Mitt Eget Krypin

Ja, jag har svårt att förklara för någon som inte sitter med atlasen i knät, var vi är någonstans. Men vi har kommit en bit på väg, även om vi kör långsamt och på små vägar.

Dagens berättels börjar när vi kör från Ventura. Ett pärlband av stränder väntar oss på vägen. Först kom vi till Emma Woods Bay, där var fint


Sen kom vi till ett ställe som hette Fagria. Där var det fina små hus och säkert jättedyrt att bo

Bilens instrumentbräde kommer med på många bilder så nu vet ni säkert hur den ser ut!

Längs med vägen fanns det gott om sånna här


Som ville ut i det här


Sedan stod det husbilar så långt man såg längs med vattnet, så vi såg inte så mycket utav utsikten åt det hållet liksom


Var det hit alla husbilar skulle som vi såg på vägen över Amerika??? Man kan nästan tro det. Där stod de på rad, med sina bilar lössläppta från dragkrokarna.


Skulle det aldrig ta slut på husbilar?


I Carpinteria hade de också en pir man kunde gå ut på, men den slutar på en liten söt ö


Sedan fanns det andra saker där ute i vattnet, inte lika söta som ön, men de fanns ändock där, som pärlor på rad. Jag vet att kortet är suddigt men det var svårt att fånga dem där ute. Långt till vänster, vid horisonten på kortet, syns en suddig kontur, det är en oljeplattform.


Tänk att de ligger så nära land ändå. Vi såg nog tio styck idag, där ute i vattnet.

Vi körde vidare gamla Highway 1 och kom så småningom till detta berg. Skulle vi köra runt eller rakt på?


Nä, vi skulle igenom en tunnel. Den första riktiga tunnel vi åkt igenom på hela resan.


Bergskedjan vi åkte igenom hette Santa Ynez Mountains.

Vi styrde nu mot Lompoc. Skulle vi få en skymt av det kända fängelset? Vi får vänta o se.

Vi körde genom böljande landskap, man bara väntade sig att familjen Ingalls från Lilla Huset på Prärien skulle komma rullande över åsarna!


Vi rullade in och ut ur Lompoc, såg bara skylten till Lompoc Penitentiary men inte en skymt av nått fängelse. Det hade de gömt väl mellan kullarna!


Vi körde vidare och hamnade i Orcutt. De hade dåligt (eller bra) med fantasi när de namnade sina gator. Titta bara:
A-gatan
 

G-gatan


H-gatan


Och ja, vi körde förbi, B-C-D-E-och F-gatan också. Kul sätt att namna gator i alla fall; "Var bor du? På F-gatan".

I Orcutt hade de även en gammal drive-in bio. Den var inte längre i bruk antar jag för platsen där bilarna skulle stå var full av containrar. Vi körde förbi en drive-in bio till lite senare på dagen, men den fotade jag inte, den så lika sliten ut.


Vi körde genom de böljande fält vi ser på gamla och nya västernfilmer


Vi passerade även lite oljeborrare. Ser ni dem? Det ska vara två styck på bilden

Så kom vi till den lilla spanskklingade staden Guadalope. Å vad fanns det där? Jo en Falafel-Kung!

Vi såg även en moské idag. Trodde inte de vågade synas i Amerika längre.

I vilket fall som helst, vi hade en liten kringelikrok väg i dag också. Det var som om man var tillbaka på Gran Canaria och körde.


När vägen hade slingrat sig färdigt så kände vi att det var dags för en liten paus. Vi stannade vid en liten butik vid vägen som sålde grönsaker och frukter. Vi köpte jordgubbar, körsbär och lite godis.
Stora jordgubbar, men vi köpte lite mindre


Det fanns mycket gott att välja mellan


Vi körde vidare och kom till Morro Bay. Där hängde molnen över bergen så vi är nog högt upp. Det var längesedan vi såg havet.


Men det var vi tydligen inte....det var dimma vi såg

För vi var i höjd med havet!

Så kom vi till Cayucos, där var också fint och troligen dyrt att bo

Man ska nog även vara frälst av surfing för att uppskatta läget 100%

Idag såg vi tjurar, eller oxar rättare sagt, precis vid vägen

De måste ha specialtränade magar som fixar att äta detta torra gräs, men STORA var de i alla fall även om det inte syns på kortet

Var det inte kossor så var det surfing


Vi hamnade till slut i San Simeon. Här ligger William Randolph Hearst slott. Ett slott han byggde efter att ha blivit inspirerad av slotten i Europa när han var där som 10-åring. Imorgon förmiddag ska vi dit på guidad tur så det kommer säkert fler bilder i morgon. Nu får det bli ett på distans


Vi har fått ta till en ny taktik när det gäller att jaga sovplatser. Om det är bara för att det är helg eller om det är så här för att i är på västkusten vet vi inte, det ger sig på måndag. Men nu checkar vi in tidigt på eftermiddagen, runt 2-tiden och sedan ser vi oss omkring på orten vi bor på. Kommer vi senare finns det inga rum. I dag fick vi sista rummet, ett rum som de inte ens hyr ut. Det är ett rum där den ena sängen är borttagen så här finns bara en queensiced säng. Vi fick rabatt på rummet förståss, så vi tog det. Vi delade ju 1.40-säng i Grand Canyon så det ska nog gå.

Vi hörs igen!
Ha det!