammen i alla fall.
Bilarna som kör ovanpå dammen kanske ger ett humom hur stor den är?
Mer damm
Sen kom vi in i Nevada, staten med spel och synd i fokus. Nä, nu ser jag det inte så. Det ska bli roligt att vara i Las Vegas några dagar och slippa åka bil.
På vägen åkte vi förbi Lake Mead som är ett resultat av att man fördämt Coloradoriver.
Sedan närmade vi oss Las Vegas med stora steg. Vi stannade på VistorCenter i Boulden och ringde för att kolla hotellrum. Valde mellan Sahara på 31 dollar per rum o natt och Hard Rock som låg på det dubbla. Gissa vilket det blev. Helst ville vi ha Flamigo men där var inget ledigt, eller hade de inget internet kommer inte håg vilket.
Infarten från Boulden till Las Vegas
Vårt rum på Sahara
Med både tv, internet och AC för 31 dollar (utan skatt) per dag
Så ser man ner till poolen. Vi bor på 20:e (!) våningen
Å så till sist utsikten i övrigt
Så har jag då två bilder kvar och det är mina vanliga väg-och vattentornbilder
Väg:
Vattentorn:
Jag vet inte hur det blir framöver med vattentorn för de verkar försvinna mer o mer. Uteblir de så förstår ni varför.
Nu ska vi ta och vila lite och sedan gå ner på "Stripen" här i Las Vegas. Det finns ju en hel del att se om man så säger. Hoppas att jag hinner lägga upp allt innan tider går ut i morgon. Sen får det vara tills vi kommer vidare.
Ha det så bra nu alla. Vi har det bra i alla fall.
Hepp!
19 juli Grand Canyon
Vi har varit en natt på ett boende på Grand Canyon. Ingen AC, ingen kyl på rummet, inget internet, ingen tv eller radio och bara en 145 cm bred säng! Ja ja, man får ta seden dit man kommer. Det fanns en stor fläkt på rummet och den gick hela natten.
Vårt boende:
Sängen
Här skulle väl den ev tv:n kunnat stå, nu står där en fläkt i stället. Datorn har jag på för att lyssna på musik och för att redigera bilderna som togs under dagen.
Vi bodde i en liten stuga med flera rum i. Själva huvuddelen av hotellet innehöll allmänna rum som restaurang, bar, reception och en enda dator med internet (till ca 800 pers!)
Nåja, man var ju inte där för att sitta på rummet. Vi var naturligtvis framme vid kanten av Grand Canyon.
Men jag ska väl börja dagen riktigt från början. Vi reste från Holbrook i ottan som vanligt. På vägen passerade vi nedslagsplatsen för världen störtsta kända meteorit. Dit körde vi förstås för att titta. Stannade till på en liten bensinstation i öknen (det du dotter, det hade du aldrig väntat dig va?!). Vi behövde hjälp med att kolla oljan för bilen talade om att den hade 42 % life remaining. Jo då vi fick hjälp av en liten farbror. Hans farfar hade emigrerat från Småland, troligtvis Växjötrakten. De hette Olofsson från början men bytte till Olsson för det var enklare för amerikanerna att förstå.
Nåväl, tillslut kom vi fram till kratern. Den var stor om man så säger, 214 meter djup och 1220 meter i diameter. Svårt att få fram storleken på bild men några bilder blev det i alla fall.
Från toppen till botten. Ursäkta kvaliten men mitt på dagen i gassande sol blir det lite ljust (o varmt)
Även jag klättrade ner på bottnen.....
Nä skojar bara, detta fanns på museet som man kunde fota sig mot.
Men en bit meteorit fanns det.
Sedan körde vi mot Flagstaff för att köra upp mot Grand Canyon. Vi kom in i Grand Canyons område genom öknen och där kunde man ana vad som komma skulle.
Faktum är att dessa kort jag tog på vägen dit är nog de bästa jag tog över canyonen. Vi hade otur med vädret. Det var disigt, så färger och mönster gör sig inte alls. Några har jag försökt photoshopa men det blir inte det samma.
Men för att komma till GC körde vi som sagt genom öknen
Här, hade jag inte frågat om vägen. Det är väl bara kära dottern som vet vad jag menar.....
Sedan kom vi fram till den östra ingången. Där finns ett gammalt vakttorn. En vacker byggnad var det men jag vet faktiskt inte vad de hade det till. Vakta Coloradofloden där i från? Nä, vet faktiskt inte.
Så kom vi då fram till kanten och kunde ta våra första kort på självaste Canyonen
Ja jag har PSat denna bild. Men bergen har i alla falls in rätta färg, om nu träden ser lite tokiga ut. Om jag inte photoshopat hade det sett ut ungefär så här:
Så dålig sikt var det alltså.
Men några kort blev bra på egen hand, om jag höll mig på min egen sida utav canyonen. Är detta en myrstack eller ett berg?
Mer Grand Canyon
Ja så kommer vi då till hotellet. Här är "moderskeppet", Bright Angel Lodge
Korridoren till vårt rum
Vi bodde alltstå i den byggnand som en herre vid namn Buckely byggde någon gång i början på 1900-talet. Han var den förste att inse att turister gav mer pengar än gruvarbete.
Men rakt över vägen från huset hade vi de sötaste varelserna här (förutom den varelse som orsakar flest skador på besökare, ekorren. Folk matar dem och då blir människor bittna i fingrarna, dumtrattar, man ska inte mata vilda djur!)
Får jag presentera en av mulorna som går upp och ner i canyonen men människa på ryggen, utan att snubbla.
Puss på mulen hade den mula fått om man nu hade fått klappa dem.
