Mitt Eget Krypin

Jo det stämmer. Lille Valentin lyckades få sitt sista CAP i dag, vid sista försöket. Igår fick han "bara " EX1 och det är snäppet under certifikatet CAP. Nu vet jag inte om jag säger rätt precis, men för att få CAP så måste man få ett visst antal poäng. De har en mall att gå efter och sätter poäng på öron, ögon, nos, päls, svans, längd och så tror jag, färg. Låt oss säga att full pott är 100 poäng, då måste man nå upp till 95 för att  få cert. Jag ska kolla siffror och poäng i morgon när jag har bättre tid och ork. Men i alla fall, Valentin förlorar alltid på att han inte har någon typisk maine coon nos, men vinner på sin pälskvalitet och textur. Han får alltid excellent på de punkterna. Så det han förlorar på gungorna tar han in på karusellerna, som man säger.

Men här kommer nu lite bilder från helgen. Vi börjar med fredagen.

Som sagt, bad och bak var avklarade tidigt och redan vid 10 satt vi i bilen. Kisse bak i stora buren och baksätet fällt så han kunde se mig. Men efter några mil såg jag i backspegeln att han verkade lite stressad, flämtade och pep, så han fick flytta fram till mig i framsätet. I sin lilla transportbur förståss. Den buran har en liten lucka på "taket" som jag kan öppna och sticka ner handen till honom. Dessutom la jag ett badlakan över buren så han fick det mörkt o mysigt.

Jag stannade först till på mitt företags lokalkontor i Göteborg. Där träffade jag på en hel drös med trevliga människor och fick mig en kopp kaffe till livs. Fina lokaler hade de där på kontoret. Roligt att träffa människor man bara hör i telefonen annars. Tack alla ni för att ni var trevliga och tog er tid!

Väl framme vid hotellet, lastade jag in katt, bajslåda och kattmat sedan åkte jag vidare till mammas lilla moster Ingrid. Där var jag i ca tre timmar. När jag kom tillbaka till hotellet hade jag en skärrad katt som låg under sängen och skakade. Jag lyfte upp honom (eller rättare sagt jagade honom där under sängen) och la honom brevid mig i sängen. Det tog några timmar innan han lugnat sig. Han slocknade totalt brevid mig och vaknade inten ens när jag gick ifrån för att gå på toa. Kolla här bara:


När jag sedan släckte lampan så tyckte han att han kunde utforska rummet lite mer. Å allt blev frid o fröjd.

Lördagen, då drog vi till utställningen. Tack vare Feliway-spray i buren så kände han sig ganska väl till freds där.

Snyggo!

Men så blev han lite trött på alla som tittade på honom så han gick o la sig i bajslådan bakom skynket. Så jag bytte plats på sovplatsen och bajslåda så blev allt frid o fröjd. I bland kikade han fram för att se vad som pågick.

Tittut världen!

Valentin skulle upp som katt nr 27 inför domare Hannah Jensen (från Mölndal) men plötsligen kastade de om ordningen och han blev katt nr 8! Hopp o hej, nu var det bara att förbereda, det lilla som nu ska fixas.

Sen var det dags att fatta posto framför domaren för att se hur hon bedömde de andra main coonerna. Hon började med en stor fin svart kastrat hane, DK*Antocas Big Bang, sen hade Valentin inte mycket att sätta emot!

Kolla lilla Valentin i bakgrunden. Lill-plutten!

Tja, efter att denna maffiga katt har varit uppe så är det klart att Valentin inte fick något CAP av Hannah. Han var liten och han hade inga nospuffar. Men han fick i alla fall ett EX1 och jag köpte naturligtvis den krokarden för nått skulle han ju ha från Göteborg. Fanns blå och röd att välja på och jag tog en blå.

Valentin verkar inte bry sig nämnvärt om vilken färg det var på krokarden.

Nu fick han vila i sin bur resten av dagen och han var så nöjd med det. Vi var och hälsade på Birgitta May som vi köper schampo av. Var ju tvungen att visa honom för henne eftersom det är lite hennes förtjänst att han alltid får så bra betyg för sin päls.

Så lärde jag känna många trevliga personer och katter. Här är en avkomma från den katt som fick mig att falla för rödingar. Pappa heter Rippe och hans blogg finns här http://www.firetails.se/

Simba, Firetails No Surrender, är en ståtlig herre född juni 2008. Jämnför han med Valentin som är nästan ett halvår äldre så förstår ni att Valentin har svårt att konkurrera.

Men mysig herre, det är det. På lördagen fick han nerslag på sin päls men blev ändå Champion! Snyggt jobbat Simba! Hans matte Pia och hennes dotter Malin, var två personer som jag umgicks mycket med. Trevliga människor ska man vara rädd om! Att de sedan hade en snygg katt var ju bara ett pluss.

Simba låg i ena ändan av burraden och vi i den andra. Mellan oss bodde Coppermines Piper Phoenix. Han tyckte troligen inte att buren räckte till att sova i.

Sötnos.
Den "stackaren" fick tävla mot sin halvbror och pappa, ingen lätt match. Jag har tyvärr ingen koll på hur det gick för honom men jag ska ta reda på det. Matte och jag är på samma forum så där kommer jag nog att få veta.

