Mitt Eget Krypin

Jodå, nu har vi nått hit, på en vecka och en dag! Ändå har vi sett massor och träffat underbara människor.Vi ligger på Sahara hotell och internet är inget som ingår. Det kostar $12.99 u skatt per 24 timmar så jag bloggar nu och det kommer ett bli ett (för mig) eftermiddag-blogg, sen går "abonnemanet" ut. Sen får det bli på något litet motel som tillhandahåller gratis internet för sina gäster. Skam att inte stora hotell ser det som en service som de små hotellen gör.

Kan ju säga att vi betalade 90 dollar för hotellrummet i Grand Canyon (absolut bara för säng o rum) och 90 dollar för det superfina rummet, med tillgång till pool, jacussi, internet och frukost som ingick i Shamrock. Fast Shamrock hade ju ingen Grand Canyon att erbjuda så alla har sitt.

Men stora Sahara, de har internet för $12.99 i 24 timmar och det får vi leva med.

Nu ska vi sluta gnälla och se vad som hänt i dag.

Klockan ringde 04.15 (!) för vi skulle passa soluppgången (som, fick vi reda på, skulle ske 05.26!) Så med andra ord var vi färdiga för avfärd när väl solen hade gått upp. OM den nu skulle göra det någon gång. Det var förfärligt med moln i vägen för solen.
Solen, var är du????


Kallt var det att stå där o vänta på solen. Tog lite bilder under tiden. Vem, t ex, är det som går här?

Tja nån med en skruv lös är det i alla fall för man ska ju ta sig dit också.....

Men vi undrade om solen skulle gå upp någongång...


SNART kommer den kanske kanske


Men mer blev det inte på berget denna dag.


Så vid någon gång i otte-ottan lämnade vi Grand Canyon. Vi körde mot Williams för att ta sikte mot Las Vegas.

Vi kom vid Grand Canyons flygplats och vad hittar vi där, i oljudet av helikoptrar som startar? Jo ELK's dvs dov-eller kronhjort. Vackra var de i alla fall. Liten bildkavalkad:




Cloose encounter


Ståtlig


Sen körde vi vidare mot Las Vegas. På vägen skulle vi passera Hoover-Dam som är ett imponerande bygge av människo-hand. Vi går från fascination av naturens hand till människohand. Svårt att återge på bild eftersom man inte får uppfattningen av hur stort/litet något är. Men här är dammen i alla fall.

Bilarna som kör ovanpå dammen kanske ger ett humom hur stor den är?

Mer damm


Sen kom vi in i Nevada, staten med spel och synd i fokus. Nä, nu ser jag det inte så. Det ska bli roligt att vara i Las Vegas några dagar och slippa åka bil.


På vägen åkte vi förbi Lake Mead som är ett resultat av att man fördämt Coloradoriver.


Sedan närmade vi oss Las Vegas med stora steg. Vi stannade på VistorCenter i Boulden och ringde för att kolla hotellrum. Valde mellan Sahara på 31 dollar per rum o natt och Hard Rock som låg på det dubbla. Gissa vilket det blev. Helst ville vi ha Flamigo men där var inget ledigt, eller hade de inget internet kommer inte håg vilket.

Infarten från Boulden till Las Vegas


Vårt rum på Sahara

Med både tv, internet och AC för 31 dollar (utan skatt) per dag

Så ser man ner till poolen. Vi bor på 20:e (!) våningen


Å så till sist utsikten i övrigt


Så har jag då två bilder kvar och det är mina vanliga väg-och vattentornbilder
Väg:


Vattentorn:


Jag vet inte hur det blir framöver med vattentorn för de verkar försvinna mer o mer. Uteblir de så förstår ni varför.

Nu ska vi ta och vila lite och sedan gå ner på "Stripen" här i Las Vegas. Det finns ju en hel del att se om man så säger. Hoppas att jag hinner lägga upp allt innan tider går ut i morgon. Sen får det vara tills vi kommer vidare.

Ha det så bra nu alla. Vi har det bra i alla fall.

Hepp!

Nä vi har inte kört över kanten, kolat vippen eller tuppat av. Bara förflyttats typ 50 år bakåt i tiden.

Vi har varit en natt på ett boende på Grand Canyon. Ingen AC, ingen kyl på rummet, inget internet, ingen tv eller radio och bara en 145 cm bred säng! Ja ja, man får ta seden dit man kommer. Det fanns en stor fläkt på rummet och den gick hela natten.

Vårt boende:

Sängen


Här skulle väl den ev tv:n kunnat stå, nu står där en fläkt i stället. Datorn har jag på för att lyssna på musik och för att redigera bilderna som togs under dagen.