Jag (o jag tror gubben med) längtar efter både våra barn och katter. På stationen vid meteoriten bodde det två katter som togs omhand om där. Gissa om vi letade efter dem. På väg upp till Grand Canyon körde vi förbi ett sånt där ställe som tar hand om icke önskade djur, gissa om vi ville bromsa! Men nä, vi får helt enkelt vänta på att få se våra djur "live" över msn när dottern och djuren är vakna samtidigt som vi.
Nu har vi nio timmars tidsskillnad kan jag ju tala om som kuriosa. Vi började med 6 timmar, gick till sju och sedan åtta för att nu stanna på nio. Staten Arizona kör på åtta timmar på vintern, dvs mountain-time, och nio timmar på sommaren, dvs pacific-time.
Det var allt för detta inlägg, nu kastar jag mig över den 20 juli.
Ha det!
18 juli Albuquerque, linbana och vargar
MEN vi började i Santa Fe idag på morgonen. Vi hade siktet inställt på Albuquerque och en linbana där. Den ska vara världens längsta så kallade Tram. 3000 meter upp går den och jag, som inte ens ställer mig på en stol, ska upp för denna osäkra anordning.
Nåja, det gick ju bra och utsikten fick jag koncentrera mig på i stället för höjden. Lite foton kanske....:
Mmmmm dit upp skulle jag......
Vi har nu lämnat fasta marken
Man såg långt (om man tittade)
Bergen var magnifika och mäktiga och höga
Högst upp på detta berg har någon byggt en liten grotta (ni er den på nästa bild). Den är till som skydd för de tokingar som går upp för berget (eller cyklar upp från "baksidan"!)
Se ni högst upp, en liten fyrkantig "låda" med ett svart hål i. DET är skyddet för vandrare om ovädret skulle komma.
På "baksidan" gick sittliften för fulla muggar. Antar att den tar upp o ner folk som cyklar lite längre ner på berget. Här uppe på toppen fanns det dricka och mat för dem som ville.
Varje morgon, före första turen, åker linbanan en kontrolltur. Då står det en tekniker inne i gondolen och kollar att allt ser bra ut och en toking sitter ovanpå gondolen och kollar kablarnas status. Den token åkte med oss ner igen, på taket.
Tokig, det är han milt sagt!
När jag nu varit duktig och åkt denna otäcka tingest, då var det dags att köra till dagens höjdpunkt.
VARGARNA
Vi tråcklade oss fram på vägar som inte fanns på gps:en och till slut hittade vi dit.
På vägen tog jag dagens VÄGBILD. Det måste ju bli grusvägen mot vargarna som vinner.
Sedan kom vi fram, ca tre kvart innan den guidade turen skulle gå. Vi väntade genom att handla lite grejer och sitta i svala bilen.
Jag kan rekommendera er att gå in på www.wildspiritwolfsanctuary.org för att läsa om denna fristad.
Vi fick en tjej som var brittisk som vår guide. Tyvärr missade jag huskatten, Nelson, jag hade gärna kelat en katt lite grann.
Jag bjuder bara på lite vargbilder, hemsidan bjuder på finare bilder samt berättelser om varje individ. Jag säger individ för alla var inte vargar utan sk halvvargar. När man korsar hund och varg så får man inte en ren varghund utan vissa individer har mer varg i sig och andra mindre. Som ex korsa en svart labrador och en golden retriver. Då får man vissa svarta valpar vissa gula och kanske några bruna. Samma sak med blandning varg/hund. Som man kanske då kan förstå så är de varghundar som har lite varg i sig lättare att göra "tama" än de med mycket varg i sig. Så de varghundar som bor här är de med mycket varg i sig. Alla förutom en, som är en ren hund. Men hon blev tagen för varg som valp och skänkt till fristaden. Sedan fick hon en varghane som burkamrat. Tycke uppstod och han försvarar henne mot alla. Så hunden bor numera året om med sin käresta och tror hon är varg. Hon har blivit av med ett öra så hon ser så söt ut. Det är troligen hanen som dragit av det vid en tillrättavisning. Men eftersom hon är hund så har hon tunnare öron än en varg och örat gick av. De var så söta ihop!
Artemesia, hunden som tror hon är varg. Troligen en blanding av huskie och collie. Ingen människa har fått ta på henne sedan varghanen kom in i buren.
Det lyckliga paret
Sedan var det vissa vargar som var riktigt fotolinser, som dessa två. Den vita är helvarg den andra är halvvarg
Vissa gör allt för en bit godis
Ja det var en mycket givande rundvandring i brännade sol, i en o en halv timme.
De var väldigt noga med att ingen kom nära inhängnaderna. Vargarna ser inte skillnad på fingrar och mat. En varg biter med ett tryck av 1500 "nånting" per kvadratcentimeter, jämnför detta med en sk pitbull som biter med 80 "nånting". Det är skillnad det. En annan sak som vi lärde om vargen i dag, och nu pratar vi om den varg som lever i Amerika, vet inte hur det är med vargen i Europa. Den jagar inget som inte mamma o pappa lärt dem att jaga. Har den alltså inte lärt sig att jaga ett får, så fäller den heller inte ett får i vuxen ålder. Vargar är rädda för okända saker. Svaret på vad man ska göra om man möter en varg i skogen; ta upp kameran fort som sjutton o ta ett kort innan den försvinner! Idag såg vi vargar som ryggade till när någon hostade eller viftade bort flugor eller hade en konstig hatt på sig.
Om ni går in på webbsidan jag nämnde, läs speciellt om en varg som heter Raven. Raven dog i våras men var tydligen en underbar varg. En ambassadör för vargen. Han var ute och "turnerade" och träffade folk. Synd att vi inte fick träffa honom.
Efter en mycket var dag, som resulterat i lite underlig solbränna på vissa ställen, åkte vi till Gallup för att komma upp på
I40 igen och sedan körde vi mot Holbrook och där är vi nu.
