Mitt Eget Krypin

Hej alla mina kattvänner där ute i rymden! Nu ska ni få höra vad som hänt mig.

I lördags eftermiddag var jag ute och gick mina vanliga rundor. Vad ser jag då? Jo en främmande katt i mitt revir. Han ska ju genast fås på andra tankar. Han såg lite konstig ut för han hade två stora kulor där bak....hrmm de där kulorna har inte jag, tror någon tog bort dem när jag var liten.

I alla fall så nöjde han sig inte med att prata, nä, han ville fajtas. Jag är ju inte sen på att anta den utmaningen. Om inte matte kommit o lagt sig i tror jag att jag hade avgått med seger, fast det gjorde jag nog nu också.

Han var stor, den där killen jag mötte, o vassa klor hade han. Kolla här vad päls matte hann samla hop innan den flög i väg i vinden.


Matte säger att vi slogs så våra huvuden dunkade i asfalten, men det kände inte jag i stridens hetta. Grannen kom ut för hon hörde oss bråka, så mycket lät vi. Jag blev av med mitt halsband också, men det hittade matte.

Sen tog det en stund innan matte fick in mig, jag var ju tvungen att kolla så han inte kom tillbaka. Men kan ni tänka er, när jag kom in så satte matte o husse på mig en sele och BADADE MIG. Ursliga dem! Jag HATAR att bada men det var ganska skönt. Jag tjurade lite på matte, men sen kände jag mig inte så bra. Hon fick hjälpa till lite med att torka mig. Faktum är att hon t o m tog kort på mig, men det har hon fortfarande i kameran så kanske kanske ni slipper se mig i det tillståndet (blöt alltså).

När jag sedan var nästan torr så började jag skaka och må lite sämre. Matte bäddade in mig i min sköna varma filt. Jag kände det som det kunde kvitta lika, jag mådde inte bra.


Jag hade lite svårt att lägga in den ena tassen under mig men det gick bra att vinkla den framför mig istället.

Efter en stund i soffan bar matte in mig i sovrummet och där drog jag mig tillbaka om man så säger. Kände mig inte alls piggelin.

Svansen var hemskt skön att lägga över ögon o nos.

Men matte säger att jag flämtade med andningen och såg verkligen dålig ut och det verkade som om jag hade feber och ont i tassen. Dessutom gjorde det ont när jag satte ner den. Orkade inte gå över golvet o tänk, mat var inget att ha. Jag fick makrill i tomatsås, men jag åt bara såsen, sen ville jag inte ha mer.

Matte ringde till djurdoktorn här i stan medan de hade öppet, men då mådde jag inte så dåligt utan vi tyckte jag kunde vänta med att åka till doktorn tills morgondagen.

Men jag blev snabbt sämre. Lillmatte kände igenom mig och hittade, på min onda tass, ett märke. När hon tog på det fräste jag och ville bita henne. Lite senare kollade även matte och hon hittade konstigheter på andra sidan benet. Hon säger att det ser ut som om en pinne gått rakt igenom benet (jag snubblade ju faktiskt över ölandstoken i grannens trädgård när jag jagade den svarta katten). Matte laddar upp med sårsprit och pincett för att ta ut pinnen men då vill jag verkligen bita henne. I stället lägger hon ett förband runt tassen så jag inte ska bita i pinnen.


Matte ger upp och ringer åter till doktorn. Nu ligger jag bara håglös i soffan och flämtar. Det blir jourdoktorn som svarar och till slut bestämmer sig matte för att köra hela vägen till Helsingborg med mig. ÅKA BIL, det är ju jätteotäckt! Men jag fick ligga inpackad i min filt med mitt säkerhetsbälte på. Lillmatte satt brevid mig. Stup i kvarten tände hon lampan bak i bilen och kollade att jag andades. Detta säger matte för jag har ingen aning, jag var helt borta.

På sjukhuset i Helsingborg säger de att det var bra att jag kom in som jag gjorde, hade nog inte fixat det till morgondagen.

Sen minns jag inte mer, men matte fyller i här:

De sövde Julle och rakade hans ben. Det som verkade vara en pinne var päls som klumpat ihop sig med blod och annan goja. Han hade ett litet bitmärke på framsidan på benet och ett stort på baksidan. Det var just det på baksidan som hade blivit infekterat och det hade gått snabbt. Nu spolade de rent och Julle fick penicillin och smärtstillande. Han vaknade till på sjukhuset och betedde sig som han brukar med sele på, skogaholmslimpa alltså. Så vi tog ut honom till bilen och började köra hem. På nerresan hade han varit knäpptyst, han som brukar hålla konsert hela tiden han åker bil, så nu trodde vi han skulle börja pipa, nu när han inte hade ont.

Men resan gick bra, han var tyst hela tiden. Mot slutet av resan började han bli nyfiken och sträckte sig för att kunna se ut. Klockan halv sex på morgonen var vi hemma, trötta men glada över att Julle mådde bättre.

Nu tar jag, Julle, över skrivandet igen.

Nu har vi lite procedurer för oss, matte o jag. Två gånger om dagen tvättar hon mitt ben, två gånger om dagen tvingar hon i mig tabletter och en gång om dagen ger hon mig något gele-klet insprutat i munnen. Fast efter gelen så slutar det göra ont i min tass och det är ju bra. Tur för matte att hon precis fått nytt stelkrampsskydd, för jag kanske kan tänka mig att bita henne nån gång, men då är det av misstag, jag lovar!

Nä, nu ska jag gå o spana på de tjuviga skatorna på gräsmattan. Matte säger att jag inte får gå ut förrän tassen har läkt, rackarns elaka matte, titta bara vad skatorna hittar på nu när jag inte får jaga bort dem.


/Julle

PS. Matte här: När Julle var nersövd passade vi på att känna igenom honom. Han hade åtskilliga rivmärken överallt på kroppen, men de brukar läka bra och nu får han ju penicillin så blir det infekterat så tar ju medicinen det.