Vi bodde i en liten stuga med flera rum i. Själva huvuddelen av hotellet innehöll allmänna rum som restaurang, bar, reception och en enda dator med internet (till ca 800 pers!)

Nåja, man var ju inte där för att sitta på rummet. Vi var naturligtvis framme vid kanten av Grand Canyon.  

Men jag ska väl börja dagen riktigt från början. Vi reste från Holbrook i ottan som vanligt. På vägen passerade vi nedslagsplatsen för världen störtsta kända meteorit. Dit körde vi förstås för att titta. Stannade till på en liten bensinstation i öknen (det du dotter, det hade du aldrig väntat dig va?!). Vi behövde hjälp med att kolla oljan för bilen talade om att den hade 42 % life remaining. Jo då vi fick hjälp av en liten farbror. Hans farfar hade emigrerat från Småland, troligtvis Växjötrakten. De hette Olofsson från början men bytte till Olsson för det var enklare för amerikanerna att förstå.

Nåväl, tillslut kom vi fram till kratern. Den var stor om man så säger, 214 meter djup och 1220 meter i diameter. Svårt att få fram storleken på bild men några bilder blev det i alla fall.

Från toppen till botten. Ursäkta kvaliten men mitt på dagen i gassande sol blir det lite ljust (o varmt)


Även jag klättrade ner på bottnen.....

Nä skojar bara, detta fanns på museet som man kunde fota sig mot.

Men en bit meteorit fanns det.


Sedan körde vi mot Flagstaff för att köra upp mot Grand Canyon. Vi kom in i Grand Canyons område genom öknen och där kunde man ana vad som komma skulle.


Faktum är att dessa kort jag tog på vägen dit är nog de bästa jag tog över canyonen. Vi hade otur med vädret. Det var disigt, så färger och mönster gör sig inte alls. Några har jag försökt photoshopa men det blir inte det samma.

Men för att komma till GC körde vi som sagt genom öknen

Här, hade jag inte frågat om vägen. Det är väl bara kära dottern som vet vad jag menar.....

Sedan kom vi fram till den östra ingången. Där finns ett gammalt vakttorn. En vacker byggnad var det men jag vet faktiskt inte vad de hade det till. Vakta Coloradofloden där i från? Nä, vet faktiskt inte.


Så kom vi då fram till kanten och kunde ta våra första kort på självaste Canyonen

Ja jag har PSat denna bild. Men bergen har i alla falls in rätta färg, om nu träden ser lite tokiga ut. Om jag inte photoshopat hade det sett ut ungefär så här:

Så dålig sikt var det alltså.

Men några kort blev bra på egen hand, om jag höll mig på min egen sida utav canyonen. Är detta en myrstack eller ett berg?


Mer Grand Canyon


Ja så kommer vi då till hotellet. Här är "moderskeppet", Bright Angel Lodge


Korridoren till vårt rum

Vi bodde alltstå i den byggnand som en herre vid namn Buckely byggde någon gång i början på 1900-talet. Han var den förste att inse att turister gav mer pengar än gruvarbete.

Men rakt över vägen från huset hade vi de sötaste varelserna här (förutom den varelse som orsakar flest skador på besökare, ekorren. Folk matar dem och då blir människor bittna i fingrarna, dumtrattar, man ska inte mata vilda djur!)

Får jag presentera en av mulorna som går upp och ner i canyonen men människa på ryggen, utan att snubbla.

Puss på mulen hade den mula fått om man nu hade fått klappa dem.

Jag (o jag tror gubben med) längtar efter både våra barn och katter. På stationen vid meteoriten bodde det två katter som togs omhand om där. Gissa om vi letade efter dem. På väg upp till Grand Canyon körde vi förbi ett sånt där ställe som tar hand om icke önskade djur, gissa om vi ville bromsa! Men nä, vi får helt enkelt vänta på att få se våra djur "live" över msn när dottern och djuren är vakna samtidigt som vi.

Nu har vi nio timmars tidsskillnad kan jag ju tala om som kuriosa. Vi började med 6 timmar, gick till sju och sedan åtta för att nu stanna på nio. Staten Arizona kör på åtta timmar på vintern, dvs mountain-time, och nio timmar på sommaren, dvs pacific-time.

Det var allt för detta inlägg, nu kastar jag mig över den 20 juli.

Ha det!

Hmmmm fick fundera en stund på vart vi började i dag. Förstår precis dessa världsartister som har svårt att hålla reda på vilken stad de är i.

MEN vi började i Santa Fe idag på morgonen. Vi hade siktet inställt på Albuquerque och en linbana där. Den ska vara världens längsta så kallade Tram. 3000 meter upp går den och jag, som inte ens ställer mig på en stol, ska upp för denna osäkra anordning.