Holbrook får bidra med dagens vattentorn
Nu ska vi sova gott på M6.
Ha det så bra!
17 juli Vi har landat i Santa Fe
Vi startade i Shamrock. I går kväll hade vi ett magnifikt åskväder med ständiga blixtar, helt makalöst!
Idag var luften något svalare så det var dags för herrn att ta en morgonpromenad.
Vi åkte vidare och satte kurs mot Amarillo. Vi stannade på I40 där "turistinformationen" finns och undersökte vad det fanns att se i Amarillo. Det slutade med att vi åkte till Museet för American Quarter Horse. Vi har båda sett en film som handlade om en liten quarter som gjorde karriär som sprinter. Men eftersom vi inte kommer ihåg hans namn så kunde vi inte hitta honom bland alla hästars namn.
Lite bilder i alla fall
Först från turistcentret. Utsicken över Texas Panhandle (antar att det betyder slätt) gör att man tappar andan. Man ser itne var land slutar.
Helt fantastikt! Å här sprang bison fria innan vita kom hit och nästan utrotade dem. Tack vare ett gift par som flyttat ut på slättet, räddades bison-stamen. Deras rädda bisonar (eller vad heter det i plural?) är urfäder till dagens stam.
MMmMmm som om man skulle upp här o klättra.....
Nu till museet. Några levande hästar fanns där inte utan montrar med sadlar sadlar och sadlar. Så tre bilder får ni där i från:
Ett; Bronsstaty på en berömd häst och hans jokey
En underbar staryett som visar lite morgonhumör mellan häst o ryttare
Det här vackra huvudet i glas tyckte jag var vacker!
Sedan åkte vi vidare till Cadillac Ranch
En konstnär grävde ner ett antal Cadillacar med nosen ner, i ett fält. Sedan får åskådare rita vad de vill på dem. Det stod en kille utanför fältet och sålde (antar jag) sprayflaskor med färg.
Häftigt var det.
Jag fick kliva in i en, bara för att visa att jag kunde.
Nu styrde vi bilen vidare mot Santa Rosa. Plocka fram en atlas och slå upp USA. Den bör vara detajerad om du ska hänga med nu.
Vi körde som sagt till Santa Rosa. Där tog vi av från I40 och körde mot Fort Sumner. Vägen dit var verkligen RAK.
Vi körde dit för att se på en grav, men inte vilken grav som helt. Graven tillhörande Billy The Kid!
Vi hittade ett museeum också. Vi gick in och fick se en del Billy-grejer. Förståss är det svårt att få tag på autentiska grejer från mitten av artonhundratalet men lite fanns.
En tavla t ex
Hans grytor o kastruller
Sen fanns det allt möjligt, pistoler, gevär, sheriff-brickor, knivar, traktorer, bilar, glaspjäser, gamla skrivmaskiner, skottkärror, sadlar, pryttlar o grejer som en annan hade kastat direkt. Mitt i allt detta, pistoler och gevär, fanns detta, vilket då kanske kan ge er en bild av hur blandad kompott det var på detta Billy The Kid-museeum
Jaja, sedan vi sett allt detta körde vidare till själva graven. Den låg några kilometer bort.
Här ligger han, Billy, med sina två bästa vänner vid sidan om.
Man har fått bura in stackars Billy även efter hans död. Detta för att folk stjäl gravstenen!
Efter Fort Sumner körde vi rakt väster ut mot Vaughn. På vägen möttes vi av stormvarning på radion. Det varnades för kraftiga åskoväder med hagel. Men tänk, detta oväder, som låg rakt framför oss, delade på sig över vår väg. Vi fick lite regn och såg blixtar slå runt om oss men inte precis där vi var.
Vägen var fantastiskt rak och man kunde inte se var den slutade alla gånger.
Ja se själv.
När vi väl kom fram till avfarten vi skulle ta, kom vi in i det området som åskan hade härjat i. Det låg fortfarande kvar hagel på vägen!
Så ni förstår att det var ett ruskigt oväder och vi är glada att vi slapp undan.
Vi har kört en del på gamla Route 66 idag. Vi var inne i Santa Rosa och körde en vända. Det stod kvar en hel del reliker från glansdagarna kan man ju säga.
Tja det var trevligt i alla fall.
Sen körde vi rakt upp till Las Vegas New Mexico och vidare till Santa Fe.
Där är vi i natt och sover på Super 8
Men så var det dagens vägbild:
Ja man ser vart vägen tar vägen......nästan
Så dagens vattentorn. Detta har fått lite slagsida, som så mycket annat vid gamla R66
Sen har vi åkt förbi ENORMA "hagar" och sett enstaka kreatur i dessa inhägnade områden. Alltså områdena är så stora att man inte ser slutet på dem och än mindre ser kossor bland alla buskar. Men en sak som vi funderat på. Var finns alla mjölkkor? Inte en ladugård så långt vi kunde se och bara stutar eller oxar i "hagarna".
Nä, nu funderar vi inte vidare på amerikanst jordbruk utan sover i stället
Ha det så bra!
16 juli Idag är vi i Shamrock, Texas
Vi kör igenom Native Country, dvs indianterritorium. Cherokee, cheyenn, arapaho, shawnee, crow, nahvajo ja jag har ju missat hälften men det är några namn vi sett idag.
Vi åkte faktiskt in i Oklahoma City och gick National Cowboy and Western Heritage Museeum. Det var väldigt intressant och massor med fina saker fanns där att se. Tyvärr var där väldigt mörkt och blixt var förbjuden så det blev lite dassiga kort. Men några kan jag bjuda på
En staty som gjordes till världsutställningen i början av 1900 talet i San Francisco. Den är nära 5 meter hög och föreställer den slagna krigaren, han ser att han har förlorat. Det visas genom att han har vinden i ryggen, lansen sänkt, sitter hopsjunken och hästen hänger med huvudet. En maffig staty.
