11 augusti
Allt flöt på bra på hemresan. Vi hade ju ett kolli för mycket med oss när vi skulle checka in (dessa golfklubbor.....) Men damen bakom disken var vänligheten personifierad och ordnade så att paketet med klubbor gick som bagage (fast vi egentligen skulle betalat 160 dollar). Vi var väldigt tidigt på flygplatsen och där var inte så mycket att göra så vi tog det bara lugnt.
På flyget sov jag mesta tiden så jag var i fas med svensk tid när jag kom hem. De mörklade flyget efter maten så alla sov väl lite till och från.
På Heathrow gick det som på räls. Vi hade en och en halv timme på oss och det räckte precis.
Sen höll vi på att missa tåget hem i från Kastrup. Vi fick vänta länge länge på våra väskor och insåg att det var tur att jag bokat tåget hem vid 17.30. Efter att vi äntligen fått våra väskor tog vi det lugnt. Tog en kaffe på Starbucks och vilade lite. Så skulle maken gå o köpa en kvällstidning, klockan var 17.10. Jag följde med och medan han var i affären plockade jag upp tågbiljetterna. Då ser jag att där står att tåget går 17.16!!!! Det blev ingen kvällstidning kan jag ju säga, men vi hann med tåget!
Sen var det skönt att komma hem! Å få nospussar av kissarna! Vi hann inte mer än öppna resväskan förrän Nalleman var i den. Vad är det med väskor/påsar och mina katter?????
Nu är det hektiska dagar för att förbereda dotterns flytt men sen ska det fixas hemma o sen kanske det blir lite lugnare.
Jag har inte några bilder att lägga upp just nu men några ligger nog i kameran o skräpar. Inga från resan men från hemkomsten.
Så där ja, nu vet ni att vi är hemma, ha det så bra!
6 augusti Vandrat runt o ätit gott
Idag hade vi ingen kamera med oss, så jag har inga bilder som helst att visa idag. Ni får helt enkelt hålla tillgodo med de gamla foton som finns i bloggen.
Vi har bara myst idag. Lunkat runt, köpt oss lite chocklad från Ghirardellis chockladfabrik, ätit gott på HardRock, ätit glass och faktiskt handlat nått som jag kan visa.
Att sätt upp hemma!
Passar ju bra där hemma!
Nu har vi dessutom packat ner alla våra saker och presenter så vi är redo för morgondagen. Det är så underlig när man börjar prata dagar vid hemresan. Nu när jag skriver detta är klockan 16.30 torsdag den 6 augusti, men hemma är klockan 01.40 den 7 augusti. Vi åker härifrån 16.55 en fredag, landar i London 10.55 den 8 augusti och slutligen på Katrup 15.30. Tåget går hem 17.15 och vi ska vara i Växjö 19.44. Men det är festligheter i stan så vi blir hämtade i Alvesta istället.
Så detta blir det sista blogg-inlägget på Amerikansk mark. Lördag kväll är man väl lättövertalad till mycket men vi har beställt grillade revben från ICA (de har så goda) och sen längtar vi efter varma, löskokta ägg (här serveras bara kalla hårdkokta eller stekta av något slag), kaviar och knäckebröd. Däremot vill jag inte se en bagel eller philadelphiaost på länge!
Vi har gjort en liten lista där vi funderar över hur saker o ting fungerar här över. Jag kommer att publicera den framöver, när allt mognat lite. Dessutom ligger den nerpackad så jag kommer inte åt den nu.
Vi har verkligen fastnat för vita röda viner. Dvs vita viner gjorda av röda druvor. Vi har druckit vitzxinfandel och vit merlot, undrar om de går att få hem från bolaget??? Får nog kolla det.
Nä nu ska vi vila eftermiddag så vi kan vara uppe länge i kväll.
Ha det!
5 augusti (igen) Dagen då vi pillade oss i naveln
Efter lite funderande bestämde vi oss för att leta upp en bio. Så det är vad vi gjort i dag, varit på bio. Klockan 12.15 skulle den börja och vi var som vanligt tidiga, så vi gick omkring på utsidan biografen och såg oss omkring. Satte oss på en bänk och dessa två gynare dök upp. De gick inte i från oss utan vi lämnande dem tillslut. Fina var de i alla fall.
Vi satt vid detta, vad vi trodde, lilla vattenfall
Vi hade fin utsikt över del av staden. En blandning av nytt o gammalt
En fin kyrka låg där också. Jag känner igen den så den kanske varit med i någon film någon gång
Vi tog oss sen en promenad för att se vart vattnet tog vägen. Då visade det sig att det var ett större vattenfall på andra sidan, dedikerat till Martin Luther King Jr. Detta vattenfall kunde man gå in bakom och läsa om Martin Luther King och vad han kämpade för.
Vi gick naturligtvis bakom och läste på om Martin Luther
Och kikade genom vattenfallet, häftigt!
Sen var det dags att gå och köpa de obligatoriska popcornen och sätta sig tillrätta i de sköna biostolarna. De var liksom vipp-bara så man satt jätteskönt i dem. Vad vi såg? Jo, Harry Potter och halvblods prinsen. Å vi saknade inte textremsan en sekund, men det är väl inte så konstigt, när vi nu för tiden ibland får leta efter de svenska orden.
Efter bion var vi hungriga, vi tog inga stora popcorn, så vi gick till Lori's Diner igen (tredje gången). Vi åt lite lätt och tog och delade på en milkshake efter maten. I kväll ska vi gå till Jack-in-a-box och testa dem. De ligger nära och är som McDonalds. Vi planerar att ta en snabb tidig lunch där på fredag, innan vi åker till flygplatsen. Jag kan ju säga att när vi kliver ut taxi på flygplatsen, kommer vi att gå på svensk tid. Detta för att ha ett hum om ifall det är ok att sova eller inte på flyget.
Nåväl, när vi kom ut från Lori's få var vi ute på samma gata som cabel-caren går i från. Om ni ser denna bild och jämnför med nästa så förstår ni varför vi valde att vara så tidiga i går när vi skulle åka den.
Lite skillnad va!
Så passerade vi ett apotek och köpte ipren och sen hem för att fortsätta pilla oss i navel. Nu väntar vi på att klockan ska bli Jack-in-the-box och halv 10 börjar filmen 48 timmar nere i receptionen.
Har ju inte visat vårt rum. Det är inte mycket att visa men här är ett par bilder i alla fall
Å så min vy när jag sitter i sängen
Sen har jag ju försökt förklara att här finns bussar som går på ström. Så här ser de ut
Tja det var allt för idag, lite men alltid något. I morgon blir sista dagen jag bloggar under resan. Fredag kommer jag ju att vara på resande fot, lördag lär jag inte orka blogga men söndag kan det bli lite. Sen är det ju jobbardagar igen.
Pratade med dottern idag över msn och fick se katterna där hemma. Huanamej vad man längtar efter nospuffar nu. Undrar om de kommer att gilla godiset och leksakerna vi köpt........
Hejsvejs alla!
5 augusti Ang bilföraren i förra inlägget
Hon drack tio drinkar, tog massor med marijuana körde sedan med sin två-åriga dotter samt sina 3 brorsbarn i bilen. Kör tre kilometer på fel sida motorvägen, klipper fyra bilar till innan hon själv kör av och samtliga i hennes bil omkommer.
Det var ett oerhört lindrigt straff för den kvinnan men vilket tragik för de som blev av med sina barn.
Nu ska vi ligga här o pilla oss i naveln och fundera på vad vi ska hitta på idag.
Ha det
4 augusti Alcatraz m m
Här vänder vår vagn som vi ska åka med. Man vänder dessa vagnar för hand, på en rotterande platta
Så satte den igång och vi var på väg att åka upp för denna backe!!
Uppåt uppåt det går....
....sen så går det ner!!
Så mötte vi vår systervagn
Ja ja vi överlevde och hamnade snart i Fischermans Warf!
Här luktade hav och ruljansen var i full gång. Det puttrade i grytor lite här och var. Krabbor var det......
Så gick vi till Pier 33 och hämtade våra biljetter till Alcatraz. Nu skulle vi döda några timmar på Pier 39, vilket inte var så svårt. I dag fick jag en bättre bild på den fina karusellen
Det är som att vädret skrattar åt oss. Vi åkte över Golden Gate bron två gånger och båda gångerna var det dimma. NU när biljetterna gått ut, då är vädret klart i dagar!
Typiskt!
Vi traskade runt där på Pier 39 ganska länge. Läste på om sjölejonen. Vet du att innan jordbävningen 1989 fanns där inga sjölejon, men efter jordbävningen kom de dit för att stanna. En del ger sig av över vintern men en stor grupp stannar kvar. Ingen kan förklara varför. Men de var lika fina idag, sjölejonen.
Så fick vi syn på en prickig (!) fågel
Jag blev nästan fångad av en haj
men han hade nog varit död ett bra tag!
Så var vi lite sugna på kaffe så vi gick till................
vart annars!
Vi passade då på att ta lite inredningsbilder. De talar för sig själva så jag bara låter dem ramla ner här
När hade vi sluplat i oss kaffet och det var dags att så sakteliga ta sig de 1000 m till Pier 33. På vägen gick vi förbi en alldeles förfärlig vakthund som vaktade..............................................gräsmattan. Han var så söt!
Den lilla sötingen skulle fått plats i mitt bagage utan tvekan!
Å så kom vi till Pier 33, på tok för tidigt. Det var för tidigt för att börja vänta på vår avgång, avgången innan hade inte bordat båten än. Så jag sätte mig för att vänta på att få vänta.