Nåja, det gick ju bra och utsikten fick jag koncentrera mig på i stället för höjden. Lite foton kanske....:


Mmmmm dit upp skulle jag......


Vi har nu lämnat fasta marken


Man såg långt (om man tittade)


Bergen var magnifika och mäktiga och höga


Högst upp på detta berg har någon byggt en liten grotta (ni er den på nästa bild). Den är till som skydd för de tokingar som går upp för berget (eller cyklar upp från "baksidan"!)


Se ni högst upp, en liten fyrkantig "låda" med ett svart hål i. DET är skyddet för vandrare om ovädret skulle komma.


På "baksidan" gick sittliften för fulla muggar. Antar att den tar upp o ner folk som cyklar lite längre ner på berget. Här uppe på toppen fanns det dricka och mat för dem som ville.

Varje morgon, före första turen, åker linbanan en kontrolltur. Då står det en tekniker inne i gondolen och kollar att allt ser bra ut och en toking sitter ovanpå gondolen och kollar kablarnas status. Den token åkte med oss ner igen, på taket.

Tokig, det är han milt sagt!

När jag nu varit duktig och åkt denna otäcka tingest, då var det dags att köra till dagens höjdpunkt.
VARGARNA

Vi tråcklade oss fram på vägar som inte fanns på gps:en och till slut hittade vi dit.
På vägen tog jag dagens VÄGBILD. Det måste ju bli grusvägen mot vargarna som vinner.


Sedan kom vi fram, ca tre kvart innan den guidade turen skulle gå. Vi väntade genom att handla lite grejer och sitta i svala bilen.


Jag kan rekommendera er att gå in på www.wildspiritwolfsanctuary.org för att läsa om denna fristad.

Vi fick en tjej som var brittisk som vår guide. Tyvärr missade jag huskatten, Nelson, jag hade gärna kelat en katt lite grann.

Jag bjuder bara på lite vargbilder, hemsidan bjuder på finare bilder samt berättelser om varje individ. Jag säger individ för alla var inte vargar utan sk halvvargar. När man korsar hund och varg så får man inte en ren varghund utan vissa individer har mer varg i sig och andra mindre. Som ex korsa en svart labrador och en golden retriver. Då får man vissa svarta valpar vissa gula och kanske några bruna. Samma sak med blandning varg/hund. Som man kanske då kan förstå så är de varghundar som har lite varg i sig lättare att göra "tama" än de med mycket varg i sig. Så de varghundar som bor här är de med mycket varg i sig. Alla förutom en, som är en ren hund. Men hon blev tagen för varg som valp och skänkt till fristaden. Sedan fick hon en varghane som burkamrat. Tycke uppstod och han försvarar henne mot alla. Så hunden bor numera året om med sin käresta och tror hon är varg. Hon har blivit av med ett öra så hon ser så söt ut. Det är troligen hanen som dragit av det vid en tillrättavisning. Men eftersom hon är hund så har hon tunnare öron än en varg och örat gick av. De var så söta ihop!

Artemesia, hunden som tror hon är varg. Troligen en blanding av huskie och collie. Ingen människa har fått ta på henne sedan varghanen kom in i buren.


Det lyckliga paret

Sedan var det vissa vargar som var riktigt fotolinser, som dessa två. Den vita är helvarg den andra är halvvarg



Vissa gör allt för en bit godis


Ja det var en mycket givande rundvandring i brännade sol, i en o en halv timme.
De var väldigt noga med att ingen kom nära inhängnaderna. Vargarna ser inte skillnad på fingrar och mat. En varg biter med ett  tryck av 1500 "nånting" per kvadratcentimeter, jämnför detta med en sk pitbull som biter med 80 "nånting". Det är skillnad det. En annan sak som vi lärde om vargen i dag, och nu pratar vi om den varg som lever i Amerika, vet inte hur det är med vargen i Europa. Den jagar inget som inte mamma o pappa lärt dem att jaga. Har den alltså inte lärt sig att jaga ett får, så fäller den heller inte ett får i vuxen ålder. Vargar är rädda för okända saker. Svaret på vad man ska göra om man möter en varg i skogen; ta upp kameran fort som sjutton o ta ett kort innan den försvinner! Idag såg vi vargar som ryggade till när någon hostade eller viftade bort flugor eller hade en konstig hatt på sig.

Om ni går in på webbsidan jag nämnde, läs speciellt om en varg som heter Raven. Raven dog i våras men var tydligen en underbar varg. En ambassadör för vargen. Han var ute och "turnerade" och träffade folk. Synd att vi inte fick träffa honom.

Efter en mycket var dag, som resulterat i lite underlig solbränna på vissa ställen, åkte vi till Gallup för att komma upp på
I40 igen och sedan körde vi mot Holbrook och där är vi nu.

