12 april Halva påsken har gått!
Påskhelg; några dagars extra ledigt, HÄRLIGT! Dessutom hade vädrets makter lovat att låta moder Sol lysa över oss så man skulle väl verkligen kunna njuta av detta.
Jodå, långfredagen veks åt tvätt och strykning, på utsidan.
Herrar katt var också med, i sin löplina. De spanade in allt spännande som hade börjat flyga runt i luften
De strövade omkring och trivdes så bra!
När jag hade stykt färdigt tänkte jag lägga mig i solen hos dem. Men de strassalde hela tiden in sig i torkställningen så jag tänke; "om jag sätter fast linan i torkställningen så snurrar den ju runt i stället för att trassla in sig.
Sagt o gjort, jag tar loss linan från ankaret och börjar fästa det om torkställningen. DÅ ser jag i ögonvrån att Nalleman tagit sig ur sin sele, längst bort i trädgården, mot grannen. Där har vi ett ene-träd som luktar spännande och det var dit han gick. Jag närmar mig försiktigt o lugnt för att han inte ska bli skrämd o springa bort från mig. Jag får tag i honom precis, så jag fångar honom i svansen. Släpper inte, som man gör så många gånger annars när man får just svansen i handen. Han blir förbannad och vänder sig om mot mig för att göra ett "anfall". Då kommer Valentin. Linan är ju ännu inte säkrad i torkställningen så han kan ju komma ända fram till oss. Nåja, han har ju i alla fall både sele och lina hann jag tänka INNAN KATTERNA BÖRJAR SLÅSS! De slåss medans jag håller i Nalleman med bara händer. Då tar sig plötsligen även Valentin ur selen. Nu står jag där med två lösa katter och inte en människa inom hörhåll (visade det sig) som kunde komma och hjälpa mig.
Vad gör jag nu? Fasan är ju att de ska sticka och bli påkörda, hem hittar de ju så många gånger som vi varit ute med dem i sele. Valentin kryper längs altanplanket, jag närmar mig stilla med Nalleman hängade, sprattlande på vänsterarmen. Men när de får syn på varandra fräser de och morrar och lille Valentin drar sig mer bort från mig. Min räddning är att han kryper in i den tygkorg jag har haft tvätten i. Den går inte att stänga och är mjuk så det är ju inte bara att lyfta upp den å ta in katten. Nä, där sitter jag på huk, håller en katt med vänsterarmen och ett fast tag i hans skinn någonstans på kroppen, den andre sitter i "korgen" och jag har ett tag om hans nackskinn genom korgen. Där sitter jag på huk och skricker på hjälp så att lungorna håller på att passera förbi mandlarna. Men ingen hör mig. Gubben är på andra sidan huset och putsar fönster, dottern sover med stängd dörr. Hur gör jag nu? Det är långt in till altandörren, känns som flera mil, varje gång jag skriker ålar katterna till. Detta kunde ju inte vara sant! Är det ingen som hör mig, inte ens grannen på sidan? De hade ju varit ute precis. Men nä, ingen hör mig. Så till slut beslutar jag mig för att göra en rusning mot dörren, det får bära eller brista.
Valentin tar jag med korg och allt och Nalleman han sprattlar och hänger på min vänsterarm. Tack vare att jag har tagit nappatag på dem bägge så lyckas jag få in dem och stänga dörren. Fullständigt utmattad, chockad och med en fasansfull värk i nacken, går jag för att se vad min gubbe var eftersom han inte hörde mig. Jo han var i full färd med att putsa badrumsfönstret och där inne stod tvättmaskin och torktummlare och förde oväsen! Inte konstigt att han inte hörde mig!
Jag tog mig i varje fall fram till sängen och fick lägga mig ner, så ont hade jag i nacken. Tårarna flödade av smärtan. Jag var sönderriven på höger arm och mage men det är det lilla, huvudsaken var ju att katterna kom in. Men min nacke!!! Dotern vaknade av att jag låg o grät, kom in och far o dotter beslöt att jag skulle till akuten. Men jag protesterade, jag har ju inte slagit mig, det är bara muskelvärk. Men så ont har jag aldrig haft i nacken. Musklerna som fäster vid bakhuvudet, de muskler du använder när du tar i, det är dem jag har ONT i. Inga värktabletter i världen kunde ta bort värken.
Men jag överlevde, katterna överlevde så vi ska verkligen vara glada. Herrar katt var spökiga på varandra hela resten av dagen och kvällen, och jag brydde mig inte om dem överhuvudtaget. Detta för att de var rädda för mig först och det kan man förstå. Men en katt accepterar och går gärna till någon som inte "ser" dem. Så rädlslan för mig försvann suggesivt. Kan ju säga att nu är allt tillbaka som vanligt.
