Mitt Eget Krypin

USAs nationaldag!

Jaja, här gick vår nationaldag obemärkt förbi.

Nu sitter jag på landet och har tagit mig en paus i från solandet. Kissarna och jag är här och har det skönt o lugnt. Valentins mage har spökat men nu verkar den ha stannat. Fick köpt en bättre sax i dag så jag kunde klippa bort allt bajs som satt fast i pälsen i rumpan. Fast alla tre katterna är i stort behov av en tvätt nu då de ska få bada nästa söndag när vi är hemma igen.

Vi har det mysigt här. Dottern är med så jag är inte helt alena. Vi gjorde hemmagjorda hamburgare till kvällsmat i fredags. Vi har ju en liten mattjuv här hemma och nu har jag bildbevis på honom också.

- Hmmm undrar om någon ser om jag tar en liten smakbit?



- Nä det är nog fritt fram just nu. Matte hinner aldrig släppa kameran, jag är snabb som blixten!


- Yes, jag fick den!


- Det smakar gott på tassen, även om jag inte fick en hel biff.


- MUMS!



I går var vi inne i Kalmar. Det var "min" klubb som hade kattutställning. Jag hade tänkt ställa alla tre där men eftersom Nalleman sett ut som han gör, Tösen måste drogas ordentligt för att klara en bilresa och Valentin, tja han behöver växa till sig, så jag har inte anmält dem. Men åka o hälsa på bekanta kan man ju göra.

Så här kommer en bildkavalkad på vår favorit-maine coon, den snällaste katten i världen.




- Jag gillar inte det här!!
Dusty brukar ligga bakom burskynket så han syns inte i buren, stora goa kissen. En maine coon ska se lite "farlig" ut och det uttrycket har Dusty.

I buren brevid låg en bekant. Detta är lilla Pepo som vi hälsde på hemma hos Dusty när Pepo var liten. Nu är han en stor ståtlig maine coon på 9 månader!


Jämnför storlek med Valentin. Valentin är två år o Pepo 9 månader! Inte undra på att jag väntar på att ställa ut tills Valentin växt till sig (om han gör det)



Kolla tassen som sticker ut, det är Dusty som ligger där bakom skynket hehe

Här är Pepo som liten bebis, söt som socker o trött



Hemma igen så satt vi i soffan en stund. Tösen la sig i brevid mig och jag tänkte prova att lyfta upp henne i knät. Det godkände hon och låg kvar tills jag var tvungen att flytta mig.


Fick till och med busa lite med henne. Vi kallar det att se ut som Yoda ur stjärnornas krig. Söta goa stumpan. Hon trivs här och är nästan lugnar här än hemma. Fast här är så litet så hon kommer liksom inte undan oss och har väl resignerat och insett att vi är snälla.

Det var allt för nu.

Hepp!