Holbrook får bidra med dagens vattentorn


Nu ska vi sova gott på M6.

Ha det så bra!

Men det efter mycket om och men.

Vi startade i Shamrock. I går kväll hade vi ett magnifikt åskväder med ständiga blixtar, helt makalöst!
Idag var luften något svalare så det var dags för herrn att ta en morgonpromenad.

Vi åkte vidare och satte kurs mot Amarillo. Vi stannade på I40 där "turistinformationen" finns och undersökte vad det fanns att se i Amarillo. Det slutade med att vi åkte till Museet för American Quarter Horse. Vi har båda sett en film som handlade om en liten quarter som gjorde karriär som sprinter. Men eftersom vi inte kommer ihåg hans namn så kunde vi inte hitta honom bland alla hästars namn.

Lite bilder i alla fall

Först från turistcentret. Utsicken över Texas Panhandle (antar att det betyder slätt) gör att man tappar andan. Man ser itne var land slutar.

Helt fantastikt! Å här sprang bison fria innan vita kom hit och nästan utrotade dem. Tack vare ett gift par som flyttat ut på slättet, räddades bison-stamen. Deras rädda bisonar (eller vad heter det i plural?) är urfäder till dagens stam.

MMmMmm som om man skulle upp här o klättra.....


Nu till museet. Några levande hästar fanns där inte utan montrar med sadlar sadlar och sadlar. Så tre bilder får ni där i från:
Ett; Bronsstaty på en berömd häst och hans jokey


En underbar staryett som visar lite morgonhumör mellan häst o ryttare


Det här vackra huvudet i glas tyckte jag var vacker!


Sedan åkte vi vidare till Cadillac Ranch


En konstnär grävde ner ett antal Cadillacar med nosen ner, i ett fält. Sedan får åskådare rita vad de vill på dem. Det stod en kille utanför fältet och sålde (antar jag) sprayflaskor med färg.


Häftigt var det.

Jag fick kliva in i en, bara för att visa att jag kunde.


Nu styrde vi bilen vidare mot Santa Rosa. Plocka fram en atlas och slå upp USA. Den bör vara detajerad om du ska hänga med nu.

Vi körde som sagt till Santa Rosa. Där tog vi av från I40 och körde mot Fort Sumner. Vägen dit var verkligen RAK.
Vi körde dit för att se på en grav, men inte vilken grav som helt. Graven tillhörande Billy The Kid!

Vi hittade ett museeum också. Vi gick in och fick se en del Billy-grejer. Förståss är det svårt att få tag på autentiska grejer från mitten av artonhundratalet men lite fanns.

En tavla t ex


Hans grytor o kastruller


Sen fanns det allt möjligt, pistoler, gevär, sheriff-brickor, knivar, traktorer, bilar, glaspjäser, gamla skrivmaskiner, skottkärror, sadlar, pryttlar o grejer som en annan hade kastat direkt. Mitt i allt detta, pistoler och gevär, fanns detta, vilket då kanske kan ge er en bild av hur blandad kompott det var på detta Billy The Kid-museeum


Jaja, sedan vi sett allt detta körde vidare till själva graven. Den låg några kilometer bort.

Här ligger han, Billy, med sina två bästa vänner vid sidan om.

Man har fått bura in stackars Billy även efter hans död. Detta för att folk stjäl gravstenen!


Efter Fort Sumner körde vi rakt väster ut mot Vaughn. På vägen möttes vi av stormvarning på radion. Det varnades för kraftiga åskoväder med hagel. Men tänk, detta oväder, som låg rakt framför oss,  delade på sig över vår väg. Vi fick lite regn och såg blixtar slå runt om oss men inte precis där vi var.

Vägen var fantastiskt rak och man kunde inte se var den slutade alla gånger.

Ja se själv.

När vi väl kom fram till avfarten vi skulle ta, kom vi in i det området som åskan hade härjat i. Det låg fortfarande kvar hagel på vägen!

Så ni förstår att det var ett ruskigt oväder och vi är glada att vi slapp undan.

Vi har kört en del på gamla Route 66 idag. Vi var inne i Santa Rosa och körde en vända. Det stod kvar en hel del reliker från glansdagarna kan  man ju säga.



Tja det var trevligt i alla fall.

Sen körde vi rakt upp till Las Vegas New Mexico och vidare till Santa Fe.

Där är vi i natt och sover på Super 8

Men så var det dagens vägbild:

Ja man ser vart vägen tar vägen......nästan

Så dagens vattentorn. Detta har fått lite slagsida, som så mycket annat vid gamla R66


Sen har vi åkt förbi ENORMA "hagar" och sett enstaka kreatur i dessa inhägnade områden. Alltså områdena är så stora att man inte ser slutet på dem och än mindre ser kossor bland alla buskar. Men en sak som vi funderat på. Var finns alla mjölkkor? Inte en ladugård så långt vi kunde se och bara stutar eller oxar i "hagarna".


