Mitt Eget Krypin

Jag börjar med att visa den lilla orientalen i förra utlägget. Nu blev det en liten närbild på den söta godsaken!





Nu till rubrikens fråga; Kan  man skratta ihjäl sig?

Sonen ska ha nattgäst på fredag och hans rum behövde förberedas för detta. Vi skulle flytta en bäddfåtölj från kontoret till hans rum. För att få denna fåtölj genom dörrar och andra passager, är det lättast att ha den utfälld som säng.

Men flyttningen var inte så lätt ändå. Sängen böjde sig åt alla leddar, Nalleman ville gärna hjäpa till och sonen bröt i hop över katten.
- Nalleman du vet verkligen hur du ska göra för att vara ivägen.
Jag ska väl tillägga det att Nalleman och Valentin ALDRIG flyttar på sig för att vi ska komma fram, ligger de ivägen får vi helt sonika kliva över dem. Detta "ligga-kvar-beteende" ihop med fåtölj-flytt, gjorde att jag höll på att avlida av syrebrist och hjärtsvikt över sonens underbara kommentarer.

Tillslut fick vi ialla fall sängen till hallen. Där tog det stopp en stund.

För Nalleman skulle hjälpa till igen


Å Valentin.

Men tillslut var fåtöljen på plats och det är bara finputsning kvar men det får sonen göra själv


Under hela denna tid som vi flyttade fåtöljen, låg Tösen under bordet i vardagsrummet. När flytten var klar tog sonen kameran, gick fram till bordet och sa "varför kan inte alla katter här hemma vara som dig Tösen; ligga här och bara krama ett bordsben?"

Söta goa Tösen

När hon tröttnade på bordet så gick hon ut och la sig i kattgården. En lite nonchalant stil, eller hur?


Efter 5 minuter sov hon i denna ställning.

Nalleman, han föredrar andra ställen att vila på.........

När man precis tagit in stryktvätten......

Jaja, de är alla underbara katter på sina egna små vis.

Här har åskat något ofantligt och vi har varit lite fundersamma på om katterna skulle reagera, med tanke på att Julle var så vansinnigt rädd för åskan. Men ingen av dem brydde sig alls och det var skönt.

Nä, nu ska jag återgå till jobbet.

Ha de så bra!