Lördagkvällen tillbringade jag på hotellet. Åt en toast skagen och tog en öl till den och sedan intog jag sängen för att titta på tv och kela liten kisse. Lekte med honom också för han har ju legat still i nästan två dagar nu. Å jösses vad vi lekte. Hade köpt en ny vippa till honom och den var poppis!


Namnam, gnaga gnaga, döda döda


VA! Får jag inte äta upp fjädrarna?! De som smakar så gott. Taskiga matte.

Men när han hade rusat runt efter vippan i nån timme så plockade jag bort den. Det var dags för CSI på tv och nervarvning för natten.

Vi sov jättegott denna natten. Valentin var inte rädd längre, inte alls, men talade om för matte hur mycket han älskade henne, ungefär en gång i halvtimmen......Nåja, allt för att kisse ska vara lyckligt. En sån liten spinnmaskin han har varit. När jag gick på toa på lördagkvällen och sedan kom ut igen, så började han mjölktrampa i sängen och spinna högt. Mammagris.... Men jag kan ju säga att det försvann direkt när vi kom hem :(

Söndagen så. Jag packade ihop mig och var på väg till utställningen vid 7. Bara för att få en bra parkering.
Valentin var lika nöjd i dag som i går.

Fast vippan var ju fruktansvärt elak som inte kom in i buren, hrmmmffff

'
- Kan undra om jag får en annan färg idag? Blått.....inte min favvofärg precis.

Så var det då dags för nästa domare att dömma honom. Denna gången var det en domare från USA, Vicky Nye, och jag tyckte det skulle bli spännande att höra vad en domare från ursprungslandet tyckte om honom.

Valentin hade 11 katter före sig så jag fixade till hans lilla haklapp som började bli lite fet och gick sedan och satte mig framför domaren.

Alla katter gillar inte att visa upp sig, några är väldigt blyga. Som den här stora bjässen, bara för att man är stor behöver man inte vara tuff.

Men domaren tog katten så bra så en del av rädslan försvann.

Valentin fick förståss beröm för sin päls, sin färg och sin pälskvalité. Fick beröm för sin benstomme, sin svans, sina ögon och öron men lite bakslag för nosen. Men bara lite. Dessutom tyckte hon att hon var en "slow grower" men jag tyckte det var helt ok för denna domaren. Kanske har amerikanarna större tollerans med att denna ras växer så olika.

I vilket fall som helst så sa domaren inte så mycket när hon tittade på honom. Jag fick honom för att bära tillbaka honom till buren och sedan åkte jag till moster för lite fika.

När jag kom tillbaka gick jag till prisbordet för att se om bedömmningssedeln hade kommit. Och det hade den och längst ner stod det CAP! YES JIPPI EUREKA HAN HAR TAGIT SIN FÖRSTA TITEL!!!!!!

Jag hade ju inte anmält till klubben att han hade chans för titel (hade missat det totalt) men jag fick en krokard i alla fall. Jag antar att utställande klubb rapporterar vidare vart det nu ska rapporteras att han har en titet.

Nu blev det trångt utanför buren.

Men det bryr sig inte Valentin om, han var hungrig!

Jag hann knappt varva ner efter detta förrän en assistent kom för att hämta Valentin. Han skulle upp för nominiering! Hoppsan, ytterligare en blixt från en klar himmel.

Nåväl, till nomineringen kom han, men han stod sig slätt i konkurrensen, man kommer inte hur långt som helst med bara en fin päls. Kolla konkurrenterna!



Vinnaren! Ja ni fattar, Valentin har långt kvar.

Men nu har han gjort det han ska och får vila från utställningar tills han har vuxit till sig. Då kanske vi tar ett race till. Men då innebär det att han ska ha två certifikat från Sverige och ett från utlandet (Norge). Lite kixigare att få ihop. Då, när han fått ihop de tre certen, då blir han Internationell Premier. De ni!

När jag skulle till moster så passade jag på att köra till Askim för att titta på vårt gamla hus. Det ligger kvar i bland alla lyxvillor som poppat upp som svampar ur jorden. Här bodde jag mina första levnadsår.

I fönstret i mitten på bilden satt det en gång en uggla och funderade på livet. Han skrämde slag på mamma men mamma skrämde inte honom. Pappa hann hämta både kamera och filmkamera och föreviga händelsen.

Å så grannhuset, där jag var så mycket


Tillbaka till utställningen.

Det var nu dags för lilla Mångårdens Lady-Di. Hon bor numera hos http://kakarikos.dinstudio.se/news_1.html

Lilla Lady fullständigt knockade domare Hannah.

Naturligtvis kom hon med i panelen, den lilla hönan, men man ska inte begära att man ska kunna vinna allt på sin allra första utställning. Trött blir man i alla fall, hon slocknade under panelen i sin bur. Sötnosen. Har inga fina bilder på henne för alla blev suddiga men jag är säker på att ni hittar det på ägarens hemsida.

Så var dagen slut och och vi fick åka hem. Landade hemma i Växjö vid 20-snåret, ganska trött. Valentin var så nöjd med att vara hemma igen.

Jag hade köpt nya mynta kuddar till gänget och det var populärt må jag säga!

Det var allt för denna gång!

Ha det så bra!

Tjipp!

(kommer nog lite fler bilder senare, de ligger just nu på mobilen)