Nä, nu funderar vi inte vidare på amerikanst jordbruk utan sover i stället

Ha det så bra!

Vi startade tidigt från Henryetta. Det åskade i natt men inte lättade det upp temperaturen inte nä nä vi har haft uppåt 40 grader idag med. Men eftersom vi närmar oss öken så blir värmen torrare och torrare och lättare att uthärda.

Vi kör igenom Native Country, dvs indianterritorium. Cherokee, cheyenn, arapaho, shawnee, crow, nahvajo ja jag har ju missat hälften men det är några namn vi sett idag.

Vi åkte faktiskt in i Oklahoma City och gick National Cowboy and Western Heritage Museeum. Det var väldigt intressant och massor med fina saker fanns där att se. Tyvärr var där väldigt mörkt och blixt var förbjuden så det blev lite dassiga kort. Men några kan jag bjuda på


En staty som gjordes till världsutställningen i början av 1900 talet i San Francisco. Den är nära 5 meter hög och föreställer den slagna krigaren, han ser att han har förlorat. Det visas genom att han har vinden i ryggen, lansen sänkt, sitter hopsjunken och hästen hänger med huvudet. En maffig staty.


Denna "lilla" kisse är gjord i marmor och "huggen" med motorsåg med diamantslinga och en tandläkarborr! Puman var väl ca 3 m hög


Här syns märkena efter tandläkarborren! Vilket jobb!!!


Museet visade lite av indians kulturm, men inte mycket, mest var det om cowboys och deras leverne.


Klart han var där, James Arness, eller som de flesta känner honom som; Zeb Macahan.


Taggråd.......mmmm varje fack på väggen innhöll lika många olika rader taggtråd som maken håller ut, dvs massor massor. Och det räckte inte med en vägg, det fanns en till:

Mycket taggtråd blir det...............


En cowboy från södern och en cowboy från norr.


John Wayne fanns förståss på plats han med

När vi sett oss mätta på cowboys o indianer begav vi oss till en restaurang som vi blivit rekommenderade av en guide på museet.


Här åt vi catfish som är en specialitet för Oklahoma. Gott var det och en mysig restaurang, den ser sliten ut med vilje ska jag väl tillägga.


Vi stannade vid en Cherokee Nation-station. Där fanns levande bison, en liten och en stor. Jag lovar att de var vid liv, de rörde på sig.

Till deras försvar får jag väl säga att det var väldigt väldigt varmt.

Däremot hade någon indian gjort ett riktigt kap!

Men jag fritog honom innan de hann skalpera honom! hihiihi

Vi handlade lite i shopen där, vi åtminstonde tror, att det var saker gjorda av indianstammarna.


Dagens vägbild blir I40 med The Mother Road brevid, alltså Route 66


Vi körde faktiskt vår första lilla tur på Route 66 idag. Över en berömd bro.

En bro som är typisk för R66. Men vi åkte snart av och styrde mot Shamrock.

Där tog vi in på detta nybyggda hotell. Vi har enats om att detta är det bästa av alla hotell hittill och så är Heartbreak inräknat.


Underbara sängar, mjuka så om man ligger för nära kanten trillar man nog av!

Det till och med luktar nytt på hotellet,ni vet så där som det luktar om nya heltäckningsmattor.
Vi har även nyttjat tvättmaskinen fast torktummlaren var sönder men damen i receptionen var så snäll så hon tummlade våra kläder i hotellets torktumlare. (Men receptionister är snälla det vet jag hehe)

När tvätten var klar åkte vi för att äta på en restaurang som receptionisten rekommenderade. Här hamnade vi:

Vi bor precis intill detta minnesmärke över R66. Kul att se det i verkligheten när man bara har sett det på bild. Det var upprustat och fint.


Namnet på kvällens restaurang


Å så här såg det ut. Låg på vischan alldeles ensamt.
Här är omgivningarna:


Men maten var god och drickan serverades ur stora glasburkar! Tänk vad man får vara med om. När vi kom in i restaurangen kände vi oss som cowboyen som kliver in på en främmande bar. Alla tystnar och tittar mot dörren. Men här var det ingen som började ifrågasätta vad man gjorde där, vilket var skönt.

Sen körde vi en vända genom lilla Shamrock, 2 029 invånare och åtta (!) kyrkor!!!!!

Så dagens vattentorn blir Texas högsta vattentorn och även ett minnesmärke:


Det var allt för idag. Nu ska vi njuta av skådespelet utanför vårt fönster. Det åskar på alla håll o kanter, ni kanske ser hur mörk himlen är på alla utomhuskort.

