Mitt Eget Krypin

Jo det är ett tag sen sist om man jämnför med hur tätt inläggen duggade i juli, hehehe

Här hemma händer inte så mycket. Idag på morgonen var jag uppe innan solen för att bada liten kisse. Valentin ska på utställning första helgen i oktober (och sista helgen i oktober) så det är dags att börja förbereda pälsen.

Jag hade ställt undan från diskbänken redan i går kväll och plockat fram schampon och handukar (ja SCHAMPON, ett avfettande och ett som förstärker den röda färgen).  Men när jag idag portionerade upp schampo o vatten, då försvann två av tre katter. Tösen är ju lyckligt ovetande om detta med badprocedur hos oss så hon tittade nyfiket på.

Tillslut lurade jag fram Valentin med att skramla med matskålarna. Nalleman däremot, han kröp in under bäddfåtöljerna och sen såg jag honom inte förrän jag kom hem på lunchen! Tror ni han var ovillig till bad? Tur att han inte skulle utsättas för det idag, det var bara Valentin som skulle badas.

Efter badet gick han in i dotterns rum, till sin älskade röda matta. Jag gick efter och satte på det värme-element som dottern fick för några år sedan när det var en kall vinter. Det har aldrig varit på men idag satte jag på det för kattens skull. Hu vad det luktade men lukten försvann snart. Och jag tror att det var uppskattat.

En nybadad, halvtorr Valentin, sittande på sekretären.



- Matte var snäll o satte på den här stora fönen. Den dånade inte och blåste inte, den bara spred värme omkring sig, mysigt!

Men resultatet av badet blev bra i alla fall, för att vara första utställningsbadet. Nu i eftermiddag när jag kom hem fick jag fångat denna tjusiga herre på bild.


Närbild


Tänk att så mycket bus kan finnas i en så söt katt!!!!

Nalleman, han var så nöjd att han hade sluppit undan, men jag lovar, hans dag kommer. Just nu fäller han sin krage i stora tovor, så han behöver verkligen ett bad.


Sedan har jag piffat lite, i dotterns rum. Hon hade ett par fina solfjädrar som låg i en låda, tror att den ena är min. Sen hittade maken en tredje som skatorna grävt fram ur en "kasta-på-tippen-påse". Den var också lite söt. Dessa hamnade nu på väggen.



Sedan gör jag väldiga framsteg med lilla Tösen, eller rättare sagt hon för framsteg med mig. Inatt har hon sovit mellan mina ben, gått ifrån och kommit tillbaka. Jag får lyfta upp henne utan att hon är stel och motsträvig. Hon låter sig klappas av mig utan att springa i från. Klappar jag henne i soffan kan hon resa sig upp, snurra ett varv och sedan lägga sig igen. Tidigare rusade hon iväg. Så det vill jag kalla framsteg. Vi tror att lite kan bero på att katterna är ensamma nu om dagarna och när vi kommer hem finns det ett behov av gos hos henne. Hon har ju inte varit ensam (utan människa alltså) så mycket i sitt liv. När hon nu är så kelen så glömmer hon liksom av att hon ska vara på sin vakt.

Lilla söta Tösa-biten



- Får man inte ligga i fred här heller????

Tja det var väl vad jag hade att berätta idag. På lördag är det dags att ta upp båten så dagen är räddad. Söndag fyller sonen år och vi kanske åker och överraskar honom (men läser han här blir det ju inte en sån jätte-överraskning).

Ha det så bra så länge!
Tjipp!