Långfredagskvällen tillbringades inne hos älskade grannen och vi spelade canasta till midnatt.
Så kom då påskafton. Vaknade utan att känna av nacken men så fort jag försökte lyfta huvudet från kudden så högg det i igen. Tog ett par Ipren och la mig en stund igen. Tog mig sedan samman och åkte med gubben för att handla det sista till centraldammsugaren. Det blev även ett par nya mattor! Så länge jag rör mig och är i gång så gör det inte så ont, typiskt muskelvärk. Jag har full rörlighet i nacken så det är inte som en nackspärr.
När vi kom hem efter shoppingen så började jag städa. Påskaftonskväll skulle vi grilla hemma hos oss med grannarna så inne var jag tvungen att göra iordning. Jag fick ta en paus i städandet när tabletten slutade verka och la mig i väntan på att nästa laddning skulle ta fart. Då kom dottern på att hon har en nack-krage som jag kan ha. Sagt o gjort. Jag iklädde mig kragen och det var skönt.
Nu kunde jag hålla samma tempo som innan.
Grannarna kom, de hade fixat all mat så vi stod för husrum och grill.
Goa söta grannar o så min älskade gubbe förståss!
N hade gjort hamburgare och stod även för tillagandet av dem. L hade gjort aioli, guacamole, tsatsiki, sallad och annat gott till maten. Vi hade bara fixat dricka.
Ungdomarna var på hugget, hungriga förståss.
Dottern hugger in på potatisen, M och F väntar tålmodigt.
De är så goa, våra grannar, jaja N bor ju inte här egentligen, men nästan, så han får väl räknas som granne i alla fall!
Grillen var fullproppad med godsaker!
Kisarna la sig till rätta på mattorna, först båda på en men sedan valde de varsin.
Jag tror jag ska byta matta
Jag tar denna mattan!
Å jag trivs utmärkt på denna!
Så bra att de fick varsin matta!
Vi människor vi ägnade oss åt canasta resten av kvällen!
Gissa vilka som vann!!!! Gubben o jag vann för en gång skull två av tre matcher! Antar att det blir revanch nu i kväll (påskdagen).
Nu ska jag ta mig upp på vinden o hjälpa gubben med det sista med centraldammsugaren. Kanske kan vi provköra den i dag!! Vi vet i alla fall att den fungerar och låter förskräckligt på utsidan, men det bryr jag mig inte om!
Ha det!
Jodå, långfredagen veks åt tvätt och strykning, på utsidan.
Herrar katt var också med, i sin löplina. De spanade in allt spännande som hade börjat flyga runt i luften
De strövade omkring och trivdes så bra!
När jag hade stykt färdigt tänkte jag lägga mig i solen hos dem. Men de strassalde hela tiden in sig i torkställningen så jag tänke; "om jag sätter fast linan i torkställningen så snurrar den ju runt i stället för att trassla in sig.
Sagt o gjort, jag tar loss linan från ankaret och börjar fästa det om torkställningen. DÅ ser jag i ögonvrån att Nalleman tagit sig ur sin sele, längst bort i trädgården, mot grannen. Där har vi ett ene-träd som luktar spännande och det var dit han gick. Jag närmar mig försiktigt o lugnt för att han inte ska bli skrämd o springa bort från mig. Jag får tag i honom precis, så jag fångar honom i svansen. Släpper inte, som man gör så många gånger annars när man får just svansen i handen. Han blir förbannad och vänder sig om mot mig för att göra ett "anfall". Då kommer Valentin. Linan är ju ännu inte säkrad i torkställningen så han kan ju komma ända fram till oss. Nåja, han har ju i alla fall både sele och lina hann jag tänka INNAN KATTERNA BÖRJAR SLÅSS! De slåss medans jag håller i Nalleman med bara händer. Då tar sig plötsligen även Valentin ur selen. Nu står jag där med två lösa katter och inte en människa inom hörhåll (visade det sig) som kunde komma och hjälpa mig.
Vad gör jag nu? Fasan är ju att de ska sticka och bli påkörda, hem hittar de ju så många gånger som vi varit ute med dem i sele. Valentin kryper längs altanplanket, jag närmar mig stilla med Nalleman hängade, sprattlande på vänsterarmen. Men när de får syn på varandra fräser de och morrar och lille Valentin drar sig mer bort från mig. Min räddning är att han kryper in i den tygkorg jag har haft tvätten i. Den går inte att stänga och är mjuk så det är ju inte bara att lyfta upp den å ta in katten. Nä, där sitter jag på huk, håller en katt med vänsterarmen och ett fast tag i hans skinn någonstans på kroppen, den andre sitter i "korgen" och jag har ett tag om hans nackskinn genom korgen. Där sitter jag på huk och skricker på hjälp så att lungorna håller på att passera förbi mandlarna. Men ingen hör mig. Gubben är på andra sidan huset och putsar fönster, dottern sover med stängd dörr. Hur gör jag nu? Det är långt in till altandörren, känns som flera mil, varje gång jag skriker ålar katterna till. Detta kunde ju inte vara sant! Är det ingen som hör mig, inte ens grannen på sidan? De hade ju varit ute precis. Men nä, ingen hör mig. Så till slut beslutar jag mig för att göra en rusning mot dörren, det får bära eller brista.