Ha det så bra!

Men jag börjar med lite nyheter från i går kväll när vi var i Memphis. Vi tog shuttlen ner till stan och gick en tur. Här är Beale Street, huvudgatan för the action på kvällskvisten



Det spelades musik i vartenda skrymsle. Fok är vänliga och trevliga, vi trivdes utomordentligt!


Man kunde åka prinsessvagn runt stan......


....eller lyssna på live-musik.

Vi gick omkring och kollade in i lite barer och detta är vad maken hittade i en bar....

... Coyote Ugly med mängder av bh:ar hängade i baren. Man kan ju bara undra hur de kom dit. Antingen har de en ovanligt ursnygg manlig bartender eller så har tjejerna i baren dem hängde där för byte eller vad tror du?

Men det var hit vi skulle för att äta. JA jag åt den vanliga fajitan om ni familjemedlemmar undrar, och de hade nog den godaste guacamolen jag ätit på något HR.



Naturligtvis köpte jag en pin och dessutom fick vi ölglasen vi hade druckit ur. Nåja inte precis samma glas utan nya som ska med hem på nått sätt.

Pin-en

Väskan med alla pins och ett utav glasen

Vi packade ihop oss och lämnade Heartbreak Hotel tidigt på morgonen. Vi styrde kosan mot Oklahoma men inte med intentionen att ta oss ända fram. Det fanns ju några stopp på vägen.

Vi tar väl dagens vägbild då:

På väg genom West Memphis, en liten ort precis utan för Memphis

Dagens vattentorn:


Nu till dagens resa.

Vi körde från Memphis och styrde mot Little Rock. I Little Rock körde vi av I40 och tog I30 ner mot Hot Springs. Sista biten körde vi på svensk landsväg, alltså lämnade I-vägar.

Framme i Hot Springs var det ca 40 grader varmt och ganska fuktigt. Den tänkta promenaden i stan blev kort och intensiv. Kissa och ta kort, det var vad vi klarade av i värmen, en in i bilen och på med AC:n!

Men lite bilder blev det. Hot Springs är en gammal, vad vi kallar det, kurort. Folk badade i vattnet som kom från de varma källorna som finns i området. Än i dag finns det badhus där man tar tillvara på detta vatten och kan ta sig ett bad med det vattnet.

Vi var inne i ett badhus som hade gjorts om till museeum (och som hade de toaletter vi sökte).

Badrummet för herrarna. I varje bås fanns badkar, omkädningsrum och en stol. I karet la man sig och sedan blev man skrubbad. Sedan fanns det sånna där bastulådor och rum där man kunde svalka av sig efter bad o bastu, innan man tog på sig kläderna. Häftigt var det att se i alla fall, gör sig inte lika på kort, jag lovar.


Ni förstår att det var varmt. Alla människor gick på andra sidan gatan där man hade skugga utav träden, alla utom vi, tokiga turister från Sverige.


Alla badhus låg på rad med Hot Springs National Park bakom ryggen. I parken kunde man promenera men NÄ inte i 40-gradig värme!

Vi satte oss i bilen, med svetten rinnande och styrde mot Ouachita National Forest och Mount Ida. Där var det ytterligare lite varmare men skog i alla fall. Vägen var kringelikrokig så det var roligt att åka där.


När vi kom ner från Mount Ida körde vi mot Fort Smith och där ifrån drog vi på I40 igen och körde mot Oklahoma. Nu kom vi inte ända fram och det var inte meningen helelr. Vi övernattar i Henryetta, som ligger ca en timme från Oklahoma City.

Sen vill jag visa några fenomen som vi sett längs med vägarna. Här finns en växt som tar över vad som helst, det kan vara en stolpe, en gran, ett annat träd tja vad som helst. På vissa ställer ser det så häftigt ut men hinner man få upp kameran. Men ni kan kanske ana vilka "konstverk" det kan bli av denna bild:

Jag lovar att inte ta hem ett enda lite skott av denna växt för den verka ta över vad som helts.

Sen, ni som vet vad jag tycker om spindlar, jag vill INTE veta hur stora de är som gör dessa nät. OBS det är inte smuts på rutan som är det grå utan spindelnät!

Hua mig!

Nu ska vi försöka få en liten blund i ögonen även om AC:n på rummet inte är den effektivaste och temperaturen ute är strax över 40.....

Ha det!

Å förresten, tack för alla trevliga kommentarer!

Får ju visa gårdagens inköp, glömde det.

Först ut är mina Converse


Sedan kommer inköpet från Hard Rock. Vi åt inte där för vi var på väg och vi ska äta på HR i Memphis i stället.


Det var allt för nu. Dags att sätta sig i bilen och köra vidare till Memhis. Får se var vi hamnar i natt, kanske på Heartbreak Hotell, vem vet!