Denna "lilla" kisse är gjord i marmor och "huggen" med motorsåg med diamantslinga och en tandläkarborr! Puman var väl ca 3 m hög
Här syns märkena efter tandläkarborren! Vilket jobb!!!
Museet visade lite av indians kulturm, men inte mycket, mest var det om cowboys och deras leverne.
Klart han var där, James Arness, eller som de flesta känner honom som; Zeb Macahan.
Taggråd.......mmmm varje fack på väggen innhöll lika många olika rader taggtråd som maken håller ut, dvs massor massor. Och det räckte inte med en vägg, det fanns en till:
Mycket taggtråd blir det...............
En cowboy från södern och en cowboy från norr.
John Wayne fanns förståss på plats han med
När vi sett oss mätta på cowboys o indianer begav vi oss till en restaurang som vi blivit rekommenderade av en guide på museet.
Här åt vi catfish som är en specialitet för Oklahoma. Gott var det och en mysig restaurang, den ser sliten ut med vilje ska jag väl tillägga.
Vi stannade vid en Cherokee Nation-station. Där fanns levande bison, en liten och en stor. Jag lovar att de var vid liv, de rörde på sig.
Till deras försvar får jag väl säga att det var väldigt väldigt varmt.
Däremot hade någon indian gjort ett riktigt kap!
Men jag fritog honom innan de hann skalpera honom! hihiihi
Vi handlade lite i shopen där, vi åtminstonde tror, att det var saker gjorda av indianstammarna.
Dagens vägbild blir I40 med The Mother Road brevid, alltså Route 66
Vi körde faktiskt vår första lilla tur på Route 66 idag. Över en berömd bro.
En bro som är typisk för R66. Men vi åkte snart av och styrde mot Shamrock.
Där tog vi in på detta nybyggda hotell. Vi har enats om att detta är det bästa av alla hotell hittill och så är Heartbreak inräknat.
Underbara sängar, mjuka så om man ligger för nära kanten trillar man nog av!
Det till och med luktar nytt på hotellet,ni vet så där som det luktar om nya heltäckningsmattor.
Vi har även nyttjat tvättmaskinen fast torktummlaren var sönder men damen i receptionen var så snäll så hon tummlade våra kläder i hotellets torktumlare. (Men receptionister är snälla det vet jag hehe)
När tvätten var klar åkte vi för att äta på en restaurang som receptionisten rekommenderade. Här hamnade vi:
Vi bor precis intill detta minnesmärke över R66. Kul att se det i verkligheten när man bara har sett det på bild. Det var upprustat och fint.
Namnet på kvällens restaurang
Å så här såg det ut. Låg på vischan alldeles ensamt.
Här är omgivningarna:
Men maten var god och drickan serverades ur stora glasburkar! Tänk vad man får vara med om. När vi kom in i restaurangen kände vi oss som cowboyen som kliver in på en främmande bar. Alla tystnar och tittar mot dörren. Men här var det ingen som började ifrågasätta vad man gjorde där, vilket var skönt.
Sen körde vi en vända genom lilla Shamrock, 2 029 invånare och åtta (!) kyrkor!!!!!
Så dagens vattentorn blir Texas högsta vattentorn och även ett minnesmärke:
Det var allt för idag. Nu ska vi njuta av skådespelet utanför vårt fönster. Det åskar på alla håll o kanter, ni kanske ser hur mörk himlen är på alla utomhuskort.
Ha det så bra!
14 juli på väg mot Oklahoma City
Det spelades musik i vartenda skrymsle. Fok är vänliga och trevliga, vi trivdes utomordentligt!
Man kunde åka prinsessvagn runt stan......
....eller lyssna på live-musik.
Vi gick omkring och kollade in i lite barer och detta är vad maken hittade i en bar....
... Coyote Ugly med mängder av bh:ar hängade i baren. Man kan ju bara undra hur de kom dit. Antingen har de en ovanligt ursnygg manlig bartender eller så har tjejerna i baren dem hängde där för byte eller vad tror du?
Men det var hit vi skulle för att äta. JA jag åt den vanliga fajitan om ni familjemedlemmar undrar, och de hade nog den godaste guacamolen jag ätit på något HR.
Naturligtvis köpte jag en pin och dessutom fick vi ölglasen vi hade druckit ur. Nåja inte precis samma glas utan nya som ska med hem på nått sätt.
Pin-en
Väskan med alla pins och ett utav glasen
Vi packade ihop oss och lämnade Heartbreak Hotel tidigt på morgonen. Vi styrde kosan mot Oklahoma men inte med intentionen att ta oss ända fram. Det fanns ju några stopp på vägen.
Vi tar väl dagens vägbild då:
På väg genom West Memphis, en liten ort precis utan för Memphis
Dagens vattentorn:
Nu till dagens resa.
Vi körde från Memphis och styrde mot Little Rock. I Little Rock körde vi av I40 och tog I30 ner mot Hot Springs. Sista biten körde vi på svensk landsväg, alltså lämnade I-vägar.
Framme i Hot Springs var det ca 40 grader varmt och ganska fuktigt. Den tänkta promenaden i stan blev kort och intensiv. Kissa och ta kort, det var vad vi klarade av i värmen, en in i bilen och på med AC:n!
Men lite bilder blev det. Hot Springs är en gammal, vad vi kallar det, kurort. Folk badade i vattnet som kom från de varma källorna som finns i området. Än i dag finns det badhus där man tar tillvara på detta vatten och kan ta sig ett bad med det vattnet.
Vi var inne i ett badhus som hade gjorts om till museeum (och som hade de toaletter vi sökte).
