19 juli Grand Canyon
Nä vi har inte kört över kanten, kolat vippen eller tuppat av. Bara förflyttats typ 50 år bakåt i tiden.
Vi har varit en natt på ett boende på Grand Canyon. Ingen AC, ingen kyl på rummet, inget internet, ingen tv eller radio och bara en 145 cm bred säng! Ja ja, man får ta seden dit man kommer. Det fanns en stor fläkt på rummet och den gick hela natten.
Vårt boende:
Sängen
Här skulle väl den ev tv:n kunnat stå, nu står där en fläkt i stället. Datorn har jag på för att lyssna på musik och för att redigera bilderna som togs under dagen.
Vi bodde i en liten stuga med flera rum i. Själva huvuddelen av hotellet innehöll allmänna rum som restaurang, bar, reception och en enda dator med internet (till ca 800 pers!)
Nåja, man var ju inte där för att sitta på rummet. Vi var naturligtvis framme vid kanten av Grand Canyon.
Men jag ska väl börja dagen riktigt från början. Vi reste från Holbrook i ottan som vanligt. På vägen passerade vi nedslagsplatsen för världen störtsta kända meteorit. Dit körde vi förstås för att titta. Stannade till på en liten bensinstation i öknen (det du dotter, det hade du aldrig väntat dig va?!). Vi behövde hjälp med att kolla oljan för bilen talade om att den hade 42 % life remaining. Jo då vi fick hjälp av en liten farbror. Hans farfar hade emigrerat från Småland, troligtvis Växjötrakten. De hette Olofsson från början men bytte till Olsson för det var enklare för amerikanerna att förstå.
Nåväl, tillslut kom vi fram till kratern. Den var stor om man så säger, 214 meter djup och 1220 meter i diameter. Svårt att få fram storleken på bild men några bilder blev det i alla fall.
Från toppen till botten. Ursäkta kvaliten men mitt på dagen i gassande sol blir det lite ljust (o varmt)
Även jag klättrade ner på bottnen.....
Nä skojar bara, detta fanns på museet som man kunde fota sig mot.
Men en bit meteorit fanns det.
Sedan körde vi mot Flagstaff för att köra upp mot Grand Canyon. Vi kom in i Grand Canyons område genom öknen och där kunde man ana vad som komma skulle.
Faktum är att dessa kort jag tog på vägen dit är nog de bästa jag tog över canyonen. Vi hade otur med vädret. Det var disigt, så färger och mönster gör sig inte alls. Några har jag försökt photoshopa men det blir inte det samma.
Men för att komma till GC körde vi som sagt genom öknen
Här, hade jag inte frågat om vägen. Det är väl bara kära dottern som vet vad jag menar.....
Sedan kom vi fram till den östra ingången. Där finns ett gammalt vakttorn. En vacker byggnad var det men jag vet faktiskt inte vad de hade det till. Vakta Coloradofloden där i från? Nä, vet faktiskt inte.
Så kom vi då fram till kanten och kunde ta våra första kort på självaste Canyonen
Ja jag har PSat denna bild. Men bergen har i alla falls in rätta färg, om nu träden ser lite tokiga ut. Om jag inte photoshopat hade det sett ut ungefär så här:
Så dålig sikt var det alltså.
Men några kort blev bra på egen hand, om jag höll mig på min egen sida utav canyonen. Är detta en myrstack eller ett berg?
Mer Grand Canyon
Ja så kommer vi då till hotellet. Här är "moderskeppet", Bright Angel Lodge
Korridoren till vårt rum
Vi bodde alltstå i den byggnand som en herre vid namn Buckely byggde någon gång i början på 1900-talet. Han var den förste att inse att turister gav mer pengar än gruvarbete.
Men rakt över vägen från huset hade vi de sötaste varelserna här (förutom den varelse som orsakar flest skador på besökare, ekorren. Folk matar dem och då blir människor bittna i fingrarna, dumtrattar, man ska inte mata vilda djur!)
Får jag presentera en av mulorna som går upp och ner i canyonen men människa på ryggen, utan att snubbla.
Puss på mulen hade den mula fått om man nu hade fått klappa dem.
Jag (o jag tror gubben med) längtar efter både våra barn och katter. På stationen vid meteoriten bodde det två katter som togs omhand om där. Gissa om vi letade efter dem. På väg upp till Grand Canyon körde vi förbi ett sånt där ställe som tar hand om icke önskade djur, gissa om vi ville bromsa! Men nä, vi får helt enkelt vänta på att få se våra djur "live" över msn när dottern och djuren är vakna samtidigt som vi.
Nu har vi nio timmars tidsskillnad kan jag ju tala om som kuriosa. Vi började med 6 timmar, gick till sju och sedan åtta för att nu stanna på nio. Staten Arizona kör på åtta timmar på vintern, dvs mountain-time, och nio timmar på sommaren, dvs pacific-time.
Det var allt för detta inlägg, nu kastar jag mig över den 20 juli.
Ha det!
Vi har varit en natt på ett boende på Grand Canyon. Ingen AC, ingen kyl på rummet, inget internet, ingen tv eller radio och bara en 145 cm bred säng! Ja ja, man får ta seden dit man kommer. Det fanns en stor fläkt på rummet och den gick hela natten.