Så får vi syn på ett välkänt märke. Inte visste vi att de sträckte sig hela vägen hit, landsvägsbussarna i Sverige. Nä skämt å sido, att Veolia var ett så stort företag hade jag ingen aaaaaaaning om
Men tillslut fick vi gå ombord på båten som skulle ta oss till den forna fångön. Man hade fin utsikt från båten. Här till exempel syns det tydligt att Bay Bridge består av två broar. Klumpen i mitten är liksom "land".
Vi hade en följeslagare med båten. Han flög på precist avstånd efter båtens skorsten
Å så landade h*n på båten tillslut
Vi närmar oss dagens mål.
Det är inte sjäva fängelsebyggnaden som syns på bilden. Fängelset ligger bakom denna byggnad.
Vi lyckades i alla fall fånga ett vattentorn på bild. Det var verkligen länge sedan, så här kommer DAGENS VATTENTORN
Och ett vakttorn
Vi fick passera duscharna, som förövrigt inte såg ut som vi hade förväntat oss efter att ha sett filmen The Rock. Vid duscharna fanns typ garderoben där man fick sina kläder, sängkläder och skor.
Alcatraz var ett litet fängelse. De hade plats för 350 fångar men det som mest satt där 322.
Vi har väl alla sett denna bild någongång
Vi fick lyssna oss igenom fängelset allteftersom vi gick. Det var gamla fångvaktare och intagna som talade på bandet. Här är ett foto på de intagna. Mannen högst upp till höger fanns på fängelset idag. Han har skrivit bok eller böcker om fängelset och var där i dag för att signera böcker. Han åkte med samma båt som oss hem senare.
En cell var ingen stor yta att leva på. Idag har de väl det bra mycket större och med tv o allt
Varje dag fick fångarna gå ut på utegården (om de inte satt i isoleringen förstås). Det är lite skillnad på utegården från i går och idag
1946 var det ett rymmningsförsök som resulterade i döda fångvaktare och inga rymlingar. Här är märken kvar i taket och golvet efter granater som militären släppte ner för att döda upprorsmakarna. Men medan de dog låg de där och sköt med sina revolvrar. Även märkena efter skotten i väggen är kvar.
Så hamnade jag på samma bild som någon kändis. Vi kände inte igen henne men många runt om oss gjorde. Nån som läser här som känner igen henne? Tro hon heter Ju.... nånting
Kändisen är hon i blå blus med vita märken på, till vänster om mannen i ljus skjorta (som var hennes sällskap)
Här är San Francisco sett från Alcatraz, så nära ändå så långt borta
Tre intagna tog sig ju ut där i från och ingen vet om de klarade sig eller inte. Jag säger bara; OM de klarat sig, då skulle någon av dem yppat något vid det här laget, för det fanns pengar i den historien. Eller hade åtminstonne ett barn eller annan släkting avslöjat nått. Nä, jag tror strömmarna tog dem allihop.
1969 till 1971 ockuperades Alcatraz av indianer som protesterade mot USAs behandling av indianer. De fick tillslut tillbaka sitt land och ockupanterna gav sig av. Men de efterlämnade lite minnen. Titta noga i skölden så ser ni order FREE
Så åkte vi därifrån igen. Det var en spännande dag som vi avslutade med middag på HardRock. Vi tog taxi hem för vi var riktigt trötta.
Nu vet vi inte vad vi ska göra i morgon, kanske bara ligga på hotellrummet som John Lennon o Yoko Ono gjorde, en Bed-In.
Hittar vi inte på nått blir det inget bloggat i morgon eller ialla fall blir det bara text. Vi kan ju inte ta kort på ingenting.
Ha det så bra nu och jag måste lägga till "Krama varann i trafiken". Fick precis höra på nyheterna här att en drogad kvinna har kört ihjäl åtta (8!) personer innan hon och bilen gick åt skogen. Fy f......
Så, krama varandra.
3 augusti Är ni trötta på San Francisco?
Sen beslöt vi oss för att åka till Golden Gate Parken. Det är en riktigt stor park men vi var nyfikna på den. Vi skulle ta vår röda buss men det skulle dröja en och en halv timme innan den gick. Så vi bestämde oss för att ta oss dit på egen hand. Vi tog helt enkelt en vanlig buss dit. Tja vanlig o vanlig, den gick på el och hade två spröt som löpte längs ledningar spända längs vägen.
Vi hoppade av på den absolut sista hållplatsen, nere vid havet. Det blåste en del men var inte så farligt kallt. Lite bilder
Detta är Angel Island i fjärran
Lite blommor fanns det i parken
Så gick vi vidare. Då dök detta upp, en tysk väderkvarn
Ja där var vackert. Sen gick o gick o gick o gick o gick vi på dylika vägar
Sen dök det upp en golfbana!
Sen kom det en inhägnad och där gick det Tatanka. Tatanka, vad är det undrar du nog? Jo, det var vad indianerna kallade bisonen för. Den stod för livet. De dödade vad de behövde och använde hela djuret, inte bara skinnet som de vita gjorde.
Dessa bisonar tillhör San Francisco Zoo där man är framgångsrik med aveln av dessa djur.
Sen gick vi vidare och kom fram till en stor damm. Där brukade modellbåtar köra omkring, men inte i dag. Idag såg vi dessa gynnare i stället. En med en speciell nos, jag kommer inte ihåg namnet.
Å så fanns det rödörade vattensköldpaddor. Dem både känner jag igen och kan namnet på eftersom vi haft två sådana hemma
I en salig blandning låg de och solade på en sten
Vi själva, vi gick ut från parken här för att ta lokalbussen vidare upp till andra ändan. Medan vi väntade på bussen fick vi se vem den stackars elektrikern är som ska sköta det virrvarr av sladdar som löper över vägarna här i stan. Varsågoda här är han, högst upp på telestolpen, i full fart med jobbet
- Hallå hörru, ditt fotande stör mig!
Så skuttade han vidare på ledningen till nästa stolpe!
I andra ändan av parken låg det museeum av olika slag. Bland annat ett som var ungefär som Göteborgs Universeum
Men de tog 25 dollar per person i inträde så vi strök det från vår att-göra-lista.
Däremot gick vi vidare för att komma ut ur parken. Och ut kom vi men vi var lite vilsna om vi så säger, när vi hittat ut.
Men efter lite rådfrågning med kartan så insåg vi att vi nu var ett kvarter från Haight Ashbury, hippierörelsens vagga. Jag som så gärna vill dit men vi kunde inte hitta dit. Å nu var vi nästan där!
Där var så mysigt att vandra omkring där. T ex satt där en kille o spelade gitarr och en tjej satt brevid men en skylt. Där förväntar man sig att det ska stå "skänk mig dina småpengar" men där stod "jag samlar på leenden". Ja man kunde ju inte annat än le!
Så sprang vi på det hotell vi kanske skulle bott på från början
Är du nyfiken på det så kan du gå in på www.redvic.com
Hade vi bott där hade vi med säkerhet hittat Haights Ashbury!
Här fanns många roliga affärer, bland annat hängde ett par sprattelben ut ovanför en affär som sålde......tja det kommer jag inte ihåg
Det fanns affärer för alla behov om man så säger
Det fanns en hel del fina hus där också
Men tillslut tog vi en annan buss tillbaka till en punkt som skulle vara ett par kvarter hemifrån. Men bussen fick kontaktproblem med sina antenner så vi fick byta till gammaldags spårvagn. Men hem kom vi i alla fall. Vi vilade lite och gick sedan till vår röda buss för att åka kvällsturen.
Vi satt där uppe på bussen och väntade på att få åka, då dök de upp i skock! De där japanerna!
Detta är inte hela gruppen, alla fick inte plats i kameran. Men vad är det de tittar på?
Jo detta. Sedan skulle alla fotograferas en och en framför hjärtat
Tillslut rullade bussen i väg. Den tog vägen ner till Fishermans Warf och körde längs med hela hamnen. Å vad hittar vi där om inte pier 29½!
Så fick vi se Bay Bridge som egentligen är två broar och går över till Oakland
Så åkte vi för vi den enorma AT&T Arena. Hemmabas för The Giants (å nu pratar vi baseball)
Nu sitter vi på hotellrummet och är TRÖTTA. Det har varit mycket jobb för fotarna idag. Imorgon blir det tidig morgon för att vi ska komma med cablecaren till varvet. Sen vid lunch är det dags för Alcatraz!
Ha det!
2 augusti Lite rundvandring
Jo, vi började med bussen igen. Vi åkte hela rundan runt idag för att se allt. Bland annat blev vi visade denna, skyskrapan som var med i filmen från 1974, Skyskrapan Brinner. I den medverkade bl a Paul Newman, Steve McQueen och Fred Astair. Högt var det i alla fall.
Här var det tomma gator i dag men det beror på att vi åker igenom bankdistriktet och många är lediga idag
Så fick vi fångat San Franciscos högsta hus på bild.
Det är det som ser ut som en nål
Här Peter and Paul Cathedral. Marilyn Monroe tog sitt bröllopsfoto utanför denna kyrka. Hon gifte sig med Joe DiMagio men det gjorde de i stadshuset, fotot däremot togs utanför kyrkan.
Återigen såg vi Lombards krokiga gata på håll
Så åkte vi förbi rikemanskvarteren, Pacific Heights. Bland annat Sharon Stone har hus här. Vi har inte gått omkring där men det sägs att där ligger väldigt fina hus och fina trädgårdar där. Man kan nästan ana det av denna bilden
Så fick vi se hur PlåtNiklas blir till. En gatu-underhållare stod och gjorde sig i ordning i den ganska tidiga morgontimmen
Senare såg vi honom i full aktion nere vid Pier 39
Runt om i SF rullar det runt sånna här små fordon. Stora som en gocart ungefär, fast med huv. De är vägledda av en dator och styrs med styre där i sittbrunnen. Fy sjutton för att köra runt i ett sånt litet fordon bland alla bilar här SF.