Badrummet för herrarna. I varje bås fanns badkar, omkädningsrum och en stol. I karet la man sig och sedan blev man skrubbad. Sedan fanns det sånna där bastulådor och rum där man kunde svalka av sig efter bad o bastu, innan man tog på sig kläderna. Häftigt var det att se i alla fall, gör sig inte lika på kort, jag lovar.
Ni förstår att det var varmt. Alla människor gick på andra sidan gatan där man hade skugga utav träden, alla utom vi, tokiga turister från Sverige.
Alla badhus låg på rad med Hot Springs National Park bakom ryggen. I parken kunde man promenera men NÄ inte i 40-gradig värme!
Vi satte oss i bilen, med svetten rinnande och styrde mot Ouachita National Forest och Mount Ida. Där var det ytterligare lite varmare men skog i alla fall. Vägen var kringelikrokig så det var roligt att åka där.
När vi kom ner från Mount Ida körde vi mot Fort Smith och där ifrån drog vi på I40 igen och körde mot Oklahoma. Nu kom vi inte ända fram och det var inte meningen helelr. Vi övernattar i Henryetta, som ligger ca en timme från Oklahoma City.
Sen vill jag visa några fenomen som vi sett längs med vägarna. Här finns en växt som tar över vad som helst, det kan vara en stolpe, en gran, ett annat träd tja vad som helst. På vissa ställer ser det så häftigt ut men hinner man få upp kameran. Men ni kan kanske ana vilka "konstverk" det kan bli av denna bild:
Jag lovar att inte ta hem ett enda lite skott av denna växt för den verka ta över vad som helts.
Sen, ni som vet vad jag tycker om spindlar, jag vill INTE veta hur stora de är som gör dessa nät. OBS det är inte smuts på rutan som är det grå utan spindelnät!
Hua mig!
Nu ska vi försöka få en liten blund i ögonen även om AC:n på rummet inte är den effektivaste och temperaturen ute är strax över 40.....
Ha det!
Å förresten, tack för alla trevliga kommentarer!
13 juli Fortfarande tisdag men nu Memphis
Jodå vi är här nu, på Heartbreak Hotel! Vi har varit på Graceland i dag så detta inlägg kommer i princip bara att innehålla bilder där ifrån. Fast två "kategoribilder" har jag också
Dagen Vägvy:
Lokal gata i Memphis
Dagens vattentorn
Nu kastar vi oss rakt in i Graceland. Är du inte intresserad kan du sluta läsa nu.
Vardagsrummet. Glaspartierna föreställer påfåglar. Soffan till höger var låååång, typ 7 meter.
Mer vardagsrum
Trappan upp till övervåningen som var helt privat, dit fick man inte gå.
Elvis sovrum 
Matsalen
Köket. Observera på följande bilder, den tjusiga heltäckningsmattan, i ett kök!!!!
Mer kök
Det berömda "Djungleroom" På tegelväggen längst bak i rummet rann det vatten ner i en liten damm. Det var inovativt på den tiden, idag är det ju inte så ovanligt.
I källaren fanns det plats för avkoppling, Baren som väl inte innehöll några starkare varor. Elvis gillade inte sprit utan drack gärna Dr Peppers eller annan läsk.
Här kunde man sitta och titta på någon av de tre tvskärmarna eller lyssna på en skiva
Sen kom man till Biljardrummet. Hrmmmm skulle få vilken inredare som helst att blekna.........
LisaMaries gungställning
Baksidan av Graceland
Gold Lame Suit från 1957
Är det Elvis eller Clintan på kortet? Det står dig fritt att gissa.....
Scenkostumer som användes vid comebacken 1968
Elvis byggde ett hus för att kunna spela racketball. Där fanns även plats för annan avkoppling.
Vid detta piano satt Elvis och spelade på morgonen sin sista dag i livet.
Nu är racketball-hallen omgjord till "troférum". Skivor från golv till tak.
Visst känns de igen?
Presley-familjens pool
Nu kunde man ana vad som komma skulle. Vi var på platsen som Elvis använt för meditation.
Här ligger han, The King. Tycker du blommorna ser fräscha ut? Tja beror på att de är av tyg, de allra allra flesta.
Graceland
Vi var inne i hans privata flygplan. Stjärten var märkt med hans motto: Taking Care of Business.
Vi bor på Heartbreak Hotell och detta är vårt rum. Till vänster ett litet kök, dock utan spis, och till höger toalett o skrivhörna.
Tur vi inte fick detta rummet, vem vet vad som skulle hända då? The Burning Love Suite
Vårt kort för dagen!
Det var allt, nu ska vi till Hard Rock!
Ha det!
14 juli Tisdag Jackson fortfarande, morgon 07.45
Först ut är mina Converse
Sedan kommer inköpet från Hard Rock. Vi åt inte där för vi var på väg och vi ska äta på HR i Memphis i stället.
Det var allt för nu. Dags att sätta sig i bilen och köra vidare till Memhis. Får se var vi hamnar i natt, kanske på Heartbreak Hotell, vem vet!
13 juli Måndag - Jackson
Nåja, vi vaknade tidigt och frukost (eller vad man ska kalla det) ingick i hotellkostnaden. $70 för ett rum, det var inte billigt men men.
Vi styrde kosan mot Roanoke, där vi hade träff med National (biluthyraren) och skulle få byta bil.
På motorvägen blev vi omkörda av massor av fina, snabba bilar. Det beryktade racet Bullrun, hade startat från Charlotte och skulle samma väg som oss (en liten bit i alla fall). Bildbevis:
Första bilen, sen kom det ett helt koppel, de har t o m en egen polisbil!
Snabba bilder fick det bli för de körde ruskigt fort. De vek av lite längre fram och tur var väl det för plötsligt hade även vi en ansenligt hög hastighet. Måste vara vinddraget som drog med oss...........