Vi startade tidigt från Waynesboro och upptäckte på väg från hotellet och ut ur stan, att vi bara bott precis i början av stan. Det fanns många fler hotell och matställen längre fram. Så är det när man är desperat-trött och bara vill sova.

Nåja, vi vaknade tidigt och frukost (eller vad man ska kalla det) ingick i hotellkostnaden. $70 för ett rum, det var inte billigt men men.

Vi styrde kosan mot Roanoke, där vi hade träff med National (biluthyraren) och skulle få byta bil.
På motorvägen blev vi omkörda av massor av fina, snabba bilar. Det beryktade racet Bullrun, hade startat från Charlotte och skulle samma väg som oss (en liten bit i alla fall). Bildbevis:


Första bilen, sen kom det ett helt koppel, de har  t o m  en egen polisbil!





Snabba bilder fick det bli för de körde ruskigt fort. De vek av lite längre fram och tur var väl det för plötsligt hade även vi en ansenligt hög hastighet. Måste vara vinddraget som drog med oss...........

Vi kom fram till Roanoke vid kvart över 9 och en halvtimme senare satt vi i en ny bil. Här går det undan. Vi blev erbjudna både den ena och den andra japanen men är man i Amerika ska man väl köra amerikanskt? Så det blev en Cheva till, vit denna gång och större än den förra. Nu fick alla resväskor plats i bagagen.



Så nu har vi lite struktur på vår packning. När allt var klart körde vi vidare mot Nashville.

Bilder från vägen

Böljande kullar, berg och skog, det är vad som kantar vår väg.



Ska ha lite återkommande kategorier av bilder hade jag tänkt. Det ska vara dagens vägvy, dagens vattentorn och dagens hotell.

Så här kommer dagens väg-vy:

Det är en tvåfilig väg men mötande sida är på andra sidan "berget".




Å så sista vägbilden. Ser ni landningsbanan som går precis brevid? Det är Mountain Empire Airport.

Så kommer vi till vattentornen


Ja var det ligger ser ni ju alla


Men detta låg i Knoxville

När man ligger där på Interstaten och blåser på i 115 km i timmen så kommer det sånna här stora biffar o kör om. Då känner man sig liten!


Å samtidigt kan man ha dem i backspegeln


Nåja man vänjer sig, både vid trucks och att bli omkörd på insidan på motorväg. Sedan har vi sett sånna här ekipage i massor:



Man har en husbil av storleken mindre landsvägsbuss och så hakar man på sin personbil där bak och dånar i väg i 120 knyck. Ja se dessa amerikaner o deras bilar.

Vi skulle stannat i Marion och ätit lunch men vi hittade inte lunchstället. Däremot hittade vi en klinik för psykiskt sjuka. Jag tror inte jag vill veta hur sjuka de var som fanns där. Men det var taggtrådsstaket och vakttorn a la fängelse runt sjukhuset. Hua, lite ruggigt, skulle aldrig förekomma hemma.

Men vi tog en lite sightseen tur i stan i alla fall. En typisk amerikansk småstad.

Verandor är populära i denna del av landet. Senare byttes de ut mot entreer med pelare.


Maine Street. Jo jag tackar ja!

Vi tuffar vidare och hamnar tillslut i någon annan liten fläck på kartan och äter för första gången på Kentucky Fried Chicken (KFC). Jag tyckte det var gått men maken tyckte det var så där. Han äter ju egentligen inte kyckling o inte fricker han cola heller men i dag fick han båda delar!

Vi åker vidare svänger av på en outlet-butik. Där får jag tag på mina Converse-skor som jag tänkt köpa. Bild på dem kommer en annan dag, just nu ligger de i bilen. Staden vi handlade dem i hette Sparta Pike.

idag har vi kört å Interstate hela tiden. Ändå har jag fått ihop det till 15 kyrkor! Rätt som det är när man kör står där ett gigantiskt kors i allt det gröna.


En annan kul grej vi såg längs vägen var detta hus

Som var målat på ett plakat och var precis platt. Men tänk vilken synvilla! Det ser ju ut som ett riktigt hus, fast konstigt.

Så hamnade vi till slut i Nashville. Detta efter en liten paus i Hurricane Mille. Där åt vi på Arbys. En hamburgerrestaurnag men ändå inte. De har inga hamburgare utan mängder med t ex skinkskivor (sånna som vi lägger på mackan hemma), typ 3 cm tjockt lager, sen sallad, tomat och dressing. Var väl gott men de hade lagt på sån där bbq-sås och den gillar inte jag, men gubben, så han fick en o en halv "hamburgare".