Jaja, det finns tydligen de som vågar!
Här är en utav alla kyrkor i SF som har stått emot jordbävningar. En eller två jordbävningar har de varit med om och denna kyrka har klarat av två utan några som helst skador
Så kom vi fram till något som närmast kan kallas för stadshus. Det gamla förstördes i jordbävningen 1906 och det nya kostade 300 miljoner dollar. 30 miljoner la man på grunden som består av fjädrar som ska ta upp stötar från framtida skakningar.
Än står det så nått måste gjorts rätt. Det som ser ut som guld är guld.....
Väl tillbaka till utgångspunkten, använde vi de där två sakerna som sitter längst ner på benen. Dem vi inte använt knappt på tre veckor, fötterna.
Vi tog oss en promenad till Chinatown, som ligger ca 4 kvarter från vårt hotell. Det är USAs äldsta chinatown men inte det största, det sträcker sig bara 6 kvarter.
Om du känner igen portalen så kan det bero på att du har sett den på film. Den har varit med i några stycken filmer genom åren.
Här var inte så mycket folk i rörelse än men det är lördag och vi var där vid halv elva, vilket kanske räknas som tidigt här. Men det fylldes på med folk allt eftersom så när vi gick därifrån var det trångt på trottoaren.
Här var mysigt att gå, men vet i sjutton om jag skulle våga äta här. På tal om att äta, kolla restaurangen till höger. Har du sett filmen "Johnny English" med Roan Atkinson? Då kanske du kommer i håg att han fastnar med slipsen i en rullande soshi-bar. Denna restaurnag har inget rullband utan en ränna med vatten och i den rännan åker små båtar omkring med maten på. Sött faktiskt, att se alltså, inte att äta.
När vi gick från Chinatown gick vi rakt i famnen på denna byggnad. Den ägs av Frances Ford Coppola och kafeet i botten har används i både Gudfadern I och Gudfadern II samt ett antal andra filmer som jag inte kommer i håg. På våningarna ovanför sitter, eller har suttit folk o skrivit filmmanus.
Så gick vi in i ett jätte köpcentrum. Det var häftigt, de hade t ex svängda rulltrappor, kolla noga så ser ni det
Sen tog vi åter vår kära buss och åkte med till Fischermans Warf. Där använde vi återigen de där fötterna och såg oss omkring lite grann. Vi ska ju dit igen lite senare i veckan.
Vi hittade en karta över bukten. Jag har lagt dit lite text
Vi fick en bra bild på det gamla telegraftornet
Vid en av bryggorna låg denna båt. En av oss vill gärna åka med den, gissa vem!?
Så kom vi fram till sjölejonen. Den första jag såg visade stolt upp sig
De andra låg mest o gonade sig
Ett litet sjölejon såg vi också
Se du det?
Ett sjölejon la upp sig som på beställning och gjorde en Nalleman
Idag var det minsann ingen dimma utan vi såg Golden Gaten tydligt
Inne på Pier 39 träffade vi på en välbekant figur. Nej inte Jack Sparrows utan Jack Spareribs
Kolla vilken fin karusell där fanns, den var i två våningar. Kanske blir det bättre kort på den nästa gång
Sen tog vi vår lilla buss tillbaka igen. Vi åkte då förbi ändhållplatsen på detta hållet, för den cabel-car som går nerifrån där vi bor. Här väntar folk i upp till 2 timmar för att få åka med. Så vi bestämde att åka ganska tidigt den morgon vi ska till Alcatraz och fördriva tiden i hamnen. Så tar vi oss hem med nått annat färdmedel
Ser ni kön bak i bilden?
Så var det dags för dagens middag. Den intogs på Lori's Diner. Ett hål i väggen i bottenvåningen men betydligt bättre en trappa upp. Bildkavalkad!
Ett mysig ställe, det var som att flytta tillbaka till 50-talet. Maten var god också, hit går vi nog igen.
Så till dagens reflektioner.
Jag är glad över att vi köpte jeans när vi var i Vallejo. Vi köpte 7 par jeans, 6 par strumpor, 4 par kalsonger och ett skinnskärp för 930 kronor. De jeansen kom till pass idag.
Sen lite djurreflektioner.
Vi såg en hund, typ vad vi kallar pit-bull hemma. Ägaren hade ett riktigt äckligt halsband på den stackars hunden. Det var en kedja av metall med stora piggar som stack hunden i halsen när ägaren drog i kopplet. Stackars hund!
En annan hundhistora: En liten hund, typ något större än en pinscher, blev trött på övergångstället, matte lyfte upp hunden och hunden la huvudet på mattes axel, tassen över nosen och somnade! Sötingen!
Vi har i alla fall kunnat sova gott i natt och på morgontimmarna har här varit tyst på utsidan.
I kväll ska vi gå ner till receptionen och se på The Rock, filmen om Alcatraz med Sean Connery och Nicolas Cage. Vårt hotell har en liten "biograf" med åtta stolar, kul grej.
Haa det nu så bra!
1 augusti Nu är vi San Francisco
Vinet stod i raka raka rader
Jag säker bara ååhhhhhhh allt annat är onödigt
Hit hade vi ställt kosan om dottern varit kvar, Oakland
Men nu när vi kom ut till kusten kom också dimman tillbaka.
En riktig tjocka
När vi närmade oss Golden Gate så låg även den i dimma, så typiskt!
Man kan ana den där borta
Påfarten till bron syns tydligt
Men bron......
Ja ja vi körde över den i alla fall
Vi körde till San Franciscos internationella flygplats för att lämna i från oss bilen. Sen kostade vi på oss en taxi tillbaka till centrum och vårt hotell. Tur var väl det för vi hade nog inte kommit fram än om vi skulle kört till hotellet. På väg till flygplatsen tog GPSen oss på en liten tur i San Franciscos ytterområden. Här är lite husexempel
Man undrar ju hur de ser ut invändigt och om de är stora bakåt så att säga.
När vi installerat oss i vårt rum och packat upp, så tog vi en tur ut på stan. Här är vårt hotell
Det har filmtema. Det finns en liten filmsalong vid receptionen och där visas filmer två gånger per kväll. Alla rummen har filmtitlar och vi bor i rum 308 "A view to kill", en Bond-film
Vi bor bara två kvarter från Union Square och där i från kan man ta en sightseeing-buss som kör runt stan, hoppa av o på så mycket du vill under ett visst antal timmar. Vi köpte biljetter för 48 timmar som vi kan ta oss runt lite hur som.
Medan vi väntade på vår buss togs det lite kort där vid Union Square. Skyline till exempel
Vi bor ju bara ett kvarter från Powell Street där kabel-spårvagnen går
Vi såg en söt tuff jycke
Ett stort hjärta vid Union
Så kom bussen och vi fick oss en åktur. Vi tänkte åka med ner till the Warf och sedan byta buss och åter ta oss över Golden Gate och hoppas på bättre väder.
Men för att ni ska förstå hur vädret är så titta här. Det är tre timmar mellan korten
Nu kanske ni förstår hur dimman är
Men nu till bussturen. Vi körde förbi Lombard Street där i fjärran, tur man har en bra lins på kameran
Men vi kommer nog närmare en annan dag.
När vi kom fram till platsen där vi skulle byta buss, tyckte vi att väntan blev lång och började rådfråga kartan hur långt det skulle vara att gå tillbaka. Men vi konstaterade att det var 22 kvarter, något kvarter för mycket alltså.
Vi hann även se en liten hästdroska
Men vår anslutning kom till slut och vi kunde åka vidare till bron. Vi blev varnade för att det skulle bli ruskigt kallt och blåsigt att sitta uppe ute på bussen, men ingen flyttade in. Just då. Senare på resan satt det lika många inne i bussen som på taket.
När man sitter där på ett busstak kommer man närmare vissa saker och ser saker man kanske inte skulle lagt märke till från marken. Som detta till exempel. Vilken mardröm för en svensk elektriker. Tänk att det är så här i ett så modernt land.
Sen tog vi kort på en sak. Vi har kuskat vägarna fram i tre veckor och sett alla dessa, i bland förbaskade, ibland glädjehöjande, reklamskyltar av gigantisk storlek. Men inte har vi fotat någon med vilje, förutom idag. Varsågoda!
Vi åkte med denna buss, samma väg som vi kört innan i dag, fast åt andra hållet. Så här ser Highway 101 ut en lördag vid halv 5
Det var tyvärr fortfarande dimma på Golden Gate, men vi provar igen i morgon
Vi såg Alcatraz på håll. Dit ska vi på tisdag så det blir fler bilder då, lovar
Det var kallt på andra sidan bron. Vinden gick igenom allt man hade på sig.
Men vi hade en trevlig chaufför som värmde oss. Han fixade att de som hade ståplats nere i den varmare delen på hemresan, fick åka med en annan buss, så de slapp stå. Sen både körde han bussen och guidade oss samtidigt. Han pratade mycket om byggnader och sevärda udda saker. Ja han var duktig, vår busschaufför!
När bussen kom tillbaka till Union Square, gick vi och letade upp en skohandel så jag kunde köpa inlägg till mina skor. Min rygg krånglar pga att jag är så låghalt, så ett litet hälinlägg skulle jag ha tag på. Skoaffären hade inget men de visade vägen till en affär som hade. Typ en skomakare. Så nu kan jag gå utan att få ont i ryggen, det är skönt. Men vi såg ju en del på väg till skomakaren. Bland annat upptäckte vi att kabelvagnen vänder precis ett kvarter i från oss. Denna plattan är det de använder när de vänder vagnen.
Där vid plattan, där var det underhållning, det hade vi hört till vårt hotell innan men inte vetat vart det kom i från. De spelade, dansade och sjöng i alla fall hela den eftermiddagen vi hade varit där.
