Mitt Eget Krypin

Idag var det dags för träd-dagen. Vi gav oss i väg i på morgonkvisten, åkte från hotellet vid halv 9 och var på shuttle-bussen vid 09.34. De tar bara in x antal bilar till Mariposa Grvove, där träden växer, så vi beslöt att parkera någon mil bort och ta bussen i stället.

Vi börjar väl med dagens första träd


Vi åkte runt parken med en sån här tram


Träden var stora även på håll, i synnerhet om man har något att jämnföra med

Granarna/tallarna eller vad det är som är bredvid, de är också stora.

Sequoian är rak och ståtlig och bildar inga grenar förrän i toppen. Grenarna är tjocka som våra tall-stammar hemma


Vi fick ett par pauser med tramen och då träffade på lite glada människor


Så kom vi till "Det trogna paret", The Faithfull Couple. De har vuxit i hop vid roten men längre upp delar de på sig. Skulle ett av dem börja dö så dör det andra också. Fast nu har de stått här i säkert 2000 år så de lär stå ett tag till.




Så såg vi lite rådjur också, får jag presentera fru Rådjur


Å så var det herr Bock


Men vi störde visst mitt i middagen


Så vi körde i väg igen.

I skogen bränner skogsväktarna i bland av vegitationen. Detta är bra för marken och träden. Ett sequoia-träd klarar en brand bra. Trädet på bilden är brunnet i mitten så att om man ställer sig där inne kan se ända upp till himlen. Att trädet inte dör beror på att näringen dras upp i de yttre delarna av trädet.

Nä jag vet inte vem det är som står där......

Sååkte vi vidare och kom till parkens högsta träd, Mariposa trädet


Sedan kom vi fram till vårt andra stop. Här står jag brevid en pigg 30-åring!


Vi hoppade senare av turan och gick ensamma tillbaka till parkeringen. Nåja, vi var ju inte ensamma precis, det var många som gick på stigarna. Vi kom fram till sequoian som man kan köra igenom (om man nu skulle vilja) men nu räcker det att gå igenom den. STOR är namnet


Längs med vägen vi gick hade ett träd fallit. Man hade delat det för att vägen skulle komma fram. Visst är det imponerande stort. Även om sequoian trillar omkull så ligger det kvar i evighet. Det ska jag visa sen.


Denna rot tillhör ett långt långt gammalt träd som föll för några hundra år sedan. Men har bilder på soldater från inbördeskriget som står här på med sina hästar. Då förstår ni hur stort det är och hur hållbart det är även om det faller


Med lite folk framför blir den större, men ni anar hur långt det är....


Så lite utav längden. Det är kapat fyra gånger och alla delarna ligger kvar.


Förr fick folk ströva fritt omkring bland skogens träd, men det slet på naturen och tillslut beslöts det att det skulle regleras. Ett resultat av detta att gå på egen hand kan man se i detta träd. Någon gång, för 50+ år sedan, karvade någon in årtal och troligen namnen, men namnen är borta.


Tja efter denna underbara upplevelse körde vi zigzag-vägar tillbaka, samma väg som vi hade kommit igår. Men nu hade vi siktet inställt på Stockton för att imorgon ta oss lite norröver i Californien. Kanske hitta lite vinodlingar.

Ha det så bra!