Mitt Eget Krypin

Idag har vi väl egentligen inte sett nått som är värt att nämna eller visa. Men jag kan ju bjuda på lite skratt i alla fall.

Vi vaknar vid ca 7 varje morgon och ungefär 12 timmar senare ska jag skriva i bloggen. Då kommer samma fråga, varje kväll, VAR sov vi i natt? Alltså, antingen har vi galopperande orkan-alzheimers eller så är det så att dagarna och övernattningställen går i hop för oss nu. Tur är att jag har skrivit upp på kartan var vi sover varje natt. Jag har full förståelse för Kungen och artister som turnerar, en ny stad varje dag, att det kan vara svårt att veta var man är. Jag gör det inte, i alla fall inte utan att tänka efter eller tjuvkika i facit. Det var en gång en svensk musiker som skrev: "Vi har varit på turné, å har kommit lätt på sné, finns det ingen som kan säga var vi é?" Ack vad det stämmer!

Men nu till dagens händelser. Vi hade bestämt oss för att leta reda på en golfbutik så maken kunde köpa sig en golfklubba. Vi ställde in GPSen och för en gång skull hittade den rätt.

Vi kom fram till ett stort köpcenter som hette Sherwood och låg på Robin Hood Boulevard. Vad vitsiga de är, jenkarna! :)

Så nu köptes det klubbor. För er som fattar så blev det en putter, en hybrid 3:a och en pitching wedge (jag fattar nada men nån gör väl). Nu var maken glad som en lärka så jag fick gå in i en zoo-affär! Det blev lite leksaker till kissarna där hemma.

Sen körde vi mot Sacramento, väl där drog vi vidare mot Vacaville. för att fortsätta vidare till Fairfield.

Men nu till lite bilder. Tyvärr kan jag inte visa klubborna för de ligger förpackade för flygresan redan. Jag börjar väl med vad jag såg när vi precis skulle lämna parkeringen i Stockton


De här människorna gör ett jättejobb! Eloge till dem!

Sen körde vi igenom lite "vanliga människors" kvarter. Fina hus här o där, men inte så mycket till trädgårdar, så trångt som husen låg. Men vad vet jag vad som fanns på baksidan....


Genom Sacramento körde vi på highwayen så vi såg inte så mycket, men så fort vi lämnat stadsgränsen såg vi vad som väntade! De underbara gula kullarna var tillbaka! Och de skulle passeras!


När vi närmade oss lyckades jag även få med både kossor o berg på samma bild!


Så kom vi till Fairfield. Det var där vi hade tänkt stanna först men där hade de inga rum. Men de har Jelly Belly Candy Factory & Vistorcenter!

Vi körde dit glad i hågen. Men vi var typ inte ensamma. Att stå i kön för att komma in och se fabriken skulle ta minst en timme från den punkt vi skulle stå. Så vi nöjde oss med att handla i butiken, vi och 3 miljoner barn och 1 miljon föräldrar!

Vi grabbade snabb till oss fem sånna här påsar och kastade oss genom kassan och sedan ut, till den underbara tystnaden utanför..............

Köp tre få två var det så därför blev det fem.

Utanför stod den stora Jellybellyn


Vi körde vidare och hamnade i Vallejo. Där fanns det plats men det skulle ta en timma innan vi fick rummet. Så vi körde en sväng. Vind för våg letade vi en vingård men hittade ingen öppen för allmänheten. Så vi körde till Vallejos turiscentrum. GPSn körde fel, vilket inte är så ovanligt, men vi hittade det ändå, tur vi är utrustade med sunt förnuft och ögon.


Där inne fick vi kontakt med en underbar kvinna som gav oss massor med tips. Var vi skulle äta i kväll, vad vi skulle göra i San Francisco (där hon hade bott), vart vi skulle åka i morgon för att träffa på öppna vingårdar och så gav hon oss ett tips på var vi skulle sova. Det kommer att bli två nätter här www.chablisinn.com och jag är inte säker på att jag har internet där. Det lär ju visa sig, blir det ett upplägg i morgon så blir det. Annars får jag ta igen det i SF när vi kommer dit.
Det går båtar från Vallejo till SF så det ligger då vid en bukt. Du hittar det säkert på kartan. Här i Vallejo ligger även det stora, och jag tror, berömda nöjesfältet Six Flags Discovery Kingdom. Inget vi ska prova på....

Ha det så bra nu och bli inte oroliga om det inte blir något upplägg på några dagar.