Vi bor som sagt mitt i stora stan. Här tutar ambulanser, poliser och brandbilar hela tiden så vi måste bo nära nån station. Det är liv på gatan, människor skriker, bilar kör. Vi får se om vi kan sova eller om vi behöver ta till öronpropparna. Det ger sig, ni får veta i nästa rapport.
Ha det!
31 juli Napa med vinrunda
Idag skulle vi sova länge. Senaste tiden vi gått upp var i Las Vegas, då tror jag klockan blev 9 innan vi gick upp (jaja, lilla toa-besöket gör man ju vid 6 men sen somnar man om). Annars har det varit 7.00 som gällt, hela tiden, och utan väckarklocka. Så idag skulle vi sova länge. Pyttsan! Halv 9 var vi klara att ge oss i kast med frukosten.
Sen ut i bilen för att jaga vingårdar. Den gamla Formel1-föraren Mario Andretti har en vingård här. Dit skulle vi förståss. Men vi var tidiga. Det var inte öppet än. Men fota gick ju!
NEJ NU TRÖTTNAR JAG PÅ KNASIGA SERVRAR OCH DÅLIG UPPKOPPLING. JAG TAPPAR INTERNET HELA TIDEN. JAG FÅR VÄNTA ETT TAG MED RESTEN AV BILDERNA. LÄGGER IN TEXTEN OCH BILDNR SÅ KAN NI I ALLA FALL LÄSA OM VAD VI GJORT. BILDER KOMMER NÄR JAG HAR SNABB STABIL UPPKOPPLING
Vi såg till och med vinklasar, det gör man ju aldrig när man dundrar fram på landsvägen. Men här var vi både nära och körde sakta
Sen körde vi vidare. Idag hade vi hittat Silverado-vägen!
Det var vinodlingar vart man än såg.
Kolla dimman på sista kortet.
Vi la upp en liten rutt och beslöt oss för att stanna på en vingård bara. Det var en vingård som hette V Sattui. Vi hade blivit rekommenderade att åka till dem. De sålde nämnligen matvaror också. Ostar, korv, kex ja allt som du kan ta med dig på en picknick. För det var det som var tanken, handla picknick innehållet och ta en picknick i den fina trädgården som tillhörde vingården. Där fick man inte sitta o äta annat än det man handlat hos dem.
Nåväl, picknick tänkte vi inte ha, även om de tillhandahöll tallrikar glas och bestick också. Men vi köpte två flaskor vin, en ost, en korv och en chokladbit. En vinflaska ska vi ha i kväll och en ska med hem.
Där var mysigt på V Sattui, här kommer lite bilder där ifrån
Å så var vi i vinkällaren.....
Sen tackade vi för oss och körde där i från
Vi körde tillbaka till Napa och körde till en ny affär i dag. Vi handlade på oss lite mer korv och vatten. Sen intog vi en ganska tidig lunch (för att vara oss) på Kentucky Fried Chicken. Där hände nått ganska konstigt.
Tjejen i kassan som tog emot vår beställning, gick på rast medans vi åt. Hon gick ut från KFC och kom strax tillbaka. Satte sig vid ett av borden där kunder sitter och äter och lassar upp en påse från McDonalds (!) och börjar äta. Alltså jobbar man på KFC så sätter man sig inte i kundytan och äter mat från en konkurrent! Dessutom iklädd uniformen från KFC. Märkligt märkligt!
Tja, sen åkte vi hem till vårt lilla hotell och la oss tillrätta vid poolen. Helt underbart! Vi tar vara på solen så mycket vi kan nu för i San Francisco blir det inte mycket av den varan, om man ska tro väderprognoserna.
30 juli Nu har vi kommit till Napa
När vi startade på morgonen la vi in vårt blivande hotell på GPSen. Det skulle ta 15 minuter att köra dit så vi gjorde oss ingen brådska.
Vi sightseenade lite så tiden skulle gå, letade efter en väg som skulle heta Silverado.....vi körde vilse förståss. Fast med hjälp av GPSen och hotellets adress så var vi ju inte helt ute o svävade.
Grått o trist väder tyckte vi, men det klarnade upp vid lunch. Lite vinraankor är med på bilden.
Vi körde som sagt och letade efter Silverado-vägen. Vi hittade skylte men var var vägen?
Detta var definitivt inte rätt väg i alla fall.......
Tillslut hittade vi fram till hotellet. Då visade det sig att vi förvirrade människor hade tagit fel på dag när vi bokade och hade bokat från den 29-31 i stället för 30-1. Tack o lov slapp vi betala för den icke använda dagen och fick boka två dagar nu när vi var på plats i stället. Puhhhh. Här ar mysigt. Ligger mitt i Napa men det märks inte. Vi har ett litet köpcentrum tvärs över gatan där det finns en supermarket. Där var vi o handlade kvällsmat och frukostmat.
Men så här ser det ut på hotellet. Ursäkta suddigheten
Sött gjort på toaletten, då menar jag de små korgarna med handduk och duschtvål, om du ser dem bland allt vårt bråte
Vi har egen jacuzzi
O liten "diskbänk", men allt vi har i köksväg är en kaffebryggare och ett kylskåp.
Vi var precis i slag att packa upp därför är det rörigt på köksbänken.
Sedan har vi utsidan.
Å så vår älskade Agda förståss. Vår bil har vi kallat Agda för hennes nummerplåt börjar med AGD966 SC (SC står för South Carolina). Lilla Agda har tagit oss 778 mil eller 4834 miles över kontinenten. Då har vi även räknat med de mil som den första bilen gick, vilket är en bråkdel av det Agda gått.
Lite blommor utanför dörren hande vi, fina sådana!
Vi gick som sagt o handlade. Så här fin har de det i grönsaksdisken för att grönsakerna ska vara fräscha.
Vi passade på att äta lunch också. Maken tog en Squezze-burger och jag tog en Corn-dog on a stick. Så här var den korven.
Det som var kvar av den jättestora hamburgaren när jag blev klar att fota, det var detta.
När vi kom tillbaka till hotellet gick vi o la oss vid den lilla pool som finns här. Det var underbart vill jag lova!
Vi slappade hela eftermiddagen. Vi promenerade tillbaka till köpcentret och gick till Starbucks för en kopp kaffe, sen gick vi sakta hem igen.
Vid halv 8 hade vi tv-tid. Då skulle de visa Mamma Mia och vi tänkte äta vår lilla kvällsmat under tiden. Precis innan filmen började var allt framdukat. Visst ser det mums ut?!
Vi gjorde Mamma Mia till sing-a-long version o satt här o sjöng på kvällskvisten. Sen var vi så trötta att vi slocknade.
Tjing!
29 juli Vallejo
Vi vaknar vid ca 7 varje morgon och ungefär 12 timmar senare ska jag skriva i bloggen. Då kommer samma fråga, varje kväll, VAR sov vi i natt? Alltså, antingen har vi galopperande orkan-alzheimers eller så är det så att dagarna och övernattningställen går i hop för oss nu. Tur är att jag har skrivit upp på kartan var vi sover varje natt. Jag har full förståelse för Kungen och artister som turnerar, en ny stad varje dag, att det kan vara svårt att veta var man är. Jag gör det inte, i alla fall inte utan att tänka efter eller tjuvkika i facit. Det var en gång en svensk musiker som skrev: "Vi har varit på turné, å har kommit lätt på sné, finns det ingen som kan säga var vi é?" Ack vad det stämmer!
Men nu till dagens händelser. Vi hade bestämt oss för att leta reda på en golfbutik så maken kunde köpa sig en golfklubba. Vi ställde in GPSen och för en gång skull hittade den rätt.
Vi kom fram till ett stort köpcenter som hette Sherwood och låg på Robin Hood Boulevard. Vad vitsiga de är, jenkarna! :)
Så nu köptes det klubbor. För er som fattar så blev det en putter, en hybrid 3:a och en pitching wedge (jag fattar nada men nån gör väl). Nu var maken glad som en lärka så jag fick gå in i en zoo-affär! Det blev lite leksaker till kissarna där hemma.
Sen körde vi mot Sacramento, väl där drog vi vidare mot Vacaville. för att fortsätta vidare till Fairfield.
Men nu till lite bilder. Tyvärr kan jag inte visa klubborna för de ligger förpackade för flygresan redan. Jag börjar väl med vad jag såg när vi precis skulle lämna parkeringen i Stockton
De här människorna gör ett jättejobb! Eloge till dem!
Sen körde vi igenom lite "vanliga människors" kvarter. Fina hus här o där, men inte så mycket till trädgårdar, så trångt som husen låg. Men vad vet jag vad som fanns på baksidan....
Genom Sacramento körde vi på highwayen så vi såg inte så mycket, men så fort vi lämnat stadsgränsen såg vi vad som väntade! De underbara gula kullarna var tillbaka! Och de skulle passeras!
När vi närmade oss lyckades jag även få med både kossor o berg på samma bild!
Så kom vi till Fairfield. Det var där vi hade tänkt stanna först men där hade de inga rum. Men de har Jelly Belly Candy Factory & Vistorcenter!
Vi körde dit glad i hågen. Men vi var typ inte ensamma. Att stå i kön för att komma in och se fabriken skulle ta minst en timme från den punkt vi skulle stå. Så vi nöjde oss med att handla i butiken, vi och 3 miljoner barn och 1 miljon föräldrar!
Vi grabbade snabb till oss fem sånna här påsar och kastade oss genom kassan och sedan ut, till den underbara tystnaden utanför..............
Köp tre få två var det så därför blev det fem.