Vi kom fram till Roanoke vid kvart över 9 och en halvtimme senare satt vi i en ny bil. Här går det undan. Vi blev erbjudna både den ena och den andra japanen men är man i Amerika ska man väl köra amerikanskt? Så det blev en Cheva till, vit denna gång och större än den förra. Nu fick alla resväskor plats i bagagen.
Så nu har vi lite struktur på vår packning. När allt var klart körde vi vidare mot Nashville.
Bilder från vägen
Böljande kullar, berg och skog, det är vad som kantar vår väg.
Ska ha lite återkommande kategorier av bilder hade jag tänkt. Det ska vara dagens vägvy, dagens vattentorn och dagens hotell.
Så här kommer dagens väg-vy:
Det är en tvåfilig väg men mötande sida är på andra sidan "berget".
Å så sista vägbilden. Ser ni landningsbanan som går precis brevid? Det är Mountain Empire Airport.
Så kommer vi till vattentornen
Ja var det ligger ser ni ju alla
Men detta låg i Knoxville
När man ligger där på Interstaten och blåser på i 115 km i timmen så kommer det sånna här stora biffar o kör om. Då känner man sig liten!
Å samtidigt kan man ha dem i backspegeln
Nåja man vänjer sig, både vid trucks och att bli omkörd på insidan på motorväg. Sedan har vi sett sånna här ekipage i massor:
Man har en husbil av storleken mindre landsvägsbuss och så hakar man på sin personbil där bak och dånar i väg i 120 knyck. Ja se dessa amerikaner o deras bilar.
Vi skulle stannat i Marion och ätit lunch men vi hittade inte lunchstället. Däremot hittade vi en klinik för psykiskt sjuka. Jag tror inte jag vill veta hur sjuka de var som fanns där. Men det var taggtrådsstaket och vakttorn a la fängelse runt sjukhuset. Hua, lite ruggigt, skulle aldrig förekomma hemma.
Men vi tog en lite sightseen tur i stan i alla fall. En typisk amerikansk småstad.
Verandor är populära i denna del av landet. Senare byttes de ut mot entreer med pelare.
Maine Street. Jo jag tackar ja!
Vi tuffar vidare och hamnar tillslut i någon annan liten fläck på kartan och äter för första gången på Kentucky Fried Chicken (KFC). Jag tyckte det var gått men maken tyckte det var så där. Han äter ju egentligen inte kyckling o inte fricker han cola heller men i dag fick han båda delar!
Vi åker vidare svänger av på en outlet-butik. Där får jag tag på mina Converse-skor som jag tänkt köpa. Bild på dem kommer en annan dag, just nu ligger de i bilen. Staden vi handlade dem i hette Sparta Pike.
idag har vi kört å Interstate hela tiden. Ändå har jag fått ihop det till 15 kyrkor! Rätt som det är när man kör står där ett gigantiskt kors i allt det gröna.
En annan kul grej vi såg längs vägen var detta hus
Som var målat på ett plakat och var precis platt. Men tänk vilken synvilla! Det ser ju ut som ett riktigt hus, fast konstigt.
Så hamnade vi till slut i Nashville. Detta efter en liten paus i Hurricane Mille. Där åt vi på Arbys. En hamburgerrestaurnag men ändå inte. De har inga hamburgare utan mängder med t ex skinkskivor (sånna som vi lägger på mackan hemma), typ 3 cm tjockt lager, sen sallad, tomat och dressing. Var väl gott men de hade lagt på sån där bbq-sås och den gillar inte jag, men gubben, så han fick en o en halv "hamburgare".
Sen var vi äntligen i Nashville. Jag ville dit för där ligger ett Hard Rock Cafe. Vi hittar dit, parkerar bilen, står o väntar på gröngubbe, när vi hör svenska röster bakom oss. Då sitter där ett svensk par och äter på en restaurang. Vi går fram o hälsar förståss. De var på väg söder ut efter Nashville och skulle också vara ute i 4 veckor. Konsigt att träffa svenskar så här mitt i Amerika.
Hard Rock Nashville:
Köpte naturligtvis den obligatoriska "pin-en"
Sen gick vi en liten tur i stan.
Puben Crazy Hourse
Sen fick vi syn på denna lille gynnaren i en gränd. Läs själva vad det står på stenen.
Vi följde hans gångväg och kom ut vid vattnet på andra sidan
Eftersom vi inte skulle äta på Hard Rock gick vi i alla fall in o tog ett kort (eller några styck men ett räcker här)
LOVE ALL SERVE ALL Hard Rocks motto
Sen rullade vi vidare mot Jackson, som ligger en timme från Memphis, och här är vi nu
Motel 6. Snabbt internet (förstår ni kanske med tanke på alla bilder) men en spretig dusch så vi har jagat duschstålar i kväll.
Nu ska vi nana och i morgon dra till Graceland
Natti natti (eller morrn morrn)
PS Tack för alla kommentarer, de sporrar!
12 juli Waynesboro
Vi hämtade ut vår bil på JFK och det tog sin rundliga tid. Eftersom vi var klara på hotellet vid 07.30 så tog vi shuttlen till JFK vid 08.00. Så vi var väl iväg med vår bil vid halv 10.
Vi tog sikte på att ta oss över Verrazano Bridge till Staten Island och sedan siktade vi på Newark, och sedan vidare på Clinton -Allentown - Kutztown - Reading - Lancaster -York - Gettysburg - Frederick - Charlestown - Front Royal - Luray - Waynesboro. Allt som allt har vi kört ca 77 mil i dag och är söder om Washington. Imorgon siktar vi på att komma så nära Memphis som möjligt så att vi bara kan rulla in, checka in och sedan gå på Graceland.