Vårt boende:
Sängen
Här skulle väl den ev tv:n kunnat stå, nu står där en fläkt i stället. Datorn har jag på för att lyssna på musik och för att redigera bilderna som togs under dagen.
Vi bodde i en liten stuga med flera rum i. Själva huvuddelen av hotellet innehöll allmänna rum som restaurang, bar, reception och en enda dator med internet (till ca 800 pers!)
Nåja, man var ju inte där för att sitta på rummet. Vi var naturligtvis framme vid kanten av Grand Canyon.
Men jag ska väl börja dagen riktigt från början. Vi reste från Holbrook i ottan som vanligt. På vägen passerade vi nedslagsplatsen för världen störtsta kända meteorit. Dit körde vi förstås för att titta. Stannade till på en liten bensinstation i öknen (det du dotter, det hade du aldrig väntat dig va?!). Vi behövde hjälp med att kolla oljan för bilen talade om att den hade 42 % life remaining. Jo då vi fick hjälp av en liten farbror. Hans farfar hade emigrerat från Småland, troligtvis Växjötrakten. De hette Olofsson från början men bytte till Olsson för det var enklare för amerikanerna att förstå.
Nåväl, tillslut kom vi fram till kratern. Den var stor om man så säger, 214 meter djup och 1220 meter i diameter. Svårt att få fram storleken på bild men några bilder blev det i alla fall.
Från toppen till botten. Ursäkta kvaliten men mitt på dagen i gassande sol blir det lite ljust (o varmt)
Även jag klättrade ner på bottnen.....
Nä skojar bara, detta fanns på museet som man kunde fota sig mot.
Men en bit meteorit fanns det.
Sedan körde vi mot Flagstaff för att köra upp mot Grand Canyon. Vi kom in i Grand Canyons område genom öknen och där kunde man ana vad som komma skulle.
Faktum är att dessa kort jag tog på vägen dit är nog de bästa jag tog över canyonen. Vi hade otur med vädret. Det var disigt, så färger och mönster gör sig inte alls. Några har jag försökt photoshopa men det blir inte det samma.
Men för att komma till GC körde vi som sagt genom öknen
Här, hade jag inte frågat om vägen. Det är väl bara kära dottern som vet vad jag menar.....
Sedan kom vi fram till den östra ingången. Där finns ett gammalt vakttorn. En vacker byggnad var det men jag vet faktiskt inte vad de hade det till. Vakta Coloradofloden där i från? Nä, vet faktiskt inte.
Så kom vi då fram till kanten och kunde ta våra första kort på självaste Canyonen
Ja jag har PSat denna bild. Men bergen har i alla falls in rätta färg, om nu träden ser lite tokiga ut. Om jag inte photoshopat hade det sett ut ungefär så här:
Så dålig sikt var det alltså.
Men några kort blev bra på egen hand, om jag höll mig på min egen sida utav canyonen. Är detta en myrstack eller ett berg?
Mer Grand Canyon
Ja så kommer vi då till hotellet. Här är "moderskeppet", Bright Angel Lodge
Korridoren till vårt rum
Vi bodde alltstå i den byggnand som en herre vid namn Buckely byggde någon gång i början på 1900-talet. Han var den förste att inse att turister gav mer pengar än gruvarbete.
Men rakt över vägen från huset hade vi de sötaste varelserna här (förutom den varelse som orsakar flest skador på besökare, ekorren. Folk matar dem och då blir människor bittna i fingrarna, dumtrattar, man ska inte mata vilda djur!)
Får jag presentera en av mulorna som går upp och ner i canyonen men människa på ryggen, utan att snubbla.
Puss på mulen hade den mula fått om man nu hade fått klappa dem.
Jag (o jag tror gubben med) längtar efter både våra barn och katter. På stationen vid meteoriten bodde det två katter som togs omhand om där. Gissa om vi letade efter dem. På väg upp till Grand Canyon körde vi förbi ett sånt där ställe som tar hand om icke önskade djur, gissa om vi ville bromsa! Men nä, vi får helt enkelt vänta på att få se våra djur "live" över msn när dottern och djuren är vakna samtidigt som vi.
Nu har vi nio timmars tidsskillnad kan jag ju tala om som kuriosa. Vi började med 6 timmar, gick till sju och sedan åtta för att nu stanna på nio. Staten Arizona kör på åtta timmar på vintern, dvs mountain-time, och nio timmar på sommaren, dvs pacific-time.
Det var allt för detta inlägg, nu kastar jag mig över den 20 juli.
Ha det!
Kommentarer
Postat av: AnneliH
Jag blev lite orolig där ett tag att ni hade fått haveri på bilen eller något. Skönt att läsa att allt är bra med Er. Vilken upplevelse att få sen Gran Can ;)) Jag förstår att det inte gör sig på bild, även om det hade varit bra förhållanden...man måste nog vara på plats. Härligt iaf att se dina bilder och läsa den härliga reseberättelsen.
Krama varandra i trafiken.
Trackback