Utanför stod den stora Jellybellyn
Vi körde vidare och hamnade i Vallejo. Där fanns det plats men det skulle ta en timma innan vi fick rummet. Så vi körde en sväng. Vind för våg letade vi en vingård men hittade ingen öppen för allmänheten. Så vi körde till Vallejos turiscentrum. GPSn körde fel, vilket inte är så ovanligt, men vi hittade det ändå, tur vi är utrustade med sunt förnuft och ögon.
Där inne fick vi kontakt med en underbar kvinna som gav oss massor med tips. Var vi skulle äta i kväll, vad vi skulle göra i San Francisco (där hon hade bott), vart vi skulle åka i morgon för att träffa på öppna vingårdar och så gav hon oss ett tips på var vi skulle sova. Det kommer att bli två nätter här www.chablisinn.com och jag är inte säker på att jag har internet där. Det lär ju visa sig, blir det ett upplägg i morgon så blir det. Annars får jag ta igen det i SF när vi kommer dit.
Det går båtar från Vallejo till SF så det ligger då vid en bukt. Du hittar det säkert på kartan. Här i Vallejo ligger även det stora, och jag tror, berömda nöjesfältet Six Flags Discovery Kingdom. Inget vi ska prova på....
Ha det så bra nu och bli inte oroliga om det inte blir något upplägg på några dagar.
28 juli Sequoia och Stockton
Vi börjar väl med dagens första träd
Vi åkte runt parken med en sån här tram
Träden var stora även på håll, i synnerhet om man har något att jämnföra med
Granarna/tallarna eller vad det är som är bredvid, de är också stora.
Sequoian är rak och ståtlig och bildar inga grenar förrän i toppen. Grenarna är tjocka som våra tall-stammar hemma
Vi fick ett par pauser med tramen och då träffade på lite glada människor
Så kom vi till "Det trogna paret", The Faithfull Couple. De har vuxit i hop vid roten men längre upp delar de på sig. Skulle ett av dem börja dö så dör det andra också. Fast nu har de stått här i säkert 2000 år så de lär stå ett tag till.
Så såg vi lite rådjur också, får jag presentera fru Rådjur
Å så var det herr Bock
Men vi störde visst mitt i middagen
Så vi körde i väg igen.
I skogen bränner skogsväktarna i bland av vegitationen. Detta är bra för marken och träden. Ett sequoia-träd klarar en brand bra. Trädet på bilden är brunnet i mitten så att om man ställer sig där inne kan se ända upp till himlen. Att trädet inte dör beror på att näringen dras upp i de yttre delarna av trädet.
Nä jag vet inte vem det är som står där......
Sååkte vi vidare och kom till parkens högsta träd, Mariposa trädet
Sedan kom vi fram till vårt andra stop. Här står jag brevid en pigg 30-åring!
Vi hoppade senare av turan och gick ensamma tillbaka till parkeringen. Nåja, vi var ju inte ensamma precis, det var många som gick på stigarna. Vi kom fram till sequoian som man kan köra igenom (om man nu skulle vilja) men nu räcker det att gå igenom den. STOR är namnet
Längs med vägen vi gick hade ett träd fallit. Man hade delat det för att vägen skulle komma fram. Visst är det imponerande stort. Även om sequoian trillar omkull så ligger det kvar i evighet. Det ska jag visa sen.
Denna rot tillhör ett långt långt gammalt träd som föll för några hundra år sedan. Men har bilder på soldater från inbördeskriget som står här på med sina hästar. Då förstår ni hur stort det är och hur hållbart det är även om det faller
Med lite folk framför blir den större, men ni anar hur långt det är....
Så lite utav längden. Det är kapat fyra gånger och alla delarna ligger kvar.
Förr fick folk ströva fritt omkring bland skogens träd, men det slet på naturen och tillslut beslöts det att det skulle regleras. Ett resultat av detta att gå på egen hand kan man se i detta träd. Någon gång, för 50+ år sedan, karvade någon in årtal och troligen namnen, men namnen är borta.
Tja efter denna underbara upplevelse körde vi zigzag-vägar tillbaka, samma väg som vi hade kommit igår. Men nu hade vi siktet inställt på Stockton för att imorgon ta oss lite norröver i Californien. Kanske hitta lite vinodlingar.
Ha det så bra!
27 juli Yosemite Naturreservat
Vi kör ut ur San Jose och kör öster ut. Där möts vi av härliga kullar med böljande gult gräs. Helt enkelt underbara, jag kan inte se mig mätt på dem. Allt som oftast går där kossor eller hästar och betar i allt det gula
När vi passerat kullarna med gyllene gräs kom vi fram till ett av USAs bördigaste områden San-nånting. I vilket fall som helst så öppnade landskapet upp sig och odlingar av mandel och äpplen slogs om utrymmet med betande boskap och för en gång skull har vi i dag sett mjölkkor!
Så kom de där härliga böljande kullarna igen. Vi hade ingen aning om var vi körde men vackert var det.
Skämt å sido så åkte vi över Fremont - Pleasanton - Modesto - Oakdale - Chinese Camp - Groveland och sen var vi inne i Stanislaus Naturreservat. Nu var det inte långt kvar till Yosemite. Vi hade en hel del vackra vyer i dag, men vädret var som vanligt dimmigt och disigt så ni får hålla tillgodo.
Vi körde över en stor bro och den gick över en sjö som jag inte vet vad den heter. Men fint var där.
Nu bytte kullarna färg, de blev gröna i stället
Vi körde igenom små städer, mer eller mindre vakna
Sen rev vi oss i huvet o undrade om vi hade hamnat i mörkaste småland i stället?
Men landskapet var underbart, jag måste nog säga att detta var vackrare än Grand Canyon.
Till slut var vi då framme i
Det är svårt att återge de mäktiga bergen, dels är det svårt att visa hur höga och stora de är, dels var det så förb.... dimmigt. Men ni får väl återigen använda fantasin
Rätt som det var kom det en liten bäck flytande, eller om man ska kalla det bäck det är nog en flod. I varje fall så stod det massor med bilar längs stränderna till denna flod och det visade sig att folk badade i floden. Det fanns även stränder där folk låg och solade. Det såg riktigt skönt ut. Vattnet var precis klart man såg allt där i, stenar, grenar och kanske fiskar.
Så kom vi fram till ett vattenfall. Jag lyckades zooma in och fota det men för att ni ska få lite förståelse om hur litet/stort det är så lägger jag även ut en bild tagen på håll.
Vattenfallet är uppe till vänster i bilden
Vi kom fram till Yosemites välkomsts center och konstaderade att vi hade en o enhalv timmes bilåkande kvar innan vi skulle vara framme i Wawona där vi ville se de gigantiska sequoia träden.
Så nu sitter vi i en liten stad som heter Oakhurst och i morgon bittida kör vi den hemska kringelkrok vägen tillbaka till Wawona och tar en turbuss som kör runt oss.
Så idag var det sten och i morgon blir det träd! Mycket ska man se här i världen!
Efter träden ska vi försöka ta oss mot Sacramento men vi vet inte hur långt vi hinner.
Men vi bor bra på Days Inn och har en underbar utsikt från vårt fönster, titta här bara
Tja det var allt för idag.
Ha det så bra så länge!
26 juli Hearst Castle och San Jose
Innan jag börjar med dagens händelser vill jag säga nått: Om du inte har någon karta och ändå vill se vart vi varit, ta fram följande länk http://maps.google.se/maps?sourceid=navclient&hl=sv&rlz=1T4HPNN_svSE307SE214&q=karta+usa&um=1&ie=UTF-8&split=0&gl=se&ei=NgttSraWEMb7tge2w_2IDA&sa=X&oi=geocode_result&ct=title&resnum=1
Sedan tittar du på vänster sida, där finns en massa rappakalja men högt upp rinns en liten pil som stänger det fältet. Klika sedan på USA och zooma in så mycket eller lite du vill, ta fram karta eller satelitbild, vilket som. Sen kan du hänga med!
Nu till dagens händelser. Vi hade träff med Hearst Castle kl 09.30 så vi ställde väckarklockan i går. Men som vanligt vaknade vi vid 7 och var klara i god tid.
Men i dag var vädret inte med oss. Så här såg det ut på vägen
Tråkigt! Nu kunde jag inte fota zebrorna som gick i hop med kossorna och betade. Ja, det fanns zebror där. Hearst hade en gång på 20-talet ett zoo med många olika sorters djur. Men vid andra världskriget gjorde han sig av med djuren genom att skänka dem till olika zoon i Californien. Men zebror, några sorts bockar och några andra djur blev kvar och just zebrorna härstammar från dem som fanns där på 20-talet.
Utan zebror i kameran kom vi fram till välkomstcentret. Där fanns tingeltangelbutiker, snabbmat a la Hearst, toaletter och turbussarna till slottet
Vi behövde inte vänta länge förrän bussen gick iväg upp till slottet. Egentligen ska jag erkänna att jag inte var så förfärligt imponerad mer än av själva bragden att på ett berg bygga ett hus som står emot jordbävningar (jo det är bevisat) och att göra det under 20-talet när man använde handkraft till mycket, det är enastående. Men så är det också en kvinna som är arkitekt och ingenjör och som ordnat med allt. Mer information om detta kan ni säkert hitta här http://www.hearstcastle.org/
Det var dimmigt i dag, så vi såg inte upp till slottet i dag.
Men det stod en fin gammal brandbil i välkomstcentret. Säkert är den i från någon av Hearst filmstudior
Vi som bor i Europa ser ju detta lite då och då, tinnar och torn och gamla trätak från 1600-talet. Men som sagt, att göra detta på denna plats, det är något att bli imponerad av. Jag ska bara visa lite från utsidan och lite från ett gästhus. Hearst var en exentrisk person inte tu tal om saken. Men amerikanarna är bra på att förvilla en. De talar till exempel inte alls om depressions åren och vad som hände på slottet då. De talar inte om hans familj, men faktum är att han hade hustru och ett antal barn i New York, men på slottet var frun bara några få gånger. Där hade han istället en annan kvinna som var värdinna. Men de nämner inte hustrun över huvudtaget, henne kan man läsa några få rader om i en utställning i välkomstcentret.