Men här kommer lite bilder från idag. Ursäkta kvaliten men tar man kort i bilen blir de som de blir, med sudd och blänk.
Från New York mot Clinton på Highway 78
Stora fält vart man än såg
Å titt o tätt kom det en kyrka. Vi har nog passerat 75 kyrkor i dag i olika skepnader och säkert fler eftersom man inte alltid ser att det är en kyrka. Sedan har vi nog passerat 8 brandstationer också, de är lättare att se.
Vi körde över Potomac-river. Men att ta kort i en bil med staket, backspeglar o fönster i vägen, är inte lätt. Men lite vatten syns i alla fall.
Vi har åkt förbi hundratals typiska amerikanska hus idag, men detta tog priset. En sko, och det bodde folk i den!
Alla som sett Gilberts Grape känner igen ett sånt här vattentorn. De fanns i varenda liten stad men ingenstans satt Leonardo Di Caprio uppklättrad.
Vad sägs om detta Mobile-home? Stort som ett riktigt hus men sätt det på hjul och det blir ett mobile. Fast jag tror inte man flyttar runt det på vägarna men det är ett billigt sätta att bo tydligen.
Så hamnade vi då i Apalacherna. Vi körde på ryggen på ett utav bergen. Vi var omringade av kullar och berg, Underbart vackert. Men i dag var det soldis så allt ligger i dimma tyvärr.
Vägarna har varit breda och bra. Även om de har varit ynkepynke på kartan så har de varit bättre än svensk landsväg. Så nu drar vi oss inte för att köra småvägar.
Så kom vi då äntligen fram till Waynesboro och fick efter lite letande tag på ett hotell.
Vår bil utanför vårt första motell-stopp. Nä det är inte pickupen, det är den guldfärgade Chevan som är vår. Men i morgon ska vi ringa National, som vi hyr bilen i från. Farthållaren har lagt av och allt som oftas växlar inte automatlådan upp till nästa växel. Så vi kan långa stycken köra om kring på typ 4an fast det skulle varit 6an. Det blir dyrt i längden.
Igår var det ju åska i NY. Idag tog jag en bild på vad vi hade utanför vårt fönster.....kul när det åskar.......NÄ
Nu ska vi sova och ta nya tag i morgon!
Glöm inte att lämna en hälsning när du varit här!
11 juli Nu är vi på väg
En kall station i väntan på tåget som faktiskt kom och gick i tid
Grått!
Lika grått var det längs med vägen. Landskapet flyger förbi
På Kastrup började vi med en öl o en gammeldansk före maten.
Sen åt vi gott på Hereford Beefstow.
Sen gick vi så sakteliga till rätt terminal och trots att planet var 10 min sent från London så gick vi i tid och kom till och med fram lite tidigt.
Heathrow gick fort och snart satt vi på boeing 777 till Ny.
Det var en skumpig färd vill jag säga. Nu ligger vi i sängarna på Comfort in, tittar på åskvädret utanför fönstret och tycker att hela rummet gungar!
Imorgon ringer klockan halv 8 då blir det frukost och sedan bil.
Kan ju säga att klockan är 00.30 12 juli här och hemma är kl 06.30 den 12 juli. Vi startade 09.20 den 11 juli.....
Ha det!
9 juli Det närmar sig!
Men vi har ändrat väg val precis i början, åker lite innanför ursprunget.
Detta ska verkligen bli spännande!
Ha det så bra!
7 juli Minneshögtid för Michael
Vad Michael Jackson beträffar så är han bara en i raden för mig. Han blev stor på 80-talet när jag var nykär och galen och inte så intresserade i musik över huvudtaget. -88 fick vi vårt första barn och vårt andra barn när Michael genomförde sin andra stora turné -92-93. Så all musik egentligen från 80-talet är ett blurr för mig. Thriller, Black and white, I'm bad är de låtar jag kan komma på snabbt och på rak arm som han gjort, så ni ser, han var inte någon lysande stjärna hos mig.
Men naturligtvis är det tragiskt att en människa rycks bort så plötsligt men det spelar ju egentligen ingen roll om människan är en kändis eller inte, det är lika känslor ändå. Samma känslor för de föräldrar som säger hej till sitt barn och sedan aldrig mer får se det, äkta hälften som kysser sin kära adjö för att aldrig mer komma tillbaka. Samma tragik, samma tomhet, samma känsla av orättvisa.
Men nu lämnar vi ledsamheter och återgår till den vardag som ligger så mycket närmare mig och min familj.
Kan ni gissa? Här har åskan farit fram igen. I lördags slog den ner i ett träd mitt i stan som jag skrev om tidigare. Nu har jag lånat ett bild från Smålandposten (fotograf: Per-Erik Sandbäck)
Tänk, mitt inne i centrum, hus som ligger bara 10 m där ifrån på andra sidan vägen. Vilka krafter det är i en blixt!
Idag har det naturligtvis tornat upp sig igen. På lunchen mullrade det och regnade när jag gick in på Maxi för att köpa 30 burkar kattmat (jaja de ska räcka under vår semester).
Sen i kväll då såg himlen ut så här
Och det mullrade regält där borta. Någon blixt varken såg jag eller fångade med kameran.
Men visst ser åskmolnen ut som vispad grädde.......
Men denna gång gick det förbi oss, tack o lov.
I går kväll hade maken en liten lekstund med katterna. Till och med Tösen ville vara med, kolla så roligt hon har:
Det är jättekul att leka med fjädrar, fast roligast hade varit att få leka med de fjädrar som sitter fast på undulaten......
Jag bara älskar den ljusbruna teckningen hon har på sin högertass' insida. Den är så söt! Ja hela hon är söt!
Nalleman han ville också vara med och lockade med hela sin busiga mage!
Hmmmm jo han blev faktiskt borstad idag, under stora protester.
