Mitt Eget Krypin

Som jag tidigare utlovade kommer här ett par bilder på mina kära gamla föräldrar.


Goaste lilla pappa. Född o uppvuxen på Majorna i Göteborg. Sin humor har han kvar och han älskar att skoja med alla. Han fick en stroke för 7 år sedan men han mår bara prima ändå. Minnet är det dåligt med, i alla fall närminnet. Däremot kan han berätta många färgglada historer från krigsåren.


Lilla mamma är halläning. Uppvuxen utan för Kungsbacka i en liten by som heter Anneberg. Jag tillbringade många skollov hos min mormor när hon levde. Mamma är sjukare än pappa. Hon har en sjukdom som heter Takayasu's arteritis. Man kan inte ta blodprov på henne, inte sticka henne någonstans för provtagning, man kan inte ta blodtryck på henne. Detta för att hennes vener sakta dör. Hon blir stadigt sämre dag för dag. Ena dagen är hon ute i korridoren för att jaga in kycklingarna, andra dagen slänger hon telefonluren, med moster i, på bordet för då kommer köttbilen! Hom påstår ibland att pappa har varit o handlat men då menar hon inte min pappa utan sin egen som har varit borta sedan 1962!

Tur att det finns människor med tålamod och kunskap som kan ta hand om våra kära när de blir sjuka. Man måste ju faktistk inte vara gammal för att få en stroke. Nej, tack all underbar personal som gör så mycket för mina kära föräldrar. Dessutom skänker de mig lugn o ro. Det var inte roligt att får ringa hemtjänsten för att mamma var försvunnen och sedan ringa polisen för att de skulle leta upp henne. Pappa blev orolig och jag med. Ibland gick hon ut i smällkalla vintern utan ytterkläder. Hon kunde gå till affären och handla (där hon handlat i många många år) och sedan inte komma hem. Då hittade hon inte hem utan irrade omkring i bostadsområdena runt affären.

Nähä, detta var så tråkigt att skriva om så jag gör ett litet nytt inlägg med lite roligare saker!