Hearst åkte själv runt i världen och såg ut det han ville köpa, men han hann inte med allt. I stället använde han sig av bulvaner som utförde det han ville världen över. Efter kriget var det ju amerikanerna som hade pengar och Europa behövde kapital så det var säkert inte så svårt att köpa konst och annat från Europa då.
Men nu till bilderna.
Vi börjar med den fina trappan. Tyvärr fick jag inte fritt fotorum. Vi hade en familj från Kina/Japan/Korea ja jag vet inte varifrån, men de var ö v e r a l l t. De hade tre rundspringade ungar och två små bebisar som de bar i sele på magen. Ett himla levande och gastande var det i alla fall. Så ena tanten kom naturligtvis med på mitt foto av trappan för hela familjen Kines skulle fotas en och och en framför trappan.....hrmmmmm
Japaner japaner överallt japaner! Nä, sen la jag upp en stategi att lägga mig före asiaterna så jag slapp få med dem på alla kort.
På utsidan fanns en underbar pool. Den är fortfarande i bruk. De som jobbar på Hearst Castle får en gång om året bjuda med sig familj plus tre personer och bada och övernatta på slottet. Då badar de i denna pool. Poolen blev ombyggd tre gånger innan Hearst var nöjd. Varje gång gjorde han den större och större. Men fin är den i alla fall nu
De vita marmor statyerna var gjorda i Italien och då av italiensk marmor. De var kritvita, vilket är ovanligt för marmor. Vi frågade hur det om sig; jo det berodde på att luften är så ren här uppe. Inga föroreningar som ger statyerna stryk. De var så vita att de nästan inte gick att få bra kort på i solen
Ni ser, vitt vitt vitt
Men poolen var magnifik i alla fall, skulle gärna slängt mig däri
Sedan skulle vi få se ett av gäst husen. Det var uppbyggt så här; ett sovrum, ett dressingroom, ett badrum, ett badrum, ett dressingroom, ett sovrum. Alltså var badrummen vägg i vägg. Sedan var det ena sovrummet för damen och det andra för herren. Jag tror inte det bodde några gifta par just i detta hus, tror inte ens det var så många gifta par på besök på slottet. Hearst bjöd gärna dit filmstjärnor och andra kändisar och de kom mer än gärna dit. Charlie Chaplin, Lucille Ball, Cary Grant, Roy Rogers, Amelia Earhart, Howard Hughes ja gräddan av kändisvärlden.
Men lite bilder från gästrummen, vi börjar med ett av damernas sovrum
Sen omklädningsrummet
Sen kom herrens omklädningsrum
Å så kom sovrummet
Så fanns det ett vardagsrum i huset, eller uppehållsrum som de kallade det
Hearst krävde att alla måltider skulle ätas i matsalen i La Casa Grande. Det ingick ingen roomservice eller självhushåll i ett besök på slottet. Han hade även andra krav på gästerna. Efter frukost skulle de ha någon aktivitet; tennis, ridning, simning, vandring ja vad som helst utom att sitta passiva. Sedan var det cocktail dags på aftonkvisten. Max två cocktails fick man för Hearst gillade inte berusade människor. Sen var det middag och sen lite biljard eller poker. Sedan var det dags för bioförevisning, lekar som maskerad med tema eller något annat som gjorde att man som gäst på slottet aldrig hade tråkigt.
När vi nu hade gjort ett gäst hus närmade vi oss det stora huset, La Casa Grande. Vi som ser sånna här byggnader ganska ofta, tycker att det påminner om en kyrka och faktum är att inspirationen kommer från kyrkor i Europa
Men fasaden var full av detaljer, roligt att titta på
Ser ni de små keruberna som håller upp balkongen?
Sen fick vi gå in och se på sällskapsrummet och matsalen. Bilderna är så mörka där ifrån så jag bryr mig inte om att visa dem. Sedan fick vi även en liten filmförevisning i biosalongen. Därefter gick vi till den magnifika inomhuspoolen (som tyvärr inte används längre)
Bottnen
Taket speglar sig i vattnet, bottnen är slät. Det gula stenarna ni ser i botten och på väggarna och golven, de är av guld.
Det tog åtta man tre år att lägga de 2 miljonerna mosaikplattor som utgör poolen!
Där var så vackert! Andra hade nöjt sig med kakel, men här skulle det vara mosaik!
Ser ni den lilla balkongen? Den kom man upp på genom trappor som fanns bakom väggarna på sidorna. Det gick utmärkt att dyka från den lilla balkongen
I taket var det målat fiskar så att man skulle få illusionen av att vara under vattnet när man flöt omkring i poolen
Ja de rika de levde sitt eget liv......
Nu var turen klar och vi körde vidare norröver, längs med det dimmiga havet. Vi kom fram till en stad som hette Gorda men av den såg man mest dimma
Men så kom vi över ur dimman tillfälligt och kom fram till en utsiktsplats. Där stannade vi. Så fort vi klev ur bilen uppenbarade sig denna krabat
Ser ni honom? Om inte, här kommer fler för han var inte ensam! De var så söta och fick flingor av oss, MUMS!
De var så söta och inte alls rädda, de åt ur handen på en. Men man får passa sig, man kunde trampa på dem när de sprang runt fötterna på en eller bita en i fingrarna när de fick mat.
Men vi hade ju inte stannat för att se på ekorrar, vi skulle ju leta sjölejon. Men de ända vattendjur vi hittade var dessa
Surfare!!
Ja ja, nu räckte det med frisk luft, ekorrar och vatten, vi körde vidare. Jag har filmat vägen den gick allt annat än rak, den ena u-kurvan efter den andra.
Vi kom så småning fram till en liten by mitt i det området som kallas Big Sur. Där åt vi jättegoda hamburgare. Medan vi satt på restaurangen blåste två bilar med skogsvaktare förbi med blåljusen på. Sen kom det en ambulans. Tja nått hade ju hänt och det var på samma håll som vi skulle åka.
Jo då efter en liten stund kom vi fram till olyckan. En motorcyklist var inblandad men vi kunde inte se någon bil med skador.
Han ligger där framme nånstans på marken, med sjukvårdspersonal runt sig. Antagligen slog han sig ordentligt, vilket han kunde ha. Här kör de nämnligen som om de var gudar, samt iklädda shorts och t-shirt, och allt som oftast utan hjälm. Som en berömd mc-förare sa en gång; Dra en vass osthyvel över huden så vet du hur det känns att slå runt med mc. Då räknar han bar med köttsåren, inte blåmärken och brutna ben.
Nåja, vi kom vidare och körde rakt in i....................
DIMMAN
Vi kom fram till Bixby Bridge, byggd 1932 och nått sorts ingenjörs-underverk. Jag gillar inte broar så jag blundade
När man kör denna sträcka som vi nu kör, så ska man bli hänförd av utsikten men detta var vad vi såg
Man får fantisera om att det är vacker, vi har i alla fall varit här.
Vi vek av i från kuststräckan när vi kom till Santa Cruz, då tog vi sikte på San Jose. Vi siktar på Yosemite nämnligen.
Så nu är vi i San Jose. På vägen hit körde vi igenom en stad som hette Gilroy. De kallade sig för "Vitlöksstaden" och faktum var att när vi körde igenom så luktade det vitlök i bilen! Kul upplevelse. De sålde även vin med vitlökssmak, men nä tack!
Nu ska vi vila innan vi drar vidare i morgon
Ha det!
25 juli San Simeon, nånstans på västkusten
Ja, jag har svårt att förklara för någon som inte sitter med atlasen i knät, var vi är någonstans. Men vi har kommit en bit på väg, även om vi kör långsamt och på små vägar.
Dagens berättels börjar när vi kör från Ventura. Ett pärlband av stränder väntar oss på vägen. Först kom vi till Emma Woods Bay, där var fint
Sen kom vi till ett ställe som hette Fagria. Där var det fina små hus och säkert jättedyrt att bo
Bilens instrumentbräde kommer med på många bilder så nu vet ni säkert hur den ser ut!
Längs med vägen fanns det gott om sånna här
Som ville ut i det här
Sedan stod det husbilar så långt man såg längs med vattnet, så vi såg inte så mycket utav utsikten åt det hållet liksom
Var det hit alla husbilar skulle som vi såg på vägen över Amerika??? Man kan nästan tro det. Där stod de på rad, med sina bilar lössläppta från dragkrokarna.
Skulle det aldrig ta slut på husbilar?
I Carpinteria hade de också en pir man kunde gå ut på, men den slutar på en liten söt ö
Sedan fanns det andra saker där ute i vattnet, inte lika söta som ön, men de fanns ändock där, som pärlor på rad. Jag vet att kortet är suddigt men det var svårt att fånga dem där ute. Långt till vänster, vid horisonten på kortet, syns en suddig kontur, det är en oljeplattform.
Tänk att de ligger så nära land ändå. Vi såg nog tio styck idag, där ute i vattnet.
Vi körde vidare gamla Highway 1 och kom så småningom till detta berg. Skulle vi köra runt eller rakt på?
Nä, vi skulle igenom en tunnel. Den första riktiga tunnel vi åkt igenom på hela resan.
Bergskedjan vi åkte igenom hette Santa Ynez Mountains.
Vi styrde nu mot Lompoc. Skulle vi få en skymt av det kända fängelset? Vi får vänta o se.
Vi körde genom böljande landskap, man bara väntade sig att familjen Ingalls från Lilla Huset på Prärien skulle komma rullande över åsarna!
Vi rullade in och ut ur Lompoc, såg bara skylten till Lompoc Penitentiary men inte en skymt av nått fängelse. Det hade de gömt väl mellan kullarna!
Vi körde vidare och hamnade i Orcutt. De hade dåligt (eller bra) med fantasi när de namnade sina gator. Titta bara:
A-gatan
G-gatan
H-gatan
Och ja, vi körde förbi, B-C-D-E-och F-gatan också. Kul sätt att namna gator i alla fall; "Var bor du? På F-gatan".
I Orcutt hade de även en gammal drive-in bio. Den var inte längre i bruk antar jag för platsen där bilarna skulle stå var full av containrar. Vi körde förbi en drive-in bio till lite senare på dagen, men den fotade jag inte, den så lika sliten ut.
Vi körde genom de böljande fält vi ser på gamla och nya västernfilmer
Vi passerade även lite oljeborrare. Ser ni dem? Det ska vara två styck på bilden
Så kom vi till den lilla spanskklingade staden Guadalope. Å vad fanns det där? Jo en Falafel-Kung!
Vi såg även en moské idag. Trodde inte de vågade synas i Amerika längre.
I vilket fall som helst, vi hade en liten kringelikrok väg i dag också. Det var som om man var tillbaka på Gran Canaria och körde.
När vägen hade slingrat sig färdigt så kände vi att det var dags för en liten paus. Vi stannade vid en liten butik vid vägen som sålde grönsaker och frukter. Vi köpte jordgubbar, körsbär och lite godis.
Stora jordgubbar, men vi köpte lite mindre
Det fanns mycket gott att välja mellan
Vi körde vidare och kom till Morro Bay. Där hängde molnen över bergen så vi är nog högt upp. Det var längesedan vi såg havet.
Men det var vi tydligen inte....det var dimma vi såg
För vi var i höjd med havet!
Så kom vi till Cayucos, där var också fint och troligen dyrt att bo
Man ska nog även vara frälst av surfing för att uppskatta läget 100%
Idag såg vi tjurar, eller oxar rättare sagt, precis vid vägen
De måste ha specialtränade magar som fixar att äta detta torra gräs, men STORA var de i alla fall även om det inte syns på kortet
Var det inte kossor så var det surfing
Vi hamnade till slut i San Simeon. Här ligger William Randolph Hearst slott. Ett slott han byggde efter att ha blivit inspirerad av slotten i Europa när han var där som 10-åring. Imorgon förmiddag ska vi dit på guidad tur så det kommer säkert fler bilder i morgon. Nu får det bli ett på distans
Vi har fått ta till en ny taktik när det gäller att jaga sovplatser. Om det är bara för att det är helg eller om det är så här för att i är på västkusten vet vi inte, det ger sig på måndag. Men nu checkar vi in tidigt på eftermiddagen, runt 2-tiden och sedan ser vi oss omkring på orten vi bor på. Kommer vi senare finns det inga rum. I dag fick vi sista rummet, ett rum som de inte ens hyr ut. Det är ett rum där den ena sängen är borttagen så här finns bara en queensiced säng. Vi fick rabatt på rummet förståss, så vi tog det. Vi delade ju 1.40-säng i Grand Canyon så det ska nog gå.
Vi hörs igen!
Ha det!
24 juli På väg till Los Angeles
Fast inte riktigt till down town. Nä, vi ställde in GPSen på Hard Rock Cafe på Universal Studios, så vi styrde dit.
Vi såg ofta havet innan vi vek av upp på interstaten. Men i dag var det en grå början på dagen så korten blev sisådär
Vi närmade oss LA och naturligtvis klumpade trafiken ihop sig. Men en bild på lite av skylinen bjuder jag på
En till
Sedan hade vi fullt upp med att läsa skyltar, karta och GPS! Det var ett virrvarr av vägar
Å detta var inte det värsta virrvarret av alla men det var här jag hann ta fram kameran
En skylt med lite kända namn på
Vi tog oss i alla fall fram till Universal. Sist vi var här, för 21 år sedan, då fanns det vara själva Universal Studios men nu hade det bygts upp ett litet köpcentrum utanför. Det var där det låg.....Hard Rock
Det var så fint där inne, kanske tyckte vi det för att detta var det första HR vi varit på i dagsljus! Det blev i alla fall ingen kyckling för mig denna gång, jag äter ju alltid deras chicken-fajita. Men nu var klockan 11.30 och det var tal om lunch, inget annat. Så jag tog HR Bruschetta. Mums!
Fem styck var de från början
Maken han tog någon sorts hamburgare, fast ändå inte hamburgare. Strimlat, rökt kött, i bröd och så coleslaw till det
Gott var det som vanligt!
Sen gick vi runt och fotade lite. Det var nästan inget folk där så vi störde inga denna gång. Ett par intressanta gitarrer visar jag här, mycket mer finns men alla är nog inte intresserade.
Vi börjar med Richi Sambora, gitarrist i BonJovi. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmums
Å så Carlos Santana
Så lite interiörbilder. Det brukar ju bli mörka sådana, men inte här
De hade en fin bil hängande i taket över baren
Å så dagens inköp. Nu får de inte plats på väskan längre så jag köpte dessutom ett HR-band att sätta fast alla pins på
Mätta och glada körde vi vidare. Mer gula berg
Där borta i diset o dimman finns vattnet
Men till slut kom vi fram till Ventura och ett Motel6. Där är vi nu.
När vi hade vilat en stund och jag hade bloggat, tog vi en tur ner till själva Ventura. Där var så fint! Vi åkte ner till stranden och gick ut på deras långa långa pir.
597 meter lång var den.
Det var fantastiskt vacker, havet gjorde underbara vågor.
Vi gick hela vägen ut
Folk stod och satt och fiskade på piren och där det finns fiskare där finns det......
Just det, vackra tretåiga fiskmåsar!
Längst ut på piren hade de lämnat ett utrymme som gjorde att man kunde se ner till stockarna som gick ner i vattnet. Där satt stora klumpar med snäckor, såg kul ut.
Med lite perspektiv i bilden så förstår ni vad jag menar
När vi vände och gick tillbaka till land var utsikten underbar
Ute på havet tog surfarna tillvara på dagens sista vågor. Det var häftiga vågor!
Efter att ha gått strandpromenaden fram och tillbaka, åkte vi till Denny's och åt kvällsmat. Sen en tur med bilen i omgivningarna och sedan hem. Nu har vi spanat in var vi ska äta frukost i morgon. Kanske.
Ha det så bra!
23 juli San Diego
Vi körde från Las Vegas och styrde mot San Diego. Vi tänkte ju doppa oss i Stilla Havet.
Vi drog i från Las Vegas vid halv tio. Bara någon kilometer utanför stadskärnan började öknen.
Vi körde o körde och det var bara öken
Även bergen var öken
Detta var nu inte så konstigt eftersom vi körde genom Mojave öknen.
Efter ett litet tag blev det lite mer växtligehet, även om arten tillhör öknen; Kaktusen
Vi närmade oss San Diego. Det är ju vanligt att de drabbas av gräsbränder med förödande facit. Inte så konstigt, man kunde nästan höra hur det knastrade, så torrt var det.
Det var inte ökenberg, det var gräs som var så gult. Så gult var det överallt.
Vi körde bland annat förbi Baker och Barstow. I Baker skröt de om att ha världens största termometer. Tja, döm själv
Den termometern visade på 107 gr Farenheit. Hur mycket det blir i Celsius? Jo, jag har lärt mig detta: 107 - 20=87, dela 87 på hälften = 43,5, dra bort 2 och du har 41,5 grader Celsius. Enkelt va?! Tänk om miles/km och gallon/liter var lika enkelt.
Sedan trodde vi GPSen hade fått fnatt. Den sa att vi närmade oss en stad som hette Zzyzx. Tänk, det fanns en stad som hette så, se bara på vägskylten
När vi körde uppe på Mount Ida, då fanns det en by som hette Y, men det var inte så konstigt tyckte vi när vi kom dit, för vägen delade sig där och gjorde ett Y. Klart byn ska heta Y då!
När vi körde ner från bergen så var det så brant att långtradarna behöve "runaway-ramps", säkerhetsramp om de skulle bli av med bromsarna. Så här såg det ut
Rampen är täckt av ett tjockt lager med singelgrus så att det stoppar upp en skenande lastbil.
Nåväl, nu närmae viss San Diego så vi ställde in GPSen på Coronado Hotell och efter lite trixande (GPSen tog oss av o på interstaten hela tiden, fattar inte varför) kom vi till den långa bron. Tyvärr håller det disiga vädret i sig så bilderna är inte 100, lägg dessutom till en smutsig bilruta..... Men här är Coronado Island i fjärran
Å här är San Diegos siluett
Att komma över till Coronado är som att komma till en stad i miniatyr. Det är ju en stad förvisso, men allt är så pluttenuttigt. Bussarna till exempel, de är utstyrda så de ser ut som spårvagnar
Det är blomsterplanteringar och träd överallt och lummigt. Lite inslag av södern och lite inslag av norr.
Men så kom vi då fram till dagens mål, The Pacific Ocean!
Nä, Pamela Anderson var inte badvakt!
Vi gick den fina strandpromenaden fram till Coronado Hotell
Det var inte bara fåglar som flög över huvudet på en här, nä även stora plåtfåglar dånar över denna strand. Detta pga att militärflygplatsen ligger där stranden slutar.
Men det fanns även pyttesmå fåglar. Lyckades fånga denna på bild men det är svårt att visa hur liten den är. Först trodde vi att det var skalbagge av nått slag som flaxade. Den är kanske 5 cm från huvud till stjärtfjäder, det är litet det.
