Mitt Eget Krypin

Vi körde från Napa vid 10 tiden och körde genom ännu mer vinlandskap. Men denna gång hade det de gula härliga kullarna som bakgrund



Vinet stod i raka raka rader


Jag säker bara ååhhhhhhh allt annat är onödigt


Hit hade vi ställt kosan om dottern varit kvar, Oakland


Men nu när vi kom ut till kusten kom också dimman tillbaka.


En riktig tjocka


När vi närmade oss Golden Gate så låg även den i dimma, så typiskt!

Man kan ana den där borta

Påfarten till bron syns tydligt


Men bron......


Ja ja vi körde över den i alla fall


Vi körde till San Franciscos internationella flygplats för att lämna i från oss bilen. Sen kostade vi på oss en taxi tillbaka till centrum och vårt hotell. Tur var väl det för vi hade nog inte kommit fram än om vi skulle kört till hotellet. På väg till flygplatsen tog GPSen oss på en liten tur i San Franciscos ytterområden. Här är lite husexempel







Man undrar ju hur de ser ut invändigt och om de är stora bakåt så att säga.

När vi installerat oss i vårt rum och packat upp, så tog vi en tur ut på stan. Här är vårt hotell

Det har filmtema. Det finns en liten filmsalong vid receptionen och där visas filmer två gånger per kväll. Alla rummen har filmtitlar och vi bor i rum 308 "A view to kill", en Bond-film

Vi bor bara två kvarter från Union Square och där i från kan man ta en sightseeing-buss som kör runt stan, hoppa av o på så mycket du vill under ett visst antal timmar. Vi köpte biljetter för 48 timmar som vi kan ta oss runt lite hur som.


Medan vi väntade på vår buss togs det lite kort där vid Union Square. Skyline till exempel


Vi bor ju bara ett kvarter från Powell Street där kabel-spårvagnen går


Vi såg en söt tuff jycke


Ett stort hjärta vid Union


Så kom bussen och vi fick oss en åktur. Vi tänkte åka med ner till the Warf och sedan byta buss och åter ta oss över Golden Gate och hoppas på bättre väder.
Men för att ni ska förstå hur vädret är så titta här. Det är tre timmar mellan korten




Nu kanske ni förstår hur dimman är

Men nu till bussturen. Vi körde förbi Lombard Street där i fjärran, tur man har en bra lins på kameran

Men vi kommer nog närmare en annan dag.

När vi kom fram till platsen där vi skulle byta buss, tyckte vi att väntan blev lång och började rådfråga kartan hur långt det skulle vara att gå tillbaka. Men vi konstaterade att det var 22 kvarter, något kvarter för mycket alltså.


Vi hann även se en liten hästdroska


Men vår anslutning kom till slut och vi kunde åka vidare till bron. Vi blev varnade för att det skulle bli ruskigt kallt och blåsigt att sitta uppe ute på bussen, men ingen flyttade in. Just då. Senare på resan satt det lika många inne i bussen som på taket.

När man sitter där på ett busstak kommer man närmare vissa saker och ser saker man kanske inte skulle lagt märke till från marken. Som detta till exempel. Vilken mardröm för en svensk elektriker. Tänk att det är så här i ett så modernt land.


Sen tog vi kort på en sak. Vi har kuskat vägarna fram i tre veckor och sett alla dessa, i bland förbaskade, ibland glädjehöjande, reklamskyltar av gigantisk storlek. Men inte har vi fotat någon med vilje, förutom idag. Varsågoda!


Vi åkte med denna buss, samma väg som vi kört innan i dag, fast åt andra hållet. Så här ser Highway 101 ut en lördag vid halv 5


Det var tyvärr fortfarande dimma på Golden Gate, men vi provar igen i morgon


Vi såg Alcatraz på håll. Dit ska vi på tisdag så det blir fler bilder då, lovar


Det var kallt på andra sidan bron. Vinden gick igenom allt man hade på sig.


Men vi hade en trevlig chaufför som värmde oss. Han fixade att de som hade ståplats nere i den varmare delen på hemresan, fick åka med en annan buss, så de slapp stå. Sen både körde han bussen och guidade oss samtidigt. Han pratade mycket om byggnader och sevärda udda saker. Ja han var duktig, vår busschaufför!


När bussen kom tillbaka till Union Square, gick vi och letade upp en skohandel så jag kunde köpa inlägg till mina skor. Min rygg krånglar pga att jag är så låghalt, så ett litet hälinlägg skulle jag ha tag på. Skoaffären hade inget men de visade vägen till en affär som hade. Typ en skomakare. Så nu kan jag gå utan att få ont i ryggen, det är skönt. Men vi såg ju en del på väg till skomakaren. Bland annat upptäckte vi att kabelvagnen vänder precis ett kvarter i från oss. Denna plattan är det de använder när de vänder vagnen.


Där vid plattan, där var det underhållning, det hade vi hört till vårt hotell innan men inte vetat vart det kom i från. De spelade, dansade och sjöng i alla fall hela den eftermiddagen vi hade varit där.


Vi bor som  sagt mitt i stora stan. Här tutar ambulanser, poliser och brandbilar hela tiden så vi måste bo nära nån station. Det är liv på gatan, människor skriker, bilar kör. Vi får se om vi kan sova eller om vi behöver ta till öronpropparna. Det ger sig, ni får veta i nästa rapport.

Ha det!