Sen var vi äntligen i Nashville. Jag ville dit för där ligger ett Hard Rock Cafe. Vi hittar dit, parkerar bilen, står o väntar på gröngubbe, när vi hör svenska röster bakom oss. Då sitter där ett svensk par och äter på en restaurang. Vi går fram o hälsar förståss. De var på väg söder ut efter Nashville och skulle också vara ute i 4 veckor. Konsigt att träffa svenskar så här mitt i Amerika.

Hard Rock Nashville:




Köpte naturligtvis den obligatoriska "pin-en"


Sen gick vi en liten tur i stan.




Puben Crazy Hourse


Sen fick vi syn på denna lille gynnaren i en gränd. Läs själva vad det står på stenen.

Vi följde hans gångväg och kom ut vid vattnet på andra sidan


Eftersom vi inte skulle äta på Hard Rock gick vi i alla fall in o tog ett kort (eller några styck men ett räcker här)

LOVE ALL SERVE ALL Hard Rocks motto

Sen rullade vi vidare mot Jackson, som ligger en timme från Memphis, och här är vi nu

Motel 6. Snabbt internet (förstår ni kanske med tanke på alla bilder) men en spretig dusch så vi har jagat duschstålar i kväll.

Nu ska vi nana och i morgon dra till Graceland

Natti natti (eller morrn morrn)

PS Tack för alla kommentarer, de sporrar!

Ja nu är vi verkligen på väg.

Vi hämtade ut vår bil på JFK och det tog sin rundliga tid. Eftersom vi var klara på hotellet vid 07.30 så tog vi shuttlen till JFK vid 08.00. Så vi var väl iväg med vår bil vid halv 10.

Vi tog sikte på att ta oss över Verrazano Bridge till Staten Island och sedan siktade vi på Newark, och sedan vidare på Clinton -Allentown - Kutztown - Reading - Lancaster -York - Gettysburg - Frederick - Charlestown - Front Royal - Luray - Waynesboro. Allt som allt har vi kört ca 77 mil i dag och är söder om Washington. Imorgon siktar vi på att komma så nära Memphis som möjligt så att vi bara kan rulla in, checka in och sedan gå på Graceland.

Men här kommer lite bilder från idag. Ursäkta kvaliten men tar man kort i bilen blir de som de blir, med sudd och blänk.


Från New York mot Clinton på Highway 78


Stora fält vart man än såg


Å titt o tätt kom det en kyrka. Vi har nog passerat 75 kyrkor i dag i olika skepnader och säkert fler eftersom man inte alltid ser att det är en kyrka. Sedan har vi nog passerat 8 brandstationer också, de är lättare att se.


Vi körde över Potomac-river. Men att ta kort i en bil med staket, backspeglar o fönster i vägen, är inte lätt. Men lite vatten syns i alla fall.


Vi har åkt förbi hundratals typiska amerikanska hus idag, men detta tog priset. En sko, och det bodde folk i den!



Alla som sett Gilberts Grape känner igen ett sånt här vattentorn. De fanns i varenda liten stad men ingenstans satt Leonardo Di Caprio uppklättrad.


Vad sägs om detta Mobile-home? Stort som ett riktigt hus men sätt det på hjul och det blir ett mobile. Fast jag tror inte man flyttar runt det på vägarna men det är ett billigt sätta att bo tydligen.


Så hamnade vi då i Apalacherna. Vi körde på ryggen på ett utav bergen. Vi var omringade av kullar och berg, Underbart vackert. Men i dag var det soldis så allt ligger i dimma tyvärr.

Vägarna har varit breda och bra. Även om de har varit ynkepynke på kartan så har de varit bättre än svensk landsväg. Så nu drar vi oss inte för att köra småvägar.

Så kom vi då äntligen fram till Waynesboro och fick efter lite letande tag på ett hotell.

Vår bil utanför vårt första motell-stopp. Nä det är inte pickupen, det är den guldfärgade Chevan som är vår. Men i morgon ska vi ringa National, som vi hyr bilen i från. Farthållaren har lagt av och allt som oftas växlar inte automatlådan upp till nästa växel. Så vi kan långa stycken köra om kring på typ 4an fast det skulle varit 6an. Det blir dyrt i längden.

Igår var det ju åska i NY. Idag tog jag en bild på vad vi hade utanför vårt fönster.....kul när det åskar.......NÄ


Nu ska vi sova och ta nya tag i morgon!

Glöm inte att lämna en hälsning när du varit här!

Bara idag och fredag kvar.............



Men vi har ändrat väg val precis i början, åker lite innanför ursprunget.


Detta ska verkligen bli spännande!

Ha det så bra!

Här kommer vi att skriva under vår resa genom USA. Inläggen börjar inte förrän mitt i sommaren, om jag inte petar in något som relaterar till resan innan dess.

Så vänta bara!