Valentin tar jag med korg och allt och Nalleman han sprattlar och hänger på min vänsterarm. Tack vare att jag har tagit nappatag på dem bägge så lyckas jag få in dem och stänga dörren. Fullständigt utmattad, chockad och med en fasansfull värk i nacken, går jag för att se vad min gubbe var eftersom han inte hörde mig. Jo han var i full färd med att putsa badrumsfönstret och där inne stod tvättmaskin och torktummlare och förde oväsen! Inte konstigt att han inte hörde mig!
Jag tog mig i varje fall fram till sängen och fick lägga mig ner, så ont hade jag i nacken. Tårarna flödade av smärtan. Jag var sönderriven på höger arm och mage men det är det lilla, huvudsaken var ju att katterna kom in. Men min nacke!!! Dotern vaknade av att jag låg o grät, kom in och far o dotter beslöt att jag skulle till akuten. Men jag protesterade, jag har ju inte slagit mig, det är bara muskelvärk. Men så ont har jag aldrig haft i nacken. Musklerna som fäster vid bakhuvudet, de muskler du använder när du tar i, det är dem jag har ONT i. Inga värktabletter i världen kunde ta bort värken.
Men jag överlevde, katterna överlevde så vi ska verkligen vara glada. Herrar katt var spökiga på varandra hela resten av dagen och kvällen, och jag brydde mig inte om dem överhuvudtaget. Detta för att de var rädda för mig först och det kan man förstå. Men en katt accepterar och går gärna till någon som inte "ser" dem. Så rädlslan för mig försvann suggesivt. Kan ju säga att nu är allt tillbaka som vanligt.
Långfredagskvällen tillbringades inne hos älskade grannen och vi spelade canasta till midnatt.
Så kom då påskafton. Vaknade utan att känna av nacken men så fort jag försökte lyfta huvudet från kudden så högg det i igen. Tog ett par Ipren och la mig en stund igen. Tog mig sedan samman och åkte med gubben för att handla det sista till centraldammsugaren. Det blev även ett par nya mattor! Så länge jag rör mig och är i gång så gör det inte så ont, typiskt muskelvärk. Jag har full rörlighet i nacken så det är inte som en nackspärr.
När vi kom hem efter shoppingen så började jag städa. Påskaftonskväll skulle vi grilla hemma hos oss med grannarna så inne var jag tvungen att göra iordning. Jag fick ta en paus i städandet när tabletten slutade verka och la mig i väntan på att nästa laddning skulle ta fart. Då kom dottern på att hon har en nack-krage som jag kan ha. Sagt o gjort. Jag iklädde mig kragen och det var skönt.
Nu kunde jag hålla samma tempo som innan.
Grannarna kom, de hade fixat all mat så vi stod för husrum och grill.
Goa söta grannar o så min älskade gubbe förståss!
N hade gjort hamburgare och stod även för tillagandet av dem. L hade gjort aioli, guacamole, tsatsiki, sallad och annat gott till maten. Vi hade bara fixat dricka.
Ungdomarna var på hugget, hungriga förståss.
Dottern hugger in på potatisen, M och F väntar tålmodigt.
De är så goa, våra grannar, jaja N bor ju inte här egentligen, men nästan, så han får väl räknas som granne i alla fall!
Grillen var fullproppad med godsaker!
Kisarna la sig till rätta på mattorna, först båda på en men sedan valde de varsin.
Jag tror jag ska byta matta
Jag tar denna mattan!
Å jag trivs utmärkt på denna!
Så bra att de fick varsin matta!
Vi människor vi ägnade oss åt canasta resten av kvällen!
Gissa vilka som vann!!!! Gubben o jag vann för en gång skull två av tre matcher! Antar att det blir revanch nu i kväll (påskdagen).
Nu ska jag ta mig upp på vinden o hjälpa gubben med det sista med centraldammsugaren. Kanske kan vi provköra den i dag!! Vi vet i alla fall att den fungerar och låter förskräckligt på utsidan, men det bryr jag mig inte om!
Ha det!
Kommentarer
Trackback