Nu ska jag ta och plocka fram strykbrädan och stryka det absolut sista till packningen. Sedan stängs alla väskor utom en där necissärerna ska ner på lördag morgon (eller fredag kväll för min del, jag har ju alltid tandborsten i handbagaget)
Lilla pappa fyller 86 på fredag så vi kommer att vara hos honom på fredagkvällen och sedan ska vi väl äta lite gott när vi kommer hem. Kanske dra en spader (dvs canasta) med grannen. Vem vet? Lördag morgon 09.20 ska vi i alla fall sitta på tåget och det gör ju inget om vi är lite trötta då och sover på vägen ner till Kastrup.
Nä nu är strykjärnet varmt!
Ha det så bra och glöm inte lägga en kommentar om du tittar in här!
PS. Ska väl tillägga att jag köpte ytterligare 30 burkar kattmat efter jobbet och då fick jag avstämning! Kul att bara lägga upp kattmat på bandet, folk måste ha undrat! Så nu har vi 60 burkar som bör räcka i 30 dagar om de äter två burkar om dagen. Men de varvar ju med torrisar så det räcker nog lite längre. DS
6 juli Helgen som varit
Naturligtvis fick jag god hjälp (?) av Nalleman som inte vek i från min sida i sovrummet medans jag strök och packade, plockade upp igen och packade om. Goa kissen, ska var med i allt!
Kanske kan jag packa ner honom och ta med honom?????
När väskan inte var rätta platsen låg han i sängen och myste
Mys-hög!!!!
KÄRLEK!!!!
När packningen sedan var över (vilket tog nästan hela lördagen), så skulle det tas lite lugnt. Nänä, då ballar kylskåpet ut och bara kräven en total rengöring!!!! Så det var vad man fick sysselsätta sig med på lördagkvällen, hrmmmmmmm. Nåja jag hade god hjälp av dottern, tack o lov!
Söndagen, tja då var det dags för den allvarliga städningen innan avresa. En riktigt grundlig städning så att jag bara behöver finslipa den innan vi åker. Menn då skulle saker o ting trilskas igen. Centraldammsugaren ville inte stänga av sig! Det visade sig att en liten sladd i handtaget (där av o på knappen sitter) hade lossnat från sin lödning.
Tack o lov är sonen hemma och händig med lödkolv, så till slut fick vi lagat den! Trist när saker går sönder så där.
Så var vi och fikade hos A & R. Trevligt trevligt, det var länge sedan sist! Dottern hämtade oss där i ösregn lite senare på kvällen. Då säger hon att hon legat och torkat under vasken för där läkte det vatten i från duschkranen........Jaja, alla eländen kommer tre; kylskåp, dammsugare, vasken.........
Kvällen avsattes för lite pälsvård och sedan lugn o ro.
Brödra-gos!!! Åhhh så mysigt det ser ut. Älskar min brorsa tycks Valentin säga
Så kom jag på halvsyskonen ligga här o mysa på sena kvällen. Söt-kissar!!! Tösen har kommit så väl in i kattfamiljen. Hon är bara lite skygg för oss, men kommer gärna och vill ha kel när vi sitter i soffan eller ligger i sängen.
Å förresten, det har ju förståss åskat i stan också denna helg. Lördagen då brakade det loss ordentligt.
Uj vad bummelibang det var i detta väder! Det slog ner i ett träd mitt i stan, så man kan aldrig vara riktigt säker.
Detta var väl vad jag kunde rapportera om just nu. Kommer säkert mer innan avresan.
Ha det så bra!
2 juli Kan man skratta ihjäl sig????
Jag börjar med att visa den lilla orientalen i förra utlägget. Nu blev det en liten närbild på den söta godsaken!
Nu till rubrikens fråga; Kan man skratta ihjäl sig?
Sonen ska ha nattgäst på fredag och hans rum behövde förberedas för detta. Vi skulle flytta en bäddfåtölj från kontoret till hans rum. För att få denna fåtölj genom dörrar och andra passager, är det lättast att ha den utfälld som säng.
Men flyttningen var inte så lätt ändå. Sängen böjde sig åt alla leddar, Nalleman ville gärna hjäpa till och sonen bröt i hop över katten.
- Nalleman du vet verkligen hur du ska göra för att vara ivägen.
Jag ska väl tillägga det att Nalleman och Valentin ALDRIG flyttar på sig för att vi ska komma fram, ligger de ivägen får vi helt sonika kliva över dem. Detta "ligga-kvar-beteende" ihop med fåtölj-flytt, gjorde att jag höll på att avlida av syrebrist och hjärtsvikt över sonens underbara kommentarer.
Tillslut fick vi ialla fall sängen till hallen. Där tog det stopp en stund.
För Nalleman skulle hjälpa till igen
Å Valentin.
Men tillslut var fåtöljen på plats och det är bara finputsning kvar men det får sonen göra själv
Under hela denna tid som vi flyttade fåtöljen, låg Tösen under bordet i vardagsrummet. När flytten var klar tog sonen kameran, gick fram till bordet och sa "varför kan inte alla katter här hemma vara som dig Tösen; ligga här och bara krama ett bordsben?"
Söta goa Tösen
När hon tröttnade på bordet så gick hon ut och la sig i kattgården. En lite nonchalant stil, eller hur?
Efter 5 minuter sov hon i denna ställning.
Nalleman, han föredrar andra ställen att vila på.........
När man precis tagit in stryktvätten......
Jaja, de är alla underbara katter på sina egna små vis.
Här har åskat något ofantligt och vi har varit lite fundersamma på om katterna skulle reagera, med tanke på att Julle var så vansinnigt rädd för åskan. Men ingen av dem brydde sig alls och det var skönt.
Nä, nu ska jag återgå till jobbet.
Ha de så bra!
