Mitt Eget Krypin

Jag måste ta bladet från munnen och säga vad jag tycker i ett visst ämne. Observera att detta är helt mina egna åsikter, baserade på egna erfarenheter i vissa fall.

Det har skrivits på Expressen om en kvinna som fick barn tidigt i livet och sedan vid 47 års ålder. Bebisen har halvsyskon som är 24 o 29 år!!! Denna kvinna tycker inte att det är fel att man mognar och väntar med att skaffa barn tills man kanske kommer upp i åldern 35 år! (Ursäkta, men de flesta är mitt i karriären då, känns barn rätt då?)

Jag säger då det! Mina föräldrar var i den åldern, mamma 37 pappa 40 när jag föddes. Jag kan tala om för er att det är ingen dans på rosor att ha gamla föräldrar. Demens-sjukdomar tenderar att sjunka ner i åldrarna och hur kul är det att som 25 åring ha en mamma som inte vet hur man klär på sig? Då tänker man knappast på att skaffa egna små barn, man har ju fullt upp med de stora!

Det pratas om att man ska ut o resa och se sig om innan man skaffar barn. VA, är barn en black om foten? Resor med små barn brukar vara av det trevligare slaget, även om det kanske kräver lite mer av föräldrarna när det gäller planering. Nu är världen full av Pampers och Nestlés barnmat ÖVER ALLT så man behöver inte släpa med sig det hemifrån Sverige.

När jag födde mitt första barn var jag på väg att fylla 25. Då sa barnmorskan till mig "tja du är ju ganska gammal"! Detta var 1988 och en tjugofemåring ansågs gammal som första-gångsföderska! Nog blev jag lite chockad allt. Andra barnet kom när jag var 29 sen var det minsann stopp. Sladdisar har aldrig lockat.

Nu när barnen står på egna ben, har vi både ekonomin och tillfälligheter att se oss om i världen om vi vill. Jorden har ju inte slutat snurra under de år vi var småbarnsföräldrar. Och vi är dessutom inte lastgamla utan känner oss faktiskt pigga som 35 (nåja ibland lika pigga som en 90åring). 

Å vem säger att det är enklare att åka på semester med tonåringar? De sover inte middag, de vill vara uppe och ute sent, sover halva dagen, de har tråkigt om de får ligga en hel dag (stackarna) vid poolen eller havet, det måste hela tiden hända nått; vattenskoter, paragliding, mopedhyrning, ja säg vad som inte är intressantare än att ta det lugnt. Dessutom tycker de sololja är för fjollor och struntar i att använda med påföljd att de, dag tre, ojar sig och sen inte lämnar hotellrummet på hela semestern!

Å vad händer när man så mognat vid 35 o tänker NU SKA VI SKAFFA BARN och naturen vill annorlunda? Vet att det finns en viss gräns för hur gammal man får vara för att adoptera och det tar tid tills man får sitt söta lilla adoptivbarn, kanske hinns det inte med innan gränsen är nådd. Befrukning på kostgjord väg? Jo tjena, tar det sig vid första försöket ska man nog köpa sig en triss lott också! Pengar kostar det också så det vill till att man under sina barnfria år sparat undan en slant eller åtminstonne har ett hus man kan belåna.

Summan av detta svamliga inlägg........jo, det är ingen ingen ingen av dessa äldre föräldrar (tänker italienskor som är typ 65 när de får sitt första barn) som frågar sitt ofödda barn, om det vill ha en pensionär till förälder och vid 10 års ålder lägga in sin förälder på ålderdomshemmet!

Måste väl också säga att jag menar inte att man ska rusa och bli förälder i tonåren, nej man ska helt enkelt bli det när det passar och inte blint inbilla sig att "ju äldre, desstu bättre".

Så där ja, nu får jag väl på nöten från både höger o vänster, men jag står för vad jag tycker, till någon kan övertyga mig om att jag enbart har fel.

Jag avslutar med några bilder från det helt färdiga kontoret.


Garderoben blir kvar och är upphottad med röda handtag. Den vita byrån ska åka till sonen efter jul.


Bäddfåtöljen. Skön madrass var det i den, sonen får premiär-ligga till helgen


Någon har hitta ett nytt mys-ställe!

Hej så länge!