Mitt Eget Krypin

Så tvingade vi oss till en middag hos Sofi, dels för att vi inte varit där allihopa i familjen och naturligtvis för att gosa och socialisera liten katt

Oj vad det gick bra. Maten var jättegod och medan jag tog hand om disken gick Sofi o Pontus till affären. Under tiden satt Janne tyst, ovanligt tyst, i soffan. Här är anledningen:


Jo si liten Sixten hade liksom somnat hos "morfar"! Gos på hög nivå

Sen låg han där en lång stund och jag bombaderade honom med blixten!








När han hade vilat färdigt var det full rulle på golvet igen. Bus bus bus!





Han har kommit långt sen i söndags. Nu är han modig och framåt. Han klättrade upp i mitt knä när vi åt middag, det var oväntat. Han gick omkring i soffan mellan oss, det var också bra. Det är ju liksom meningen med att alla kommer till Sofi. Han måste ju vänja sig vid folk.

Nu ska vi ägna kvällen åt våra STORA katter. När man varit med Sixten så är de gigantiska och väldigt håriga....
Men vi älskar dem ändå!


Over and out!