Bladen är vanliga yucca-plamer
För 21 år och 5 månader sedan satt jag, maken, min mor och far här och solade. Då var vi i San Diego för att hälsa på en gammal arbetskamrat till mamma. Platsen var sig lik i alla fall.
Tänk att man kan komma i håg vissa detaljer så väl.
Nåväl, vi gick vidare till hotellet. Passade förståss på att gräva ner tårna i sanden
Vi gick till det anrika hotellet Coronado. Det är ett stort fint hotell, som till och med varit med i en Bond-film, men fråga mig inte vilken.
Vi gick i alla fall in för att höra vad det kostade att sova en natt där. Nu var det inte ett hotell som bara tar en-natts-gäster så det fick bli ett rövarpris för en natt, 380 dollar!!!! 3 500 kronor för en natt! Nä tack.
Vi gick tillbaka till bilen, men först var det ju nödvändigt att känna på vattnet. Skulle vi hämta badkläder eller inte?
Det var som om bottnen var full med guldkorn, syns om man tittar noga på bilden
Men det var för kallt för oss så vi nöjde oss med blöta fötter.
Vi satte oss i bilen och ställde GPSen på Oceanside och ett Motel6 där. Så det var till att åka över Coronado Bridge igen. Det är en maffig bro!
Vi körde norr över och körde då på gamla Highway 101.
Vi kom så småningom fram till ett litet näs. Tja så litet var det inte men surfarna gillade det.
Å på andra sidan låg: Los Penasquitos Marsh Natual Reserve Boundary
Vi körde Historic 101 ända fram till Oceanside, där vi inte fick plats på Motel6 utan la oss på Americas Most Valued och det var nog det sämsta vi legat på hittill. Internet hade de men det trådlösa räckte nog inte mer än 30 cm för till rummet kom det inte.
Men så till dagens väg:
Å så dagens vattentorn/tank
Just precis, vi åkte genom på gränsen till Death Valley, hujedamig! Tur att vi tog oss därifrån!
Det var allt för nu, jag ska genast sätta tänderna i 24 julis inlägg.
22 juli Secret Gardens och lite Strip
Nåväl; idag blir det många bilder så håll i hatten nu kommer de!
Ingången till Secret Gardens
Det första man kom till var delfinerna. Det var inga delfinshower utan man fick vara med när tränarna gjorde nått med delfinerna
Naturligtvis kunde man se dem under vattnet. All korall var gjord för hand och inte plockad i havet, allt för att värna om naturen.
Sedan gick vi vidare till barnkammaren. Där bodde det tre busiga ungar.
En utav dem liksom flinar åt oss
Så kom en skötare och genast blev det fart på barnen!
- Får vi en godis, snälla?
-Tja busungar, simma dit så får vi se!
- Så här, blir det bra så här?!
Naturligtvis fick alla tre ungar fisk så det räckte. Söta var de, och busiga.
Sen närmade vi oss det gröna området. Precis innanför ingången kom två bjässar vandrande mot oss. De la sig tillrätta precis framför oss. Och så började de leka i hettan!
Två ståtliga vita lejon från Timbavati
De leker trots värmen.
Men tillslut blev det för varmt även för dessa herrar
De la sig tillrätta och plötsligt......är det två ögon som ser rakt på och igenom mig
Det var två underbara blå ögon som inte utstrålade annat än välmående. Tur det var stängsel emellan annars hade jag nog varit där inne på två röda sekunder.
Men det var som sagt varmt, även för djur som är vana vid värme. Så de la sig tillrätta och bara flämtade (känner du igen dig Nalleman?)
Även leoparden som låg långt där bak, var varm och slö
Så kom vi till de vita, randiga tigrarna. Även de var slöa men man kunde i alla fall se dem
Underbara är namnet!
Så kom vi till vita lejonhonor (hanarna har vi ju sett)
Denna livsnjuterska hette Jahan
Så kom snötigrarna. Kommer inte ihåg om det var snötigrar de tidigare också, men antagligen var de det. Hanar i en bur och honor i en, det är ju ett måste att hålla isär dem, om man inte vill ha okontrollerat många ungar.
Sen var det inte mer tigrar och lejon, förutom i souvernir-shoppen. Jag hade gärna klappat någon av dessa underbara kattdjur, men det är ju jag de'.......
Vi kom tillslut ut på Stripen, dock är det inga neonljus tända
Vi tog vägar genom hotell så mycket vi kunde för värmens skull. Här är vi på väg genom Ceasars Forum, ett lyxvaruhus.
Så ut på Stripen igen
Den klassiska skylten vid Flamingo hotell. Lovar att den gör sig bättre i mörkret.
Ett par av mina gamla tonårsidoler uppträde på Flamingo. Donny & Marie Osmond; tänk de såg inte en dag äldre ut än vad de gjorde 1975, tänk vad plastikkirurgi kan åstadkomma!
Nåväl, vi gick så fort vi kunde i värmen för att snabbt komma till Bellagio. Det är där den underbara fontänen finns. Men naturligtvis kom vi precis när den slutade så vi fick vänta 20 minuter på nästa. Tro nu inte att vi stod ute o väntade, inte en chans i denna värmen, nä vi gick in på Bellagio och såg oss omkring.
De hade häftigt tak i receptionen
Glasblommor!
En fin fontän, täckt med mossa och blommor. Om det är äkta har jag ingen aning om, men fint var det
En "liten" groda av mossa
Vet ni vad det blir om man pussar denna groda??? Jo.....en mossig prins!!!!!!!! hihihi
Snett emot Bellagio ligger Paris
Sedan var det Bellagio
Nu skulle skådespelet börja. Att visa foton av det är inte att göra det rättvisa. Vi har det på film med men den kan jag inte lägga ut här (vet inte hur man gör). Men de har alltså komponerat vattensprut till en känd melodi, nu när vi tittade var det Frank Sinatra som sjöng. Vacker var det i alla fall.
Fantastiskt var det att se! Jag är glad att vi gick där i värmen och svettades för detta.
Bäst hade nog varit att sett den på kvällen men korten hade nog inte blivit så bra då.
Så här till sista kan jag väl visa ett par kvällsbilder som vi tog i från rummet precis nu i kväll
Så där jag, Stripen på kvällen.
Det var allt för denna gång. Imorgon bitti drar vi vidare mot San Diego och kanske kan vi där doppa fötterna i Stilla havet, vid Coronado Island. Faktum är att just San Diego är bästa (och ända enligt vissa) stället i Californien där man kan bada direkt i havet.
Ha det så bra!
21 juli ....fortfarande
Det blev ingen Strip i dag...... Vi trodde vi visste var HardRock låg. Så vi tog monorail-tåget dit. Men tji fick vi. De håller på att bygga i ordning en HardRock på Stripen. Men i stället hade de en shuttle som tog oss till "gamla" HardRock Cafe och Hard Rock hotell.
Men några bilder blev det idag.
MGMs lejon ur två vinklar
Mitt över gatan fanns New York, eller i alla fall en kopia
Så har vi då byggarbetsplatsen Hard Rock
Men det blir nog bra när det blir färdigt. Nu tog vi som sagt shuttlen. Medan vi väntade på den passade vi på att handla lite till "barnen" där hemma. Men vad det var tänker jag inte visa här, det måste ju få bli en överraskning.
Så kom vi fram till Hard Rock och fick vår mat. Jag åt som vanligt chicken fajitas och maken åt HR hamburgare. Mums! Till detta tog vi varsin öl men denna gång ville vi inte ha glasen, det är svårt nog att få hem de två vi redan har.
Som efterrätt tog jag som vanligt en Lemondrop och maken en Brainfreeze.
Efter maten gick vi till Hard Rock Hotell för att kolla om de kunde hjälpa oss med en natt i San Diego. MEn det gick inte, man kan bara boka över telefon. Men har kollat lite vad de tar för olika "paket" och det är definitivt inte billigt så vi får nog se efter något annat boende om vi ska runt San Diego. Tid har vi ju.
Nåväl, några bilder från Hard Rock Cafe och Hotell
Insidan för en gång skull!
Den klassiska gitarren i neon
Entren
Sen den nödvändiga pinen
Sen gick vi till hotellet/casinot. Men de kunde inte hjälpa oss efter som man måste ringa o boka. Men de hade lite roliga montrar med kläder. Bland annat denna, som i dessa dagar säkert är het.
Tja sedan tog vi taxi hem. Det är så HETT att gå även om klockan är 21 på kvällen. Temperaturen i luften är 34 grader! Och sedan sprutar trottoarer, väggar, allt i sten, värme som lagrats över dagen. Imorgon ska vi försöka gör stripen i alla fall. Det är ju lite skillnad att gå o ta kort på dagen när neonskyltar inte syns eller ta dem i skymning. Men för att undverka värsta värmen kanske man får kliva upp vid 4 på morgonen...... Jaja den som lever får se. Nu ska jag gå och dricka upp ett halvt badkar med vatten och sedan krypa till kojs och se nått på tv. En dag och en kväll kvar i denna skruvade stad. Imorgon ska jag i alla fall gå o se tigrarna hos Sigfried & Roy på hotell Mirage (www.siegfriedandroy.com).
Ha det så bra så länge!
PS I går kväll hade vi ytterligare ett fantastiskt skådespel utanför fönstret. Åskoväder! Det var något visst att se det från tjugonde våningen måste jag säga.
21 juli Inget att rapportera
Vi har ätit brunch på Sahara, vi har legat vid poolen och vi har varit på rummet. Svalaste ställena alltså, fast då får jag nog räkna bort poolen för där var det VARMT!
Ikväll när vi går ut ska kameran med så det kommer att komma bilder från LV, jag lovar. Hard Rock står på tapeten nu för dagens middag och dagens pin-inköp.
Ha det så länge, kanske kommer ett nytt inlägg fortare än beräknat!
