12 maj Jo jag, familjen o katterna är vid liv!
Det sker små framsteg hela tiden och för varje dag som går blir Tösen mer van vid oss.
Hon äter tillsammans med killarna, hon jagar flygfän i utegården med Valentin och hon busar lite grann med dem inne. Nalleman tycker fortfarande att hennes varande är fullständigt onödigt och begriper inte vad hon gör hemma hos oss. Men samtidigt tycker han nog om henne. Han kan slicka henne ibland och låter henne ligga på hans platser. Han morrar ALDRIG åt henne. Men han är ju så snäll den katten att han är snudd på dum *puss goskissen*.
Jag lovar att jag ska bli flitigare med kameran. Just nu sitter jag på jobbet och inväntar den STORA FÖRKYLNINGEN. Halsen är tjock, näsan är täppt och olustkänslan finns där hela tiden. Men den har, i skrivande stund; 18 dagar, 15 timmar, 41 minuter och 18 nä 17 nä 16 sekunder på sig att bryta ut och vara över. Sedan far vi till underbara Rhodos!
Det ska bli så skänt, men hur ska jag klara mig utan mina älskade goa katter? Får väl se till att hitta mig en liten kisse i hopen av vildkatter som finns i kvartet där vi bor.
Hej så länge! Nu ska jag jobba vidare.
Aj aj då, borde kanske ha förvarnat dig. Jag hade nämligen först den värsta magsjuka jag kan minnas att jag någonsin haft. Tror inte jag varit magsjuk på över 20 år. Kanske var det därför jag drabbades så hårt. Sen, några veckor senare, fick jag en rejäl förkylning. När man minst har tid och ska vara ledig (valborgshelgen). Sviterna är kvar lite än med en näsa som rinner på morgonen och ett j-kla tjittlande i halsen just när man sitter på bussen till jobbet (1 timme!). Annars mår jag väldigt bra he he.
Ett tips jag fick på jobbet var Eshinagard (finns brus) så fort man känner att förkylningen är på gång. Kan vara värt att testa.
Annars skickar jag en kram som gör dig frisk! Kraaaaaaam
Hrmm, ja du kunde kostat på dig en förvarning hörrö! Fast själva maginfluensan klarade jag rätt bra. Tog exakt 6 tim sen var kräkandet över och bara matthet o illamående kvar. Tog tid att börja äta efter.
Visst är det märkligt att vi ska vara så lika! JAg har väl inte heller haft en maginfluensa på gud vet hur länge. Kommer du ihåg när du bodde i Hässelby, min dotter bar pytteliten och fick maginfluensan. Resan hem innebar en sjuk äkta make i baksätet av bilen. Det glömmer jag aldrig.
Kram på dig allra godaste vännen. Kanske vi ses någon gång snart!
