Mitt Eget Krypin

HAHAHAHAHA

Ser att lilla kissen varit här o busat! Klart han får!

Ser att några har lite frågor om honom och eftersom han är så blyg av sig så försöker jag berätta lite. Ska försöka göra en lång historia kort.

Julle bodde från början hos min goda vän på västkusten. Där kamperade han ihop med två andra katter, sin matte och husse och ungdomar.

Han var en skyggis redan då. När vi var på besök såg vi honom bara på håll och han kom aldrig fram till oss eller till någon annan som var på besök. Inte förrän en kväll när vi grillade. Då kom  han helt plötsligt fram till min man och kelade med honom. Jaha, det var ju underligt men lite kul.

Så gick åren (typ två) och vi var där på besök igen (när ska vi någonsin kunna återgälda alla besök vi har gjort?). Nu var Julle inte så poppis hemma längre. Renovering pågick och värmeslingor och nya golv skulle läggas in. Julle protesterade genom att kissa lite här o var. Veterinär-hot stod som spö i backen. Fast "gamla" matte ville ju inte det, hellre att Julle kom till någon som ville ha honom. Jag är allergisk och min dotter är allergisk, fast hon hade bott hos min vän i två veckor medans min dotter tog körkort. Det hade gått hyfsat bra.

Vill du inte prova och ha honom? frågade min vän en dag vid frukosten. Jajonje jo men, svarar jag och tittar på min man som sitter där vid bordet med Julle i knät (till "gammelmatte" och "gammelhusses" förvåning). Vi får väl fundera på det sa min man å så åkte vi hem igen. Vi funderade inte länge utan sa "slå till, går det inte så går det inte."

Så dottern och jag tog bilen och vår stora tvättkorg (hade ju ingen kattbur och ville inte köpa någon om det inte skulle gå vägen), hämtade hem Julle och njöt av honom i TRE dagar sen smet han från oss när vi var ute i koppel med honom. Jag grät, dottern grät. Efter 4 dagar ringde jag till gammelmatte och sa som det var. Det är lugnt han kommer tillbaka, sa hon. Å tänk det gjorde han. Efter 6 dagar och 23 timmar traskar han in genom den ständigt öppna ytterdörren och går fram till matskålen och äter!

Lyckan var total! Jag grät, maken grät, dottern kom hem från sin utekväll på stan o så grät hon med!

Sen den dagen har han mått som en prins hos oss. Han kissar inte inne längre, bara på sin låda förståss. Han har fått en kattlucka i altandörren så han kan gå ut o in som han vill under dygnets ljusa timmar. Nu blir det ju inte så ljust på morgonen, men han har ett brett reflexhalsband på sig vid första uterundan (före sin frukost) och när han ätit byter jag halsband till det vanliga. Hem kommer han så fort någon av oss kommer hem (måste ju kolla läget hihi)

Han sover varje natt i vår dubbelsäng och tar sig gärna sovmorgon med oss också. Han är inte så glad i att åka bil, sjunger fint hela tiden. Skönt är det att få komma in när det regnar o matte är hemma och "slickar" mig torr (alltså torkar av honom med hushållspapper på samma sätt som mammakatten skulle gjort med tungan).

Vår allergi känner vi inte av. Dotterna har väl värst allergi och enl allergitestet borde hon flytta hemifrån och bränna alla sina saker från sitt gamla rum. Men Julle reagerar hon inte på alls. Konstigt men så är det.

Julle är av rasen vanlig huskatt och han är nu 7 år (var 6 år när han kom till oss). vi hoppas få ha honom hos oss många år framöver, pälsgosingen!