Mitt Eget Krypin

Idag är det söndag och alla ungdomar har flytt hemmet. Sonen med flickvän samt dottern åkte vid halv 8 idag på morgonen. Dottern skulle till Göteborg (Liseberg o shopping) och tog då med sig sonen eftersom att köra i över Värnamo/Anderstorp inte är någon omväg till Göteborg. Tråkigare väg, ja, men inte längre.

I övrigt har vi haft en lite orolig och lite stökig helg.

Tordags var ju Tösen inne på sjukan o öppnades igen. Pigg var hon när hon kom hem och hela kvällen. Fredag, då vart hon dålig igen. Såret vätskade, blod och sårvätska, och Tösen var inte pigg. Apatisk är väl rätta namnet egentigen. Vi ringde Växjös djursjukhus innan jourtiden gick ut och fick rådet att tvätta runt såret och smörja på med någon fet salva. Jaha, det gjorde vi. Så tog vi på henne bodyn för att vi tyckte att tratten irriterade såret. Med bodyn på låg hon bara helt still men det hade hon ju gjort med tratten med. Vi hade henne i sängen och hon låg på min mage. Där blev hon i alla fall varm o go. När kvällen hade gått så var hon lika hängig. Vi ringde åter till djur-jouren men fick då ringa Helsingborg. De ville gärna ta emot henne, men vi drog oss lite. 3 timmar i bilen kan ju göra mer ont än nytta för Tösen. Vi ringde då till Läckeby som ligger närmare men tar 200 kr för samtalet. De ville också ta emot henne men skulle då behålla henne och det skulle kosta 3000 där o då. Då drog vi oss för det också och kom överens med sköterskan i Läckeby att vi skulle avvakta lite. Sköterskan skulle ringa tillbaka efter någon timme. Under den tiden serverade vi Tösen kattunge-mat på min mage. Vi började att ge henne med tesked och hon åt gärna. När hon hade fått upp aptiten så åt hon en halv liten burk kattungemat. BRA! nu blev hon ju lite piggare. Vi tog även febern på henne, men feber hade hon inte. Läckeby ringde och vi rapporterade. Sköterskan tyckte också att vi kunde avvakta att åka. Även hon sa att vi skulle tvätta såret och lägga på salva. Men hon förklarade också varför; jo sårvätska är lite frätande och kan göra ont om det ligger på huden länge. Salvan motverkar ju detta.

Så bodyn fick sitta på, med Idominsalva runt såret och natten tillbringade tre katter i vår säng. Tösen mellan mina ben, Valentin på min högra arm och Nalleman ömsom på min mage eller vid husses fötter. HÄRLIGT!!!!!!!

Lördag morgon var Tösen pigg. Vi beslöt att sätta på tratten igen så hon rörde sig lite. Sagt o gjort, på med tratten. Så märker vi att det droppar om henne när hon går över golvet. Ringer åter till Växjö djurklinik som förklarar det hela med att det är överflödig sårvätska som rinner ut. Blir det inte mer blod så kan vi avvakta. Tösen tar sig och sin tratt och kryper in i kösträdet. Tokiga kisse, där som är så trångt med leksaker!


Ser ju inte så bekvämt ut med tratt, eller hur?!

Nåja hon var i gott znark-sällskap; en katt ovanför



å en katt i fåtöjen framför..



Jaja det var väl dags för siesta antar jag.

Men när sovstunden var över lyfte vi ut Tösen för att ta hand om hennes sår. Sedan la hon sig under soffbordet och började "tvätta" sig. Dvs hon rör huvudet som om hon slickar sig men slickar insidan av tratten. Detta resulterar i att hon drar tratten mot såret och styngen av ståltråd, hela tiden. Det är ju inte bra, det får ju inte läka.

Vi la pannorna i ljupa veck och funderade på nått hon kunde ha. Bodyn som hon haft under natten var lite blodig och dessutom hade hon ålat ur den vid 5 på morgonen. Något som satt åt lite bättre skulle vara bra. Vi provade strumpor av olika slag, ett sån där tubförband man får hos doktorn när man t ex har ont i knät och till sist fick det bli en gammal uttänjd tunnstrumpa. Kruxet var bara att stygnen ju skulle gå igenom, så vi tog en kompress och en elastisk binda och la över såret.

Visst blev hon tjusig!


Å så kan man tävtta sig!!!!


Men hon kom ju inte åt såret för kompressen var i vägen.

Så kom hon, gående med slagsida, till oss i soffan.



En stund var denna "body" bra, men efter ett tag började kompressen glida och stygnen fastnade i strumpan. Det gjorde ont förståss, så vi klippte av henne denna strumpa och hon fick sin gamla, blodiga, body på sig. Denna gång var jag noga med att knutarna skulle sitta och inte åka upp.

Så den bodyn har hon haft sedan i går och nu ser såret fint ut. Det vätskar inte längre (om det nu är bra, det kanske finns nått som vill ut i alla fall?) och hon är uppe och "går" lite mer. Hon har till och med varit ute en liten liten stund i kattgården på morgonen.

Visst är hon tjusig!


- Hej matte, nu har jag ätit men vatten är jag inte så sugen på. Men kattunge-maten är smaskens!


- Snälla husse, säg till matte att sluta fota när jag ser ut så här!


- Fast jag kan ju visa mig i helfigur ändå så kanske hon slutar fota sen.


Vi såg till att Tösen fick äta medan huliganerna sov sin skönhetssömn, båda i dotterns säng som hon lånat ut till sonen.

Tösen, hon har lagt beslag på Julles korg, den är mysig tycker hon.

-Är du nu här med kameran!!!!


-Gääääsp vad tröttsam matte är med kameran undrar om.........


-.....jag ska lägga mig under sängen istället?? Dit kommer hon inte med kameran i alla fall!


Så som ni ser, sakta går det framåt. Sonen var ju som sagt hemma i helgen och han är ju den som kan göra vad som helst med Nalleman utan att han protesterar. Så, på detta sätt poserar de för mamma när hon ska kort på dem, tokstollarna!



Nalleman är något större än helsyrran Tösen, men så är det också storleks-skillnad på honor o hanar hos maine coonen.

Men nu är alla mänskliga barn borta och kvar är de fyrfota barnen. Onsdag kommer dottern hem igen. Så nu blir det första gången sedan Tösen kom, som katterna får vara ensamma hela dagen. Men det ska säkert gå bra. Nu har hon ju kommit överens med bodyn, även om hon går med lätt vingliga steg, och kan ge grabbarna vad de tål om de blir för närgångna. Heja Tösen!! Men mest är pojkarna snälla, de tvättar henne där hon inte har kommit åt med tratten på och närmar sig stilla o lugnt. Duktiga killar!

Men nu ska jag ta ledigt från datorn och göra nått onyttigt, som titta på tv kanske.

Ha en